”The sun ain’t gonna shine anymore”

by Tomas on September 30, 2008 · 6 comments

Häromdagen så publicerade Henrik en äldre text som han tidigare hade publicerat på bloggen “Fotbollsklubben”. I samma anda publicerar vi nu en annan text, denna gång av Tomas, på samma ämne, Gangsterbröderna Krays.

1966 var låten ”The sun ain’t gonna shine anymore” en jättehit med popgruppen The Walker Brothers.

Halv nio på kvällen den 9 mars strömmade just denna populära låt ur jukeboxen på puben ”The Blind Beggar” vid Mile End Road i Whitechapel. Särskilt mycket folk fanns inte i lokalen när dörrarna plötsligt öppnades och tre män kom in. Vid bardisken satt George Cornell, en ökänd gangster i Londons undre värld och drack en öl. Cornell tillhörde det så kallade ”Rickardson-gänget” och var för ögonblicket den ende av betydelse bland dessa Londongangsters som inte satt bakom lås och bom.

De tre männen gick fram till Cornell och en av dessa sköt två skott i taket. Något som fick all aktivitet att frysa till is i lokalen och till slut hördes bara musiken strömma ur jukeboxen. En annan man ur trion steg fram, tog upp en mauserpistol och sköt Cornell med två skott mellan ögonen. I mytbildningen som alltid uppstår kring sådana händelser sägs det att jukeboxen började hacka på just ordet ”anymore” i refrängen av den populära låten.

Skytten var Ronnie Kray och ena halvan av Londons mest berömda gangstertvillingar. Den andre var Reggie, satt internerad i över 30 år för sina brott under 60-talet!

Boxades i Albert Hall
Tvillingarna föddes 1933 i en ganska typisk East End-familj och växte upp i Hoxton. Senare flyttade pojkarna med mamma Violet i spetsen till Vallance Road i Bethnal Green. En plats som i decennier skulle bli brödernas högkvarter. Detta distrikt var en tuff ”skola” för bröderna, befolkat som det var med många prostituerade, småtjuvar och missbrukare.

Tillfällig arbeten i East End blev närmast parenteser för tvillingarna som när man under en tid arbetade på Billingsgates fiskmarknad. Reggie som praktikant hos försäljarna och Ronnie som ”empties boy”, det vill säga undersökte marknaden för och samlade in tomma fisklådor.

Ronnie och Reggie drogs, vilket var vanligt i dessa kvarter, till boxningssporten, liksom storebror Charlie. Den sistnämnde var också den socialt mest välartade i brödratrion. Redan som 17-åringar var tvillingarna proffsboxare i lättviktsklassen. I oktober 1951 gick faktiskt också Charlie, Ronnie och Reggie samma kväll matcher vid en välbesökt boxningsgala i Royal Albert Hall. Tvillingbröderna kom tidigt i klammeri med rättvisan och i deras personakter fanns mängder med stölder och misshandelshistorier.

Militärtjänstgöringen blev ett fiasko och inleddes katastrofalt när tvillingarna redan vid mönstringen i Waterloo Baracks på Towern, slog ner en korpral och marscherade ut skrikande: ”Vi skall hem till vår mamma!”

Resten av militärtjänstgöringen tillbringade bröderna mest bakom galler och lärde på så sätt känna en rad personer från den undre världen. Med amerikanske gangsterkungen, Al Capone som föredöme började man inledningsvis, i liten skala, bygga upp ett eget gangsterimperium. Först tog man över en biograf och gjorde om denna till en biljardhall. En klubb med det träffande namnet ”Two R’s club” startades också, liksom några illegala spelklubbar och en bookmaker-verksamhet. Snart hade man också tagit sig in i mer faschionabla West End, när man övertog en nattklubb i Knightsbridge. Den döptes till ”Esmeralda´s Barn” och blev senare ett diskotek.

Bytte plats i häktet!
Men de riktigt stora pengarna plockade man inledningsvis in från så kallad beskyddarverksamhet. Och faktum var att denna verksamhet som ”Firman,” vilket bröderna föredrog att kalla sin verksamhet, var lite mer ”beskyddande” än dagens motsvarigheter. En försäljare av begagnade bilar anlitade exempelvis bröderna och plötsligt var alla klagande kunder som bortblåsta!

Reggie gifte sig 1965 med Frances Shea som begick självmord 1967 något som verkade ta psykiskt hårt på gangstern.

Ronnie, som var homosexuell, fick tidigt psykiska problem och innan han fyllt 25 satt han inspärrad på mentalsjukhus. Reggie fixade dock så att han kunde fly därifrån. Detta genom att helt enkelt byta ut Ronnie mot sig själv vid ett söndagsbesök. En metod som också tillämpades på liknande sätt när Ronnie, misstänkt för ett grövre brott, skulle identifieras och kallades till polisstationen. Under identifikationsparaden pekades han ut som gärningsman. ”Men jag är ju Reggie Kray,” skrek Reggie som tagit Ronnies plats och naturligtvis själv hade ett vattentätt alibi.

