Bespottad. Det har jag varit de senaste månaderna. Tottenham – mitt lag – har gått dåligt i Premier League. Sen fick vi en galning till tränare och nu är vi på rätt väg igen. Harry Houdini leder laget som går en – detta är ett försök till att vara fyndig – ny vår tillmötes.
Man kan reta sig på Harry Redknapp till vansinne. Jag är själv inte förtjust över beslutet att tillsätta token som ny tränare i Tottenham. Först och främst är han från East End – Tottenham är från north London. Sen är han West Ham (även om han nu påstår i engelsk press att han alltid varit Tottenham-supporter, en annan gång sa han att han höll på Arsenal, the lad’s confused!) – en Tottenhams största rivaler fan-wise. Han har blivit gripen för bedrägeri och bokföringsbrott. Han lämnade Portsmouth för Spurs för att sedan återvända till Portsmouth och ta emot stadens nycklar. Men det värsta han någonsin har gjort var väl den där novemberdagen 2004 då han lämnade Portsmouth för Southampton. För alla som inte har koll på Englands geografi kan jag informera om att de båda är mellanstäder i södra England och bästa ovänner. Milt uttryckt: Dirty Harry Hotspur är en hycklare.
Men trots alla hans brister – Harry Redknapp har i alla fall gjort resultat. Han ledde laget till vinst mot Bolton. Följde upp med en spelmässigt katastrofal insats som ändå gav 4-4 (vi har numera en unbeaten run mot Arsenal!) i the North London Derby. Jag trodde inte det var sant. Än mindre trodde jag det var sant när Tottenham vann hemma mot Liverpool för ett antal helger sedan med 2-1 efter att Pavlyuchenko gjort mål i 91: a minuten. Bollen har sedan fortsatt att rulla vår väg. Totalt har vi spelat tio matcher sedan Redknapp tog över. Sju vinster, en oavgjord och två förluster, är vårt facit efter det.
Jag tror inte att det är Harry Houdinis förtjänst. Det gör jag verkligen inte. Troligen hade effekten blivit densamma med vilken annan tränare som helst. Men det är skönt att vara tillbaka. För alla dem som hånat mig, alla dem som ironiskt sagt “det går bra för Tottenham nu” utan att själva se fler matcher än toppmötena per år, alla dem som helt plötsligt har visat ett “stort” intresse för Premier League – alla dem beter sig plötsligt undvikande. Det är inte längre roligt att snacka fotboll i korridorerna och – även om det kan låta konstigt – är det en njutning. To see them faces slowly turn away.
Tottenham har avancerat i Carling Cup och det mesta tyder på att Spurs också går vidare i Uefa-cupen. På onsdag möter vi Watford i ligacupens kvartsfinal. Sedan väntar Londonderby mot West Ham och ett tufft möte med Man U. Återstår att se om jag är lika nöjd efter de matcherna, jag vet ärligt talat inte om jag vågar tro på det själv. Tottenham är upp och ner. Men en sak är i alla fall säker: Tottenham kommer inte att floppa med Harry Redknapp vid rodret. Precis som utbrytarkungen Harry Houdini (mannen Redknapp döpts efter) hittar Harry Redknapp alltid en väg ut. Jag funderade ett tag på om det var värt det, att ha en så omdömeslös man vid rodret, men jag kom aldrig fram till något riktigt svar. Men nu när vi ändå tillsatt skojaren kan vi ju lika gärna låta honom vinna lite poäng för oss.
Jag skrev i ingressen att jag varit bespottad. Well, det är min tur att spotta nu.
Ja känner igen mig från den tiden ja hade flickvän 
