The Verve, som vanligt

by Henrik on September 8, 2008 · 4 comments

När medlemmarna i The Verve 1999 valde att gå skilda vägar hade man gett ut tre album. Därför är det kanske logiskt att comebacken nästan 10 år senare fått namnet Forth vilket kan tolkas som en ordlek av fjärde och framåt.

Som så många andra återförenade band är de själva sin största fiende. Oundvikligen jämförs Richard Ashcroft och de övriga gång på gång med succéalbumet Urban Hymns från 1997 – över sju miljoner sålda skivor – och föga överraskande så anses de antingen ha ”stått still i utvecklingen” eller så ”låter de inte alls som förr”.

Själv blir jag fortfarande lika hänförd av Ashcrofts röst och har inga problem med att på nytt förälska mig i Manchester-bandets sound som till stor del bärs upp av gitarristen Nick McCabe. För visst är det så här The Verve ska låta; psykedeliskt, melodiskt och 90-tal. Måhända att de klockrena hitsen saknas men låtar så som Sit and Wonder, Rather Be och Judas tillhör det absolut bästa gruppen någonsin gjort. Fina balladen Valium Skies påminner dock inte så lite om Bittersweet Symphony. Skivan växer till något stort efter flera lyssningar.

Men långt ifrån alla är imponerande. Svenska Dagbladets självutnämnda anglofil Andreas Lokko frågar sig bland annat ”vad skulle det här vara bra för?” och kan inte i sin vildaste fantasi förstå hur man vill lyssna på något som låter som det gjorde för 10 år sedan.

The Verve kommer inte att vinna några nya anhängare med Forth, det är en sak som är säker.

{ 4 comments… read them below or add one }

Huyton September 9, 2008 at 10:43

Forth är ett riktigt bra album som bara växer med antal lyssningar. De låtar som du tog upp är kanon, och då har du ändå utelämnat de båda bästa (Columbus och Appalachian Springs).

Som du skriver, det är ingen Urban Hymns, och hade man räknat med det så blir man nog besviken. Men hade man räknat med det, så får man skylla sig själv också. Föga överraskande så har det ryktats om att mad-Richard ska köra solo igen. För även om McCabes gittar får mycket utrymme (tack och lov) så påminner en hel del låtar mycket om Ashrofts soloalster. Man får hoppas på ett Sverige-besök innan bara.

Wigan in tha area!

Henrik September 9, 2008 at 11:03

Singeln Love is Noise har jag direkt svårt för inledningsvis (helt enkelt för mycket noise), men jävlar vad den har satt sig nu. Det känns som jag hör den i huvudet när jag går och lägger mig och samma sak när jag vaknar.

Ref till AB och SvD; hade jag önskat ett nytt sound/stil/inriktning för varje album hade jag börjat lyssna på Madonna…

Huyton September 9, 2008 at 12:00

Jag håller helt med om ‘Love Is Noise’, den var lite smågenomtränglig i början, men nu så växer den och fastnar i huvudet på en (som sagt, likt hela skivan).

Andres Lokko kan skriva intressanta artiklar och krönikor mellan varven. Men precis som Magnus Larsson på aftonbladet, så har de missat att det är de som är gamla och trötta, inte musiken under madchester- och britpop-eran. Den lever vidare hos både gamla stofiler och bland nya generationer.

Var det förresten inte aftonbladet som på samma uppslag som recensionen av ‘Forth’ gav Arkan(?) fyra plus? I rest my case…

Gnaget1891 January 6, 2010 at 21:37

Det finns helt klart vissa riktiga godbitar för Verve-fanatiker på Forth som t.ex Sit and Wonder och Judas som du skrev!
Jag tycker även att Andreas Lokko kan ställa sig frågan varför man fortfarande lyssnar på Beatles eller köper Abbas nya samlingsskivor när de kommer ut – Jo, helt enkelt för att det är för bra musik att avstå ifrån!

Leave a Comment

Previous post:

Next post: