Då denna blog inte är ”officiell” ännu så spenderar jag mycket tid på research online och snubblar nu och då på allehanda läsvärda artiklar och texter. Härom dagen hamnade jag på den där rosa sportidningens webbplats och där finner jag en artikel kallad: Dags för Avspark.
Denna text handlar om fotboll, Liverpool, kulturhuvudstadsåret etc. Jag bemödade mig att läsa igenom den tack vare att man skrev om en match som jag besökte: Liverpool-Fulham. Att jag så här långt efter publiceringen väljer att skriva en bloggkommentar om texten är att jag dels känner att artikelförfattaren gått på myten om Pool, alternativt inte var på plats och såg matchen på TV. Maken på falskt förhärligande var det länge sedan jag stötte på. Jag har i flera år sett fram emot att besöka Anfield och uppleva den atmosfär som är som omtalad, och så besviken jag blev! Stämningen är betydlig bättre på de större klubbarna i allsvenskans matcher.
Jag sa direkt vid avspark till mina Engelska vänner, ”When will they start to sing properly?” och svaret var avmätt: ”This is the way it normally is!” – med andra ord myten är en myt. Och det kan jag väl acceptera, vi vet ju alla vad ”all seater” regeln gjort för stämningen på fotboll i England. Det som stör mig att man från medias sida vill låta myten leva som en parallell verklighet. Samma stämning som jag upplevde som tyst och trist beskriven textförfattaren som:
“Och så drar matchen igång – med ett unisont vrål. Utan Torres. På The Kop rullar sångerna fram under Liverpools ihärdiga försök att bryta ner motståndarna.” – sicket nys!
Nåja, det fanns ett skäl till att skriva denna text, jag ville se hur ”kommentarsfunktionen” som Aftonbladet.se har fungerar när jag som bloggare väljer att kommentera, risa eller rosa deras publicerade alster.
Ja känner igen mig från den tiden ja hade flickvän 