Ett annan berömd fritagningshistoria kom när bröderna hjälpte Frank ”Mad Axe Mitch” Mitchell att fly från kriminalanstalten på Dartmoor. Mitchell blev dock en plåga för bröderna när han senare skulle hållas gömd. Han försvann också under oklara omständigheter och har aldrig återfunnits. Likadant var det med gangstern Jack ”The Hat” McVitie som kom i bråk med tvillingarna och helt enkelt bara ”försvann.” En bit in på 60-talet hade Kraybrödernas imperium i London vuxit rejält. Detta trots flera fängelsestraff för tvillingarna. Nu omfattade verksamheten allt från beskyddarverksamhet, mord och skumma affärer till pornografi och narkotika. Men deras klubbar i London var samtidigt populära, inte minst bland kändisarna, och bland de många som var mer eller mindre goda vänner med Krays fanns sångerskan Marlene Dietrich.

Ronnie och Reggie hade också börjat ta kontakt med den amerikanska maffian, vilka gärna ville ha in en fot i London.  Vid ett tillfälle 1964 träffade tvillingarna en av höjdarna från New York-maffian, Angelo Bruno på London Hilton men något större samarbete blev det aldrig.

Försökte mörda i självaste Old Bailey!
Ett problem för Krays var Rickardsons, ett rivaliserande gangstergäng från södra London, vilket ledde till flera skottdueller och andra incidenter. En till synes oskyldig sådan kom när George Cornell vid ett tillfälle kallade Ronnie Kray för en ”fet bög” något som senare kom att kosta honom livet på The Blind Beggar. Upprinnelsen var egentligen att Rickard Holt, en smågangster utanför ”Firman,” men allierad med denna, sköts ihjäl av Richardsons. Något som krävde revansch. Ronnie fick märkligt nog inga problem med polisen efter skottdramat på The Blind Beggar. Några bevis fanns nämligen inte. Barflickan påstod sig inte sett så mycket och hade ”svårt för ansikten” och övriga i lokalen hade inte heller lagt märket till särskilt många detaljer av skottdramat. Dessutom verkade glasen vara bortplockade eller avtorkade innan polisen började sin undersökning. 1968 kom sedan en annan märklig incident i självaste domstolsbyggnaden, Old Bailey. Under en rättegång skulle ett vittne berätta ofördelaktiga saker om Krays och en medlem i tvillingarnas gäng skickades till domstolen med en väska innehållande en giftinjektion som skulle aktiveras genom en spruta när denna rörde vid vittnet. Inom några minuter skulle mannen vara död. Nu misslyckades detta attentat eftersom vittnet fördes till sessionssalen en helt annan väg än väntat. Detektiver från Scotland Yard hade dock obeserverat mannen från gangstergänget.

Scotland Yards tålamod med Kraybröderna var också på upphällningen och under ledning av kriminalchefen Leonard ”Nipper” Read inleddes ett omfattande spanings- och utredningsarbete som kom att ta mer än åtta månader. Ett antal detektiver i folkmun kallade, ”Nippers arme” spårade slutligen också tvillingarna till moderns lägenhet i Braithwaite House, belägen i St Luke’s en triangel mellan City Road och Goswell Road. Där greps Reggie till sängs med en ung flicka från Walthamstone och Ronnie i ett annat rum – med en ljushårig yngling.

Medlemmarna började att tala
Bara några månader efter mordförsöket i Old Bailey var Krays snart tillbaka där och med bägge bröderna bakom lås och bom samtidigt började också personer från den undre världen prata allt mer frikostigt. Vissa nyckelvittnen, som mångåriga gängmedlemen, Albert Donaghue lovades strafflindring och 1969 inleddes en gigantisk rättegång i Old Bailey. Förutom Ronnie och Reg stod åtta andra gangsters ur ”Firman” åtalade. Även om inte alla åtalpunkter gick igenom så dömdes tvillingarna ändå för morden på Cornell och McVitie. Ronnie burades in på kriminalanstalt och dog av en hjärtattack i Broadmoor 1995. Innan dess hade han 1989 gift sig med Kate Howard, en tidigare strip-o-gram-flicka och hon skrev också en bok 1993 med titeln, Murder, Madness and Marriage.

Reggie som dömdes till internering under en tid av ”inte mindre än 30 år” och avtjänade 31 år av detta straff innan han dödssjuk i cancer frigavs av humanitära skäl i september 2000. Han dog på sjukhus bara några dagar efter frigivandet!

1990 gjordes en långfilm, av tveksamt historiskt värde, betitlad The Krays, där bröderna spelades av Gary och Martin Kemp, tidigare medlemmar av popgruppen Spandau Ballet!

Gör ett besök i Kray-land!

