Chief Mousern är tillbaka på Downing Street

by Tomas on September 11, 2008 · 1 comment

Förmodligen är det bara i England som en katt skulle kunna erhålla titeln “chefsråttfångare” med lön från parlamentet. Eller att en riksdagsledamot skulle kräva svar i kammaren om vad som hänt denna katt. När den eleganta, svartvita kattflickan Sybil förra hösten gjorde entré på Downing Street i London var glädjen stor i detta djurälskande land. Under tio års tid, eller så länge som Tony Blair och hustrun Cherie fanns i premiärministerbostaden, hade denna varit kattlös. Ett unikum som inte hänt sedan 1900-talets början.
Berättelsen om den engelska chief mousern, alltså en statlig chefsråttfångare, lär kunna spåras tillbaka till Henrik VIII:s 1500-tal men det var först för 400 år senare som det blev någon officiell prägel på det hela och detta under inrikesministeriets domäner.
Redan 1924 hade dåvarande premiärministern, Ramsay MacDonald en katt i bostaden som kallades Treasury Bill. Först i juni 1929 bestämde man sig dock för att anslå en penny per dag av allmänna medel för som det hette i officiella protokoll, ”införskaffande av en duglig katt”.

Premiärkatten som skulle hålla efter skadedjuren på Downing Street kallades Peter
och kom att verka i 17 år och under fem premiärministrar. Redan 1932 hade Peter visat sig så effektiv att ”lönen” höjdes till en shilling och 6 pence i veckan.
När Winston Churchill flyttade in 1940 hade han med sig sin egen rödaktiga Nelson
medan företrädaren Neville Chamberlain kelat med sin Munich Mouser. Churchill berömde förövrigt Nelson för att göra en krigsinsats genom att i spartider fungera som en ”levande varmvattenflaska” åt premiärministern. Peter pensionerades 1946 men hans efterträdare, kallad Peter II, gick ett olyckligt slut till mötes när han blev överkörd ute på Whitehall 1948.

Efter ytterligare två trotjänare, ännu en Peter och en Peta, på ”tjänsten” kom en verklig klassisker 1970 när Wilberforce tog över och under sina 17 år hann tjäna fyra olika premiärminstrar.
Efter ett bejublat TV-framträdande 1958 när den tredje Peter var i tjänst ville en beundrare skänka ett nytt halsband till katten men fick ett artigt svar att ”eftersom Peter är en etablerad statstjänsteman får han inte ta emot gåvor.”
1989 flyttade den kanske mest berömda katten av alla, Humphrey, in på Downing Street där Margaret Thatcher fortfarande huserade och den 18-årige föregångaren Wilberforce just dött. Humphrey blev en klassisker och en nationell angelägenhet. Thatcher var så förtjust i dennes effektivitet som musjägare att hon trots erkänd motviljan mot offentliga utgifter gärna gick med på kattlönen vilken nu stigit till 100 pund per år. De saneringsfirmor som annars anlitades till Downing Street tog nämligen 40 gånger så mycket betalt!
1997, när John Major förlorade valet mot Tony Blair, var dock Humphreys tid på Downing Street ute. In flyttade paret Blair och ut åkte katten. Nu kom dock ryktet i svang att Humphrey hade ”fått somna in” och till slut ställde en konservativ ledamot i parlamentet frågan om Humphrey egentligen levde. Pressen skickades därefter till en adress i södra London där katten visade sig ha pensionerats i högsta välmåga och sedan avled först 2006.

Nu är dock lugnet återställt på Downing Street. Efter tio år utan någon chief mouser flyttade, i september 2007, den svartvita Sybil, som fått namn efter Basil Fawltys fru i TV-serien ”Pang i bygget”, från Edinburg i Skottland. På adressen nummer 10 bor finansministern, Alistair Darlings familj medan premiärminster Gordon Brown har sin bostad i nummer 11 – men sitt kontor på nummer 10. Sybil får dock, enligt Gordon Brown och hustrun Sarah; ” gärna röra sig mellan bägge våningarna”.

Fotnot: Detta är en text som tidigare publicerats på www.mindthegap.se.

{ 1 comment… read it below or add one }

Henrik September 11, 2008 at 13:05

En helt fantastisk berättelse Tomas!

Hoppas på mer sånt framöver.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: