Brentford; i skuggan av de stora

by Oscar on December 5, 2008 · 9 comments

När engelsk fotboll kommer på tal tänker de flesta Manchester United, Liverpool Arsenal eller Chelsea The Big Four. Alla fyra är nuvarande toppklubbar, de två förstnämnda nordengelska och de två sista Londonklubbar. Arsenal och Chelsea har länge tillhört huvudstadens största klubbar och var storklubbar även under 1930-talet. Andra Londonklubbar har genom åren poppat upp som utmanare till de två. Idag är det Fulham och Tottenham som slåss mot storebröderna, men ett tag – på just 30-talet – var den största konkurrenten… Brentford.

Efter första världskriget var Brentford från västra London med i återskapande av första divisionen. Där lyckades The Bees – som klubben kallas – inte alls och istället åkte man rutschkana i seriesystemet – ner till Third Division South.

Först där började klubben röra på sig, Brentford vann alla sina hemmamatcher 1929/30 – en bedrift som ingen ännu klarat av att upprepa – och i mitten av trettiotalet gick man upp i första divisionen.

1935/36 – Brentfords första säsong i första divisionen – slutade man femma, en stor bedrift av laget som två säsonger tidigare fortfarande höll till i trean. Skotten David McCulloch bar laget på sina axlar och gjorde under sina år på Griffin Park (arenan som sedan 1904 varit Brentford trogen och är känd för att vara enda arenan med en pub i varje hörn) hela 87 mål på 117 framträdanden.

Brentford talades bland fotbollskännare som en framtida storklubb och respekten bland övriga Londonklubbar var stor. På Braemar Road och Ealing Road firade Brentfordanhängare vilt att de skulle spela i första divisionen. Under debutsäsongen mötte Brentford regerande mästarna Arsenal – något väldigt stort för klubben från Hounslow. Arsenal var 30-talets stora dominant med hela fem seriesegrar. Brentford gick ut tufft i första halvlek, de gick snabbt ifrån till 2 – 0. Strax innan fulltid gjorde The Gunners 1 – 2, men hemmalaget höll ut och lyckades vinna matchen.

Arsenal var en poäng bakom när tabellen summerades, Chelsea var tre och laget från västra London, Brentford, prisades som Londons bästa. Än idag är det vad farbröderna talar om på Griffin Park. Än idag är det klubbens kanske största prestation,. Än idag minns man när man slog storklubbarna Arsenal och Chelsea på fingrarna med styv linjal.

Efter den stora bedriften fortsatte Brentford sin väg mot en storhetstid. De två följande säsongerna slutade de sexa båda säsonger, en styrkedemonstration om att man stod inför en storhetstid. Men 1938 och 1939 – vad som skulle vara och bli Brentfords gyllne år – var också åren när Adolf Hitler började mobilisera sina styrkor och då man införlivades med Österrike. Tjeckoslovakien delades upp mellan Tyskland, Polen och Ungern. När Hitler sommaren – 39 också ställde krav på Polen med hot om invasion agerade de innan så passiva Storbritannien och Frankrike. Man lovade att om Tyskland skulle attackera Polen skulle man agera mot Tyskarna. Tyskland avvaktade först, men den 1: e september 1939 invaderade de Polen vilket var startskottet för ett än blodigare krig än det Europa och världen upplevt dryga två decennier tidigare.

Detta påverkade också fotbollen. Någon First Division i England fanns inte mellan 1940 och 1946. Istället spelade Brentford London War Cup, vilket var möjligheten till matchspel i södra England. Under cupens första år blev Brentford Runner Up (Reading lade beslag på titeln). Något som Brentford tog revansch för 1941/42 då de i finalen på Wembley vann mot Portsmouth inför 71 000 åskådare.

Åren följde. Kriget tog slut, men Brentford krigade på. Mestadels i tredjedivisionen, men också i the Fourth Division. Där stannade The Bees bara en säsong innan man återigen tillhörde trean.

I slutet på 60-talet var rivalen Queens Park Rangers nära ett övertagande av klubben, men Brentford räddades då av ett £ 104 000 stort lån. Supportrarna pustade ut. Ett övertagande av en av de värsta rivalerna skulle ha varit en katastrof. Utan lånet skulle The Bees inte ha existerat idag. Fansen var såklart lättade, men också oroliga för den ekonomiska framtiden.

