You’re not singing anymore! – Adrian Thrills

by Nick on February 24, 2008 · 0 comments

Titeln på denna bok är också en av de mest förekommande ramsorna på fotbollsarenor runt om i Europa. Givetvis kan melodin variera där språket dikterar villkoren.

Adrian Thrills gör i sin bok en djupdykning bland sånger, ramsor och slagord som har förekommit på fotbollsarenor genom åren. De flesta används än idag, men några har spelat ut sin roll pågrund av förändringar inom sporten och samhället i stort. Mr. Thrills analyserar också hur sångerna/ramsorna har uppstått och vilken typ av kultur som legat till grund för skapandet.

Boken omfattar 19 kapitel där varje kapitel avhandlar olika delar av den sjungande läktarkulturen. T.ex. vilken roll har rock ‘n’ roll spelat, hur ramsorna föds, de förolämpande ramsorna, den psykologiska inverkan vissa ramsor har på spelare osv. De 19 kapitlen är upp delade på två delar, dels en allmändel om historia och bakgrund, och en del där ramsorna delas in i kategorier per typ och tidsperiod. Just listan på ramsor är hysteriskt rolig läsning för en fotbollssupporter.

Det som kan vara lite trist är att boken bara fokuserar på fotbollssånger i Storbritannien, men det är ju förklarligt då man inte kan översätta sånger hursomhelst. Däremot så är det ju samma melodier som återkommer i många länder.

Istället för att lista bra respektive dåliga sidor med boken så väljer jag att bjuda på ett par olika smakprov på ramsor från de olika kapitlena i del II.

Footballsongs of praise:

Good old Arsenal,
We’re proud to sing that name,
While we sing this song,
We’ll win the game.
Melodin är “Rule Brittania” och sången föddes 1971 på Highbury

Oh I’m a Liverpudlian,
And I come from the Spion Kop,
I love to sing, I love to shout,
I get thrown out quite a lot,
We support the team that’s dressed in red,
It’s a team that you all know,
It’s a team that we call Liverpool,
And to glory we will go.
Här har den fyndiga “the Kop publiken” satt en egen text till folksången “Poor Scouser Tommy”.

The 1950s, 1960s and before:

In the town were I was born,
There’s a team we go to see,
First we have ten pints of Ale,
Then we go and see the Vale,
We all piss in a red and white pot,
A red and white pot, a red and white pot,
We all piss in a red and white pot,
A red and white pot, a red and white pot,
Port Vale hånar sina lokala rivaler Stoke City till melodin av “Yellow Submarine”

All together boys,
One-two-three,
Let your voices ring.
En av de äldsta ramsorna som finns dokumenterade, även denna kommer från läktarna Vale Park, Port Vales’ hemmaarena.

Taunts, aspirations and insults:

Up your arse, right up your arse
Stick your blue flag up your arse
From Stamford Bridge to Upton Park
Stick your blue flag up your arse
West Ham fans skickar tillbaka den välkända melodin “Blue Flag” till sina antagonister Chelsea.

He’s fat, he’s round,
He’s taking Leicester down.
Readingfans hånar de då något överviktige Mark McGee för att han lyckats lotsa sitt lag ner en division.

The 1970s:

There was a team called City,
They came from Birmingham,
They got knocked out of the FA-cup,
By Alex Stock’s FULHAM!
Birmingham City blev duktigt hånade av lokarivalen Aston Villa efter att (något chockerande) blivit utslagna ur FA-cupen 1975. Frasen ” By Alex Stock’s FULHAM!” byttes ut till “By non-legaue Atrincham” på åttiotalet.

Oh this year we’re gonna win the Cup,
Y viva el Fulham,
And next year you know we’re going up,
Y viva el Fulham.
Textrader från FFC’s egen verision av “Y Viva Espana” från 1975.

The Hooligan years:

We had joy we had fun,
We had Tottenham on the run,
But the joy didn’t last,
’cause the bastards ran too fast.
Lagnamnet i denna ramsa byttes ut till aktuell motståndare och sjöngs på arenor runt om i England till melodin från sjuttiotalshitten “Seasons in the sun”.

United sing, I don’t know why,
Perhaps they just want to die.
Kort, konsist och brutalt. Manchester City sjöng denna till Man Utd på åttiotalet till Melodin “Tom Shark”.

The 1980s:

Oh lucky, lucky,
Lucky, lucky, lucky Liverpool.
Crystal Palace supportrar visar sin ironiska sida efter 9-0 förlusten mot Liverpool på Anfield 1989.

Who ate all the pies?
Who ate all the pies?
You fat bastard, you fat bastard,
You ate all the pies.
Vanlig sång som många fans sjungit genom åren, men min gissning är att “Gazza” hört den oftast ;-)

The surreal and the bizarre:

Oh Sheffield is wonderful,
Oh Sheffield is wonderful,
It’s got tits, fanny and Wednesday,
Oh Sheffield is wonderful,
Den manliga delen gör reklam för sin stad till melodin “When the saints go marching in”.

Dicks Out! Dicks Out!
Fulham fans visar högljutt hur de ser på managern Alan Dicks framtid.
Detta var 1991.

The 1990s:

You are my Solskjaer, my only Solskjaer,
You make me happy when skies are grey,
Alan Shearer was fucking dearer,
But please don’t take my Solskjaer away.
Man Utd hyllar sin Super-sub från Norge till melodin från “You are my Sunshine”.

Bring back the fifties!
Wolves fans sätt att protestera mot managern Graham Taylors lags brist på framgång.

Detta var några exempel på innehållet i boken, men ändock har vi ju givetvis bara skrapat på ytan. Detta är en bok som jag rekommenderar till alla som är intresserade av engelsk supporterkultur. Intressant läsning och den bjuder på många skratt

Fakta:

Författare: Adrian Thrills
Publiceringsår: 1998
Förlag: Ebury Press, London
ISBN: 0 09 186328 7

Leave a Comment

Previous post:

Next post: