Svikare

by Henrik on December 19, 2008 · 6 comments

När Tottenham ställdes mot West Ham i ett hett London-derby här om veckan hamnade två svikare oundvikligen i strålkastarskenet. Två personer som en gång i tiden räknades som hjältar i motståndarlägret. Harry Redknapp och Gianfranco Zola.

Den moderna fotbollen bjuder på många osannolika övergångar. Både av spelare och managers. Situationer där pengar eller andra lockelser har fått människor att svika sin lojalitet, sina vänner och beundrare.

Redan nämnda Harry Redknapp är och förblir ett av de mest symboliska fallen då han 2004 lämnade Portsmouth för att ta över lokalrivalerna Southampton. Bara för att sedan återvända till Pompey ett år senare. Men som en Portsmouth-supporter sa i en intervju förmildrades omständigheterna något av att Pompey under den här perioden krossade Southampton och Redknapp med 4-1 och att de rödvita kom att åka ur. Kanske såg man i fifflaren Redknapp en sorts dubbelagent? Lika överseende var man inte senare då Redknapp alltså efter att ha betygat sin framtid på sydkusten och tilldelats stadens nyklar för att ha vunnit FA-cupen alltså på nytt svek klubben. Den här gången gick flyttlasset till London och Tottenham.

En annan judas av rang är Sol Campbell. Under nio säsonger på White Hart Lane var han en av supportrarnas största hjältar och lagkapten i det lag som bland annat vann Ligacupen 1999. Sommaren 2001 kom han dock att skriva in sig i historieböckerna av helt andra skäl. Försvararen vägrade att förnya sitt kontrakt och lämnade klubben som bosman. Men inte nog med det. Han skrev på för klubbens främsta rivaler Arsenal! Än idag hånas Campbell, nu i Portsmouth, av Tottenham-fansen så fort tillfälle ges.

Paul Ince är en annan spelare som kom att bli hatad av sina forna supportrar. Den dåvarande West Ham-spelaren fotograferades 1989 i en Manchester United-tröja och bilderna publicerades i tidningen Daily Express innan någon övergång var klar. Självklart blev situationen ohållbar och det dröjde inte länge förrän den nu bespottade Ince också skrev på för Manchester-klubben.

Inte heller Jermaine Defoe är populär bland West Ham-anhängarna. Mindre än 24 timmar efter West Ham blivit nedflyttade 2003 lämnade han in transferbegäran. Och omständigheterna mildrades inte direkt av att han kom att spela för Tottenham.

I sydöstra London är Millwall-fansen delade när det gäller den forna skyttekungen Teddy Sheringhams eventuella judas-status. Klubbens tidigare målrekordhållare avböjde en flytt till The Den i slutet av sin karriär – och skrev istället på för värsta rivalerna West Ham! En del äldre supportrar kan dock inte helt förneka det faktum att anfallaren faktiskt valde att stanna kvar när man blev relegerade 1990, trots att klubbarna köade för hans signatur, och den efterföljande säsongen gjorde han 38 mål i den blåa tröjan innan klubbledningen sålde honom. ”Judas? No. A fuckin’ cunt? Yes!”

Då är det onekligen betydligt lättare att hata Lee Clarke om man är Sunderland-anhängare. Spelaren kom till klubben från rivalerna Newcastle 1997 och blev en viktig kugge i det Sunderland-lag som gick upp till Premier League två säsonger senare. 1999 fastnade Clarke dock på bild i samband med FA-cupfinalen mellan Newcastle och Manchester United iklädd en t-shirt med texten ”Sad Mackem Bastards”. Behöver jag tillägga att Clarke omedelbart transferlistades och inte spelade en minut till för Sunderland?

Alan Smith, före detta ungdomsspelare i Leeds och supporter sedan barnsben, sa 2002 i tv-showen Soccer AM att han aldrig skulle kunna tänka sig att spela för Manchester United. Två år senare åkte Leeds ur Premier League och Smith skrev på för… ja visst, Manchester United.

Fyll gärna på med fler exempel nedan!

{ 6 comments… read them below or add one }

Linhem December 19, 2008 at 14:00

ingen slår Harry-he’s-face-is-about-to-slide-off Redknap…

Bournemouth-West ham-Pompey-Southampton-Pompey och slutligen Tottenham…ska inte glömmas att han som unga var Arse-supporter? men sen sagt att han var West Ham-supporter som ung? för att till sist hävda att han vart spurs-supporter sedan barnsben…(ungefär så det sista)

Oscar December 19, 2008 at 17:44

William Gallas har tyvärr hamnat i suggan av Ashely Cole fast hans svek i mina ögon är mycket värre. Han gick ut i media och sa att han ville till en ny liga för nya utmaningar men blev kvar i samma stad. Innan flytten blev klar hotade han med självmål och utvisningar om han hade tvingats spela. Han kom också avsiktligt försent till ett träningsläger.

Mattias December 19, 2008 at 23:50

Går inte att föra en sån här diskussion utan att Cashly Cole blir aktuell…

J December 21, 2008 at 01:16

Steven Gerrard?

Man får mest skylla sig själv som supporter om man fäster sig vid en spelare eller tror att spelare har samma hjärta för klubben som en själv. Icke desto mindre känner jag mig jävligt bespottad av David Elfving, annan sport och land visserligen…

Razak “fotbollsspelare är som prostituerade, vi går dit pengarna finns” Omotoyossi är väl den enda ärliga spelaren.

Jonas December 23, 2008 at 12:11

En god sammanfattning skulle jag säga. Rio Ferdinand från Leeds till Man Utd kanske saknas?

Såg att någon ur det ryska imperiet pratade om William Gallas ovan. Någonstans får man nog inse att det här med förväntad lojalitet är något man bara riktar mot engelsmän. Gallas? Vi pratar om en man som på fullaste allvar har nummer 10 som mittback! Han kan inte tas på allvar.

Jag berörs inte nämnvärt av sydeuropeisk fotboll, men kan inte låta bli att fnittra lite när jag läser om spelare som t.ex Figo som lämnar Barcelona för Real Madrid. För här pratar vi inte om geografisk rivalitet, vi pratar om mänskligt förtryck under flera generationer.

Mark Hughes som tränare för Man City? Ingen som orkar bry sig tror jag. Eller som när Peter Schmeichel skrev på för City… Men å andra sidan, vem har någonsin sagt att “the big four” har någon som helst fanbase med kunskap? ;-) In med en ny busslast japaner som kan handla i klubbshopen!

Henrik December 24, 2008 at 11:22

Eftersom det är på temat klistrar jag in en akt ur The Guardians prisutdelning:

AND LAST BUT NOT LEAST, THE ‘ARRY REDKNAPP AWARD FOR LOYALTY

By way of context.

24 November 2004: ‘Arry leaves Portsmouth.

8 December 2004: ‘Arry joins Southampton. “I do not see this as an act
of betrayal.”

3 December 2005: ‘Arry leaves Southampton for Portsmouth. “It took me
less than a minute to sign the contract.”

Fast forward to 2008.

12 January: ‘Arry pledges his future to Portsmouth. “It’s not all
about money. I’m happy, I enjoy it here and I have a great
relationship with the fans. It would be difficult to sleep at night.
My heart is with Portsmouth. I have no intention of leaving here.”

18 August: ‘Arry reiterates he has no intention of leaving. “I’m happy
where I am. I’ve had opportunities before and didn’t take them.”

25 October: ‘Arry joins Tottenham.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: