Local hero

Dom säger att sådana spelare inte görs längre. Jag vet inte om det stämmer. Däremot funderar jag på om det inte var sista kapitlet i kärlekshistorien om Dean Windass och Hull City som skrevs i lördags då 104 års väntan på uppflyttning till den högsta divisionen äntligen nådde sitt slut? Oavsett om så är fallet eller inte är det en sällsynt vacker saga som tåls att berättas.

Fostrad i Hull Citys ungdomsakademi är Den Windass så mycket local boy man kan bli. Men det var nära att sagan aldrig ens tog sin början. Windass ansågs nämligen inte tillräckligt bra och släpptes av klubben. Ynglingen försökte då, utan framgång, spela till sig ett kontrakt med Sunderland, Cambridge United och York City. Först 1991, då han var 22 år gammal och spelade amatörfotboll, värvades han på nytt till Hull.

De kommande åren spelade han över 200 matcher för klubben, först som mittfältare och senare som anfallare, och blev snabbt en stor publikfavorit på Boothferry Park. Men den skuldtyngda klubben tvingades 1995 sälja Windass till skotska Aberdeen för att sanera ekonomin.

Det var uppe i de skotska högländerna som anfallaren på allvar började få ett rykte om sig som en tuffing. På planen gjorde han 23 mål på ett 70-tal matcher men det var inte dessa som gav rubrikerna. I en ligamatch lyckades han exempelvis få ett rött kort tre gånger! Först för en brutal tackling, sedan en för att ha attackerat domaren verbalt och slutligen ett tredje för att ha sparkat sönder hörnflaggan på väg ut från planen.

Efter tre år i Skottland flyttade han till Oxford United som då spelade i den engelska andradivisionen. Trots ett bra målsnitt dröjde det bara nio månader innan tuffingen skeppades vidare till Bradford City som vann uppflyttning till Premier League under hans första säsong i klubben. Windass gjorde sig snabbt populär genom att ställa in sin semester till förmån för extra hård träning inför sin första säsong i den högsta divisionen.

Och det lönade sig. Anfallaren var en bidragande orsak till att Bradford säkrade kontraktet i den sista omgången och Windass noterades för 10 mål. Följande säsong fick han konkurens av bland annat Benito Carbone och såldes vid jul till Middlesbrough.

På Riverside fick han dock begränsat med speltid och var bland annat utlånad till de båda Sheffield-klubbarna innan han år 2003 på nytt återvände till Bradford City. Trots att klubben gick på knäna ekonomiskt och åkte ur andradivisionen fortsatte han att göra mål. Säsongen 2004-05 gjorde Windass flest mål i hela ligasystemet, trots det slutade Bradford mitt i tabellen.

Men anfallaren förblev klubben trogen. Innan han våren 2007 flyttade hem till Hull igen hann han med att bli Bradfords tredje främsta målgörare genom tiderna.

Med åtta mål under säsongens sista veckor var han med och räddade Hull City kvar i The Championship. Ett livsviktigt mål borta mot Cardiff City i den sista omgången innebar att man slutade före Leeds United i tabellen. Det betydde också att Windass lyckades med konststycket att vinna den interna skytteligan i både Hull och Bradford – under en och samma säsong.

Under den nyss avslutade säsongen, hans 18:e som professionell fotbollsspelare, noterades Windass för sin 700:e tävlingsmatch. I ett Hull-lag som kanske mest fått beröm för sin disciplinerade defensiv har lagets local boy, 39 år ung, bidragit med ovärderlig rutin och var en starkt bidragande orsak till klubbens tredjeplats i tabellen.

Och som i alla sagor behövs det en hjälte. Redan i semifinalen noterades han i målprotokollet när Watford eliminerades. Och i finalen så skrev han om inte förr för alltid in sig i Hull-supportrarnas hjärta. Med klockan på 38 minuter gjorde han matchens enda mål – och vilket jävla mål sen! – på volley och förde Hull City till Premier League för första gången i klubbens historia. Ett mål som ensamt uppskattas vara värt över £60 miljoner.

Det Dean Windass upplevde på Wembley lördagen den 24:e maj 2008 går inte att köpa för pengar.

Local hero.