En söndag utöver det vanliga

Veckans sista dag gör verkligen skäl för namnet supersöndag då tre glödheta derbyn står på agendan.

Vi inleder dagen i södra Wales. I Swansea och på Liberty Stadium närmare bestämt. Söndagen bjuder nämligen på första ligamatchen mellan arga rivalerna Swansea och Cardiff City på nio år. Ni vet hur det ligger till. Wales är ett fantastiskt vackert land. Walesarna vänliga som få. Men när det kommer till fotboll, särskilt då om en kaxig London-klubb eller lokalrivalerna står för motståndet, tenderar passionen lät att övergå i galenskap. När Cardiff spelar mot Swansea ofta rent hat. Att det är en match som berör råder det ingen som helst tvekan om. Ni minns kanske när Swansea besegrade Carlisle och vann Football League Trophy för två år sedan och lagets målkung Lee Trundle gick ärevarv inne på arenan viftandes på en flagga med texten ”fuck off Cardiff” på. Tilltaget renderade i att han blev gripen av polis misstänkt för uppvigling. Och för alltid skrev in sig i Swansea-fansens hjärtan. Klubbarna genrepade dock för två månader sedan då Swansea drog det längsta strået i Ligacupens tredje runda. Ni som såg matchen på TV lär ha skrattat till när ni såg en äldre herre på Swansea-läktaren iklädd baddräkt med en uppblåsbar badanka i famnen. Den något annorlunda outfiten var en del i förolämpningarna mellan fansen och syftar till en snart 20 år gammal incident då en grupp unga Cardiff-fans jagades ner i vattnet i närliggande Swansea Bay efter en match. Att Ligacupmatchen slutade i kravaller mellan supportrar och polis känns överflödigt att tillägga.

Efter en match som gissningsvis kanske bjuder på mer kamp och intensitet än skönspel byter vi kanal och hamnar i Manchester. Dagens andra match denna supersöndag spelas på City of Manchester Stadium, eller Eastlands helt enkelt, och här förväntar vi oss mål. Det här är nämligen Premier Leagues målrikaste arena; 27 mål hittills den här säsongen varav 19 i Citys favör. Lägg till 32 mål på de 11 senaste Manchester-derbyna. Skulle detta 150:e möte genom tiderna mellan Manchesters två giganter sluta med hemmaseger är det första gången på 38 år som stadens blå lag vinner tre raka. Fergusons mannar kommer till avspark, denna dagen efter Ryan Giggs 35-årsdag, med två raka 0-0-matcher i ryggen och inte alls lika segervissa supportrar som vi vant oss vid. City i sin tur har efter lekstugan man hade med Arsenal hunnit med att ta en imponerande skalp borta mot tyska Schalke 04 i UEFA-cupen. På söndag får man dessutom tillbaka Robinho efter en lättare skada som tvingat honom till vila under veckan.

För tre veckor sedan skrev jag att Arsenal var tvungna att besegra Manchester United för att ha en chans att haka på i tabelltoppen. Den gången vann man. Inför söndagens sista superderby har man satt sig i samma sits igen och ånyo lägger jag fingrarna på tangentbordet. Jag måste bara byta ut motståndet. Alltså, Arsenal är tvungna att besegra Chelsea för att ha en chans att haka på i tabelltoppen. Ett Chelsea som inte fått önskad utdelning i de två tidigare toppmötena på Stamford Bridge. Först oavgjort hemma mot United, sedan förlust mot Liverpool som därmed bröt Chelseas 86 ligamatcher långa svit utan förlust på hemmaplan. Man måste dock ge Chelsea att de onekligen tagit sig i kragen efter det. Inte ett insläppt ligamål på åtta timmar och 50 minuter. För Arsenal gäller något av det omvända då man inte har gjort mål på tre timmar och 42 minuter. Och ja, vi pratar ligan här. Även om det knappast är något fel på Chelseas offensiva kvaliteter så är det defensiven som utgör den stora skillnaden. Lyssna! Man har hållit nollan i 14 av de 21 senaste ligamatcherna, aldrig släppt in mer än ett mål i de övriga och dessutom hållit tätt under andra halvlek i samtliga ligamatcher den här säsongen. Chelsea som inte slutat sämre än tvåa de senaste fem säsongerna ligger inför avspark hela 10 poäng före Arsenal i tabellen. Som är tvungna att vinna. Tror jag.