Nu såg jag tyvärr inte matchen mot Andorra igår, och i ärlighetens namn så kvarstår mitt ganska avmätta intresse för landslagsfotboll just nu. Däremot så måste man fråga sig vad Capello håller på med, inte imponerar 2-0 mot Andorra direkt, men vad som känns mer underligt är det lag han valde att ställa på benen. Nog för att jag är av den åsikten att det inte finns tillräckligt bra engelska spelare för att vara den dominanta kraft inom världsfotbollen som så många Engelsman tro, vill och hoppas att de skall vara, men smaka på denna elva:
Johnson, Lescott, Terry, Ashley Cole
Walcott, Barry, Lampard (Beckham 79), Downing (Joe Cole 45)
Rooney, Defoe (Heskey 45)
Inte skrämmer den direkt slag på en, eller vad säger ni? Visst, hyfsat namnkunnig men inget lag som vinner mästerskap på långa vägar. Nu kommer vi till problemet som Capello kommer att få slåss med och frågan är om han kan vinna. Kommer de Engelska fansen någonsin att inse att ”vi är inte bättre”? Tillåt mig tvivla!
Man kommer enträget upprepa mantrat att vi har ”världens bästa liga och således ska vi vara en världsnation inom fotbollen”. Vad dessa lite trångsynta, men väldigt högljudda, fans missar är det uppenbara problemet. Endast 37% av spelarna i Premier League kan representera England internationellt! Hur många av dessa spelare är då toppspelare i Premier League? 5-6 förmodligen, 8-10 kanske, 12-14 tveksamt och framför allt så finns det inte spelare nog för att skapa en konkurrenssituation som innebär att det är skittufft att slå sig in i laget och alla spelare ger sitt yttersta samtidigt som de tittar över axeln efter spelare som är ute efter deras plats.
Jag tycker synd om Capello på samma sätt som jag led med Svennis. Deras problem ligger i första hand hos ett vidrigt mediadrev och en stor del av fansen som tar del av vad detta drev producerar och tror blint på det. Vad skulle hända om samma hetsjakt som ständigt bedrivs på förbundskaptenen skulle följa en brittisk premiärminister? Vore ju kul att se som ett socialt experiment om inte annat.
Vad händer då på Onsdag? Jag tror England får en rejäl lektion av Kroatien, men kanske, bara kanske kan Capello justera sin taktik och acceptera att inte föra matchen och använda de spetskompetenser som står till hans förfogande?
En sak är dock säker; Joe Cole lär i alla fall starta efter sitt inhopp igår som ledde till två mål inom 9 minuter efter hans inträde på planen.
Ja känner igen mig från den tiden ja hade flickvän 
{ 8 comments… read them below or add one }
Finns inte en människa i England som tror att Three Lions är ett världslag längre, detta är en Svenskmyt som Kvällsblaskor och TV4 fortsätter gödsla år efter år. Var inne och läste på BBC disskusions sida inför Croatien matchen, tror inte ens att 10% av skribenterna tror att England ska fixa oavgjort på onsdag. För en gångs skull slår man faktiskt ur underläge alla förväntar sig det värsta, en ren massaker.
Hurlock;
Det är så klart sant när de rannsakar sig själva, men min uppfattning är att det är rotat så djupt i den Engelska folksjälen att man ska vara bäst på allt och därav lyckas med konststycket att ägna sig åt självbedrägeri gång efter gång.
Bygger extremt sällan mina åsikter på media, speciellt inte den svenska. Läser ju förvisso en hel del av det som skrivs i svensk press och ser sporten på TV4. Fotbollskanalen/måndag eller vad det heter lyckas jag allt som oftast undvika dock. Kan inte påstå att jag varken sett eller hört särskilt mycket om Englands landslag sedan Svennis-eran var över och baserar ovan på egna erfarenheter och intryck.
Var kanske lite otydlig, vad jag menar är att Engelsmännen förstår sina tillkortakommanden men vill inte inse dem på samma gång. Något som de själva brukar referera till som “it would be against our island mentality to admit to weakness”.
Nu har jag inte läst några allmänna forum för landslaget, utan bara de som är kopplade till mitt klubblag, men där är åsikterna mer fokuserade på att folk tappat intresset. Några går till och med så långt som att kalla sig själva “glory hunters” när det gäller England.
Det är väl snarare att antingen så är man de rättmätiga världsmästarna eller så är man så usla att man inte är vatten värda, det finns sällan något där emellan.
Och efter icke-EM så blev hastigt och lustigt OS myyycket intressant (där man tävlar som GB)…
U love 2 h8 em!
Ja, då jag spenderade större delen av OS boendes på ett hotellrum med bara brittiska kanaler på TV:n (även om det var på Island) så blev man rätt less på en väldigt ensidig bevakning. (Frasen; “It’s been another great day for team GB” upprepades som ett mantra så fort jag slog på dumburken
) MEN vi ser ju samma sak i Sverige till och från, vart fjärde år så är ju damcurling en sjukt stor sport enligt våra svenska medier…
Nick
Det där med att vara bästa på allt tycker jag snarare låter Amerikanskt. Tycker Britterna har en mer låtgå attityd, typ Jolly Good old Friend. Vilket knappast föder vinnare. Man har ju också en förmåga att vika ner sig när det verkligen gäller.
Håller helt med dig angående intresset för landslaget och “glory hunters” när det gäller England. Men så är det väl överallt folk vill se vinnare och intresset ökar för det man förnärvarande har bäst möjligheter att nå framgång i.
I Robbos kolumn på BBC behandlar han egentligen det Nick menar; “Robbo wonders whether it is time to accept England are a poor team”.
http://www.bbc.co.uk/blogs/robborobson/2008/09/england_doesnt_expect.html
*wow* Capello gör 4 byten i startelvan och vilken utväxling han får.. Har inte sett matchen då jag satt och övervägde självmord på Råsunda, men bara att lyfta på hatten! 4-1 borta mot Kroatien trodde jag ALDRIG.
Nu är England världsmästare igen, iaf fram till nästa match…
Annars glädjs vi med Luxembourg idag, och ja,. ta mig fan, lite glad för Danmark är jag nog också, sådana där vändningar är underbara särskilt när det är orättvist, och Finland då, nästan, nästan.
Det var de facto intressentare att följa målservicen på onsdagen än att kolla på Sveriges match!