I 1989-års FA-cup slog kommande vinnarna Liverpool ut Brentford i kvartsfinalen. Att laget klarade sig så långt som till de sista åtta fick supportrarna att se ljuset i tunneln igen. Och i början på 90-talet var klubben tillbaka i mediarapporterna. Efter att ha förlorat många matcher på hösten ryckte laget till slut upp sig, vann division tre och kvalificerade sig för nya First Division. Sejouren där blev endast ettårig och idag skämtas det bland supportrar till The Bees om att de bara har två divisioner kvar tills de på allvar tävlar om en Premier League-plats.

Sedan 1992 har Brentford gått upp i ligasystemet två gånger, men ramlat ur båda. De har tagit sig till kval sex gånger… och de har förlorat alla sex play-offs. Klubben var senast i rampljuset 2006 då de slog ut Sunderland ur FA-cupen och tog sig till fjärde rundan. Två mål gjordes av D. J Campbell i sin sista match för klubben innan han skrev på för Birmingham. Idag spelar Brentford i League Two och ligger för närvarande på sista play-off-platsen, den sjunde.

För en och en halv vecka sedan stod non-league Barrow för en knall i FA-cupens andra runda. På Brentfords bekostnad. Matchen slutade 2 – 1 till Barrow efter att The Bees målvakt Ben Hamer fått rött kort.

På lördag spelar ett revanschsuget Londonlag nästa match. Mot Accrington Stanley borta.

{ 9 comments… read them below or add one }

John December 5, 2008 at 10:51

Brentford FC – mitt förstalag i London, andralag i England efter Leeds. Kan rekommendera ett besök på Griffin Park, brittisk fotboll à la 80-tal.

Henrik December 5, 2008 at 11:48

Kul och välskriven artikel Oscar! Ska se om jag kan leta fram lite tuffa fotografier jag tog på ett Griffin Park i tät dimma för cirkus 10 år sedan och komplettera med.

Hurlock December 5, 2008 at 13:50

Bara att instämma John riktigt trevligt ställe att besöka. Var själv där för några år sedan och såg ett omspel i FA cupen mot Bristol City. Det var en svinkall december torsdag! Bees vann efter straffar och därpå följde en pitch invasion med säket ett tusenatal lyckliga fans på planen. Man gick sedan rätt långt i cupen det året. Tror dom åkte ut efter omspel mot Southampton som då spelade i PL.

Måste förövrigt vara en av dom mest omoderna arenorna i ligasystemet, känns som att flera av läktarna är orginalen från 1904.

Oscar D December 5, 2008 at 14:00

Hurlock// 2005 slogs de ut ur omspelet FA-cupen av southampton som då tränades av Harry Redknapp. Har för mig att Peter Crouch gjorde två eller tre mål i den matchen.

Henrik//Tack. Kul med foto!

P-A December 6, 2008 at 02:53

Vilka sköna artiklar, minner om det man växt upp med och försöker bevara i hjärtat; riktig fotboll från öarna på 70-talet……

Fortsätt så :)

Irons December 12, 2008 at 19:05

Kul läsning.
Ska själv se matchen mot Bradford imorgon.

Henrik December 13, 2008 at 23:25

Hoppas verkligen inte att du lämnade Griffin Park tidigt; 3 mål sista tre minuterna!! ;)

Irons December 16, 2008 at 02:59

Självklart såg man klart hela matchen. Det måste vart väldigt surt för de hemmafansen som lämnade när Bantams kvitterade minuten efter Brentfords 1-0. Väldigt spännande avslutning. Det var en typisk lägre division match det där. Ösregn, lerig plan, skitspel i nästan 90 minuter och sen hände allt på bara några få minuter.
Bäst av allt var nog ändå ståplats bakom mål. Även om man själv är för ung att minnas ståplatsen dagar i England så fick man lite nostalgikänslor. Trevlig arena för övrigt.

PAL December 30, 2008 at 23:35

Håller med John, mitt London-lag, bara Leeds går före

Leave a Comment

Previous post:

Next post: