Om 30 dagar börjar Fotbolls-EM med öppningsmatchen mellan Schweiz och Tjeckien. Jag tror knappast att man behöver sortera in sig själv som anglofil för att tycka att ett europamästerskap utan England, Skottland eller för den delen Irland, Wales eller Nordirland känns aningen reservbetonat. Lite som att äta äppelpaj utan vaniljsås.
Man spekulerar i att någonstans mellan 70-80 spelare i sommarens EM-trupper till vardags spelar i Bundesliga. Till skillnad från exempelvis VM 2006 – där Australien hade en hel startelva med engelska ligaspelare – kommer det att råda total tysk dominans uppe i alpländerna. Förutom Tyskland har ju även Polen, Schweiz, Kroatien och Tjeckien mängder med Bundesliga-spelare i sina led.
Att tre av fyra finalklubbar i UEFA-cupen och Champions League de facto är brittiska är inget som kommer återspeglas under dessa intensiva sommarveckor.
Nu när Europas nordvästra hörn är en mörk del på den internationella fotbollskartan så är det förstås många britter som är uppgivna. Särskilt då många öbor håller landslaget före klubblaget. De brittiska landslagens frånvaro kommer att märkas – inte minst ekonomiskt.
Till BBC säger en ekonom att han tror att landets ekonomi kommer att gå miste om uppemot £2 miljarder – alltså närmare 25 miljarder kronor! – på att England förlorade den avgörande matchen mot Kroatien. Pengar som annars skulle ha spenderats i handeln, i pubar och andra serviceinrättningar i ett direkt samband med sommarens stora händelse.
Under VM 2006 noterade bara detaljhandeln i Storbritannien ett uppsving på £1,25 miljarder. När England misslyckades kvalificera sig för EM föll direkt aktievärdet hos de stora souvenir- och sportklädestillverkarna. Umbro som gör landslagströjan tappade 2,3%, JJB Sports 3,4% och Sports Direct hela 15%. Men också spelbolagen och pubägarna våndas.
En taleskvinna för en brittisk pubsammanslutning sa att första fasen av ett sådant här mästerskap, de tre gruppspelsmatcherna, normalt genererar mellan 20 och 25 miljoner sålda pints – i merförsäljning!
De enda som jublar är reseföretagen. De som inte köpt in sig på ett stort lager flygstolar med destination Schweiz/Österrike.
För att råda bot på fotbollsabstinensen pratades det ett tag om att återuppliva The British Home Championship. Den numera nedlagda turneringen spelades under 100 år fram till 1984 och involverade Storbritanniens fyra landslag; England, Skottland, Wales och Nordirland (tidigare Irland).
Men trots ett stort folkligt stöd har det engelska fotbollsförbundet förkastat idén om en nystart. Om det beror på att man inte vill komma på kant med UEFA och/eller FIFA eller om det finns andra skäl bakom är inget som man offentliggjort.
Totalt vann England 54 turneringar. Vandringspokalen är dock inlåst i ett skåp hos Irländska FA sedan England valt att inte ställa upp i det sista mästerskapet på grund av den då oroliga situationen i Nordirland.
Enligt tidningen The Daily Mail finns det nu konkreta planer på att istället genomföra en Celtic Cup bestående landslagen från Skottland, Wales, Nordirland samt Irland.
Men den här texten skulle inte handla om det som inte är.
Fotbolls-EM i Österrike och Schweiz är högst verkligt och kommer att bli blott andra gången i mästerskapets historia som matcherna avgörs i två olika länder. Och för det ena värdlandet, Österrike, är detta första gången man ens deltar i ett EM-slutspel. Att kvalificera sig på egna meriter är dock något man fortfarande inte lyckats med.
Sverige – 24:a på FIFA:s världsranking – spelar sitt fjärde EM sedan 1960 och har endast genom att kvalificera sig tjänat €7,5 miljoner och får ytterligare €1 miljon per gruppspelsseger. Ett redan välmående SvFF kan om det vill sig väl ha tjänat €23 miljoner – cirka 215 miljoner kronor – när vi går in i juli månad (nu räknar vi inte med alla övriga inkomstkällor runt om). För det krävs dock inte bara att Sverige vinner EM, man måste även vinna alla sina gruppspelsmatcher.
Att det inträffar känns dock ungefär lika sannolikt som att Danmark vinner EM. Eller Grekland.
Vi på Anglofil.se kommer självklart att följa EM med stort intresse. Matchrapporter och dag-för-dag-bevakningen överlåter vi till andra. Istället fokuserar vi på det som vi brinner för. De där lite annorlunda infallsvinklarna.
Hoppas att ni är med oss.
Bring ’em on!