Bröderna Krays gangstervärld i London på 50- och 60-talet omfattade många platser, även om förstås East End var basen för “verksamheten.” Några platser i detta genuina Kray-land som är väl värda ett besök är:

Blind Beggar, 337 Whitechapel Road: Platsen där Cornell sköts ner vid bardisken finns fortfarande kvar och är en efter East End-mått mycket elegant och trivsam pub. Namnet, blinde tiggaren kommer från berättelsen om Henry de Montford som “stupade” vid Slaget vid Evesham 1265. Han hittades blind och klädd till tiggare av en adelsmans dotter som vårdade honom frisk. Under slutet av 1800-talet sålde frälsningsarméns grundare, William Booth regelbundet sin tidning, “War Cry” utanför puben som också var center för ett gäng ficktjuvar och smågangsters vilka var från dessa delar av staden, Gänget härjade dock mest i West End och på en rad kapplöpningsbanor. 1891 provocerade man och överföll ett äldre judiskt par, Klein vid dåvarande Gower Streets tunnelbanestation. En 19-åring i gänget, Paul Vaughan även kallad ”Ellis,” stack ner Fred Klein med en paraply. Klein avled senare och Vaughan dömdes för dråp.

Grave Maurice, 269 Whitechapel Road: Inte alls lika flott pub som Blind Beggar, men kanske just därför lite mer atmosfär när det gäller just Kray-land. Uppkallade efter greve Maurice, en tysk på den rojalistiska sidan under det engelska inbördeskriget. Puben var ett populärt tillhåll för Krays och andra gangsters på 1960-talet. Det berättas att när detektiven Leonard “Nipper” Read spanade på Krays fick han 1964 ett tips om att Ronnie Kray skulle intervjuas på puben av TV-presentatören Michael Barrett och begav sig därför förklädd dit. En lyxig amerikansk bil stannade utaför, en man steg ut, kände i sin rockficka som om revolvern låg rätt, steg in på puben och tittade sig noggrant runt. Gick därefter ut och öppnade bakdörren och ut kom Ronnie Kray och steg in på puben och intervjun.

Hospital Tavern, 176 Whitechapel Road: Puben var 1960 platsen för den värsta gängfighten sedan andra världskriget mellan två gangstergrupper i East End. Krays kom till puben beväpnade med knivar, kedjor och annat för att göra upp med medlemmar ur Watney Streeters från närbelägna stadsdelen, Shadwell. Bakgrunden var att Ronnie 1956 hade ådragit sig ett treårigt fängelsestraff efter ett bråk med en Watney Streeters-medlem. Krays vann, enligt lokaltidningarna, en överväldigande “seger.”

The Carpenter’s Arms, 73 Cheshire Street: Var den sista puben som tvillingarna Krays ägde och här höll mamma Violet hov med sina väninnor varje vecka enda fram till dess Ronnie och Reggie hamnade i fängelse 1969.

Repton Boys Club, hörnet Cheshire Street och Hereford Street: Londons mest berömda boxningsklubb där tvillingarna lärde sig bli fruktade slagskämpar redan i unga år.

St Mathew, kyrkan som ligger intill Hereford Street:
Bara ett stenkast från gatan, Vallance Road där Kraybröderna växte upp begrovs också dessa tre inom fem år. Ronnie den 29 mars 1995, Reggie den 11 oktober 2000 och äldste brodern Charlie redan i april samma år. Den mest välbesökta var Ronnies som var den största begravningen i London sedan Winston Churchills på 1960-talet. Reggie hade permission och kom iförd handfängslen till kyrkan. Redan 1839 begrovs för övrigt Joseph Merceron i kyrkan – han var född på Brick Lane och blev Bethnal Greens förste gangsterboss!

{ 6 comments… read them below or add one }

Tomas October 31, 2008 at 13:07

Snart kan man sova där Krays en gång motvilligt gjorde det. Den gamla polisdomstolen på 28 Bow Street , WC2E 7AS vilken stängdes 2006 öppnas snart som hotell och museum! 76 sovrum och ett interaktivt museum skall berätta om Bow Streets historia från de första polisföregångarna, Bow Street Runners till dagens bobbies! Dags att boka rum!?

Henrik October 31, 2008 at 13:57

Och kombinera det med en “Gangland tour” med Mad Frankie Frazer! ;)

Nick October 31, 2008 at 15:55

En av mina udda hobbies (och till viss del mitt jobb) är att gå på “Hotel showrounds” i London och vips fick jag ett nytt ställe att lägga till listan.

Tomas October 31, 2008 at 16:04

Tänk när anglofil.se tar nästa steg och ordnar Londonresor med bra fotboll, hotell med “atmosfär” (varför inte Syramördaren Haighs gamla hotell, i södra Kensington – haha – det är ju halloween!!!) och har guidade turer i Ripper- eller Kray-land!!!

Nick October 31, 2008 at 17:20

Tomas:
Ingen dum idé alls, faktiskt så ligger jag i förhandling med flera bolag om att integrera en bokningsmotor för hotell, flyg, hyrbil m.m. på siten inom snar framtid.

Steg 2 kanske ska vara temaresor för Anglofiler ;)

Tomas November 11, 2008 at 15:07

På tal om Krays så är det kanske inte så känt att Ronnie, som dog 1995, började måla under sin fängelsetid på Parkhurst Prison på Isle of Wight. I staden Sudbury i Suffolk såldes i somras åtta målningar, naturmotiv, av denne notoriske brottsling för sammanlagt 16500 pund. Målningarna är från början av 1970-talet och signerade R.Kray. Hur är det man säger – när fan blir gammal blir han religös!

Leave a Comment

Previous post:

Next post: