Det där med svenskar och deras kärlek till engelsk fotboll är intressant. Jag själv har slutat förvånas över vilka möjliga och omöjliga lagsympatier det finns där ute i stugorna. Engelska vänner på besök i Sverige får dock fortfarande en smärre chock varje gång när jag presenterar dem för en livslång Grimsby-supporter eller en regelbunden besökare på Layer Road i Colchester. Senast utbrast min vän Jeff: “This is ridicules, I have never even met a Grimsby fan in England!”
Blundell Park i Grimsby
Det som dock är extra kul är att svenskar generellt är mycket kunniga och pålästa på engelsk fotboll, vilket vi också ofta krediteras för. Jag antar att vi har mycket att tacka Tipsextra och farbröder som Lars-Gunnar Björklund för.
Jag har hört många historier om hur folk valt just sitt favoritlag. Precis som i England så är familjetraditionen stark. Håller gubben på Manchester United förväntas lillgrabben göra det samma, vilket förstås slutar med att han ett par år senare tatuerar in Citys klubbmärke på huden.
Att välja första laget du ser spela på plats är också en variant. Trist bara att din mors kusiner som ni åkte över till England för att träffa på höstlovet råkade bo intill Macclesfield Towns fallfärdiga ruckel till arena och inte Old Trafford.
Att låta klubbens namn avgöra kan också fungera. Dock bör man först läsa på lite. Exempelvis så ligger inte Port Vale vid havet, och än mindre simmar det omkring valar (Whale) på den här delen av floden Trent. Jag gissar på att ingen som använt sig av denna princip heller håller på Arsenal?
Även om man har valt lag finns det alltid människor runt omkring som försöker få en att byta lag. Vid tidig ålder stannar det oftast vid att man blir fastbunden och slagen på skolrasten, kanske blev skåpet nedklottrat och insparkat. När man blir äldre övergår dessa välmenande försök till att kollegor laddar ned motståndarlagets skärmsläckare på din dator, sätter upp ligatabeller vid kopieringsmaskinen och en chef som aldrig tröttnar på att fråga “är det inte dags att byta lag snart?”
Tack och lov tycks de allra flesta utom en och annan mediekåt artist förbli sina lag trogna. Även då klubbar som Grimsby.
Vilket lag håller du på?
Ja känner igen mig från den tiden ja hade flickvän 
{ 6 comments… read them below or add one }
Millwall, Millwall och Millwall, det finns egentligen inget annat.
Jo Giffarna förståss…
Varför Millwall?
Jag är av naturen en person som sympatiserar med “underdogs” i de flesta lägen, ju sämre förutsättningar ju roligare är deras framgångar.
Millwall har mer emot sig än någon annan, det gjorde att mitt intresse för klubben väcktes, när man sedan läser om klubben så började det ganska snart gå upp för mig att en mer “äkta” klubb får man leta efter.
Millwall är Millwall och påminner inte om någon annan klubb på nått sätt.
Ordspråken “No one likes us, We don’t care” och “We fear no foe” ´talar bättre om vad det rör sig om än några andra ord.
Vi mot resten typ.
En annan sak med Millwall som jag inte sett på andra ställen är just det där att det inte bara är att klampa in på en pub, ett forum eller ett sällskap och säga “I’m Millwall”, det är det inte du som avgör, utan dom, ivf bör du bevisa det och det gör man inte gnom att skrika högst, utan att bevisa det genom “lång och trogen tjänst”, om ni förstår vad jag menar.
Jag kan skriva hur länge som hels om vad som gör mig till Millwall.
Och då är jag ändå bara en jävla pajassupporter om man jämför med herr Lundgren här ovan.
NOLU!
//ulricbergendahl – millwall sweden
Snubblade in på denna sida när jag i min ödmjukhet sökte efter min (och broderns) egen blogg. Kul läsning om svenskars relation till engelsk fotboll (ja, kanske egentligen till England som land i allmänhet). Brorsan delade lägenhet med ett Grimsby-fan i Liverpool så visst finns dom men antalet svenska supportrar är säkert inte mycket mindre än de som följer the Mariners i England. Jag kan dock till viss del förstå att vi skandinaver fastnar för lag som Grimsby, Colchester och Newcastle då det genom åren funnits kopplingar mellan dessa ställen och vår halvö.
Jag har också tänkt i de banorna. Egentligen kanske platser som Grimsby, Hull, Scarborough, Portsmouth, Plymouth, Aberdeen, Dundee, etc borde ha fler skandinaviska sympatisörer genom vår gemensamma sjöfartshistoria? Och om jag tolkar din signatur rätt så kan man tycka att klubbarna runt gamla Docklands – inte Palace kanske men väl Millwall, Charlton och West Ham – borde ha fler anhängare av samma skäl.
Inte långt från Millwalls nuvarande arena ligger till exempel både svenska, norska och danska sjöfartskyrkorna.
Precis. Med tanke på sjöfarten och alla dessa gator, torg, hamnbasänger etc som till följd har fått skandinaviska namn i New Cross kanske fler borde ha Millwall som (eller WHUFC eller CAFC) som lag. Nu är det väl ändå så att i förhållande till klubbens framgång, storlek etc finns det kanske ändå ett ganska stort antal Millwall i Sverige.
Andelen genuina Millwall-fans är nog inte så extrem. Tyvärr bottnar det nog i 1) klubbens våldsromantiska rykte, samt 2) det faktum att många, främst Djurgårdsanhängare, tagit klubben till sig pga Teddy Sheringham.
Håller ju då på Colchester och har faktiskt fått samma kommentar från en ManCity supporter 1995 på ett tåg från Doncaster hem till Oxford efter en match mot Donny där jag höll till då. Han såg min tröja och undrade vilket lag det var och såg då Colchester och sa, jag har aldirg träffat en Colchester supporter förut. Jag hade då inte hjärta att tala om att jag även var svensk…
Fast tre år senare fick han chansen att träffa några tusen Colchester fans då vi spelade i samma division