Så minns vi 2008

Även om Premier League dominerades av the big four förra säsongen, och nykomlingarna hade svårt att hävda sig, bjöd världens mest penningstinna fotbollsliga på gastkramande underhållning ända in på mållinjen. Först i den sista omgången kunde Manchester United säkra titeln, sin 10:e Premier League-buckla och klubbens 17:e ligatitel totalt. I andra änden av tabellen slutade Derby County på sista plats med rekordlåga 11 poäng efter 38 spelade omgångar. Och när Derby den 13 september i år vann mot Sheffield United i The Championship var det nästan på dagen ett år sedan klubben vann sin senaste ligamatch!

Finns det en brittisk motsvarighet till SvD:s Bragdguldet (the Feat Gold?) torde svenskbekante Roy ”Houdini” Hodgson vara en het kandidat 2008. Med en kvart kvar att spela av säsongens sista ligamatch nickade Danny Murphy in det förlösande målet borta mot Portsmouth vilket innebar att Fulham mot alla odds räddade kontraktet med totalt 12 vunna poäng på de fem sista matcherna.

I Europa dominerade engelsk fotboll totalt. Alla fyra engelska lag till kvartsfinal i Champions League, där slog Liverpool ut Arsenal, som i sin tur förlorade mot Chelsea i semin. Finalen i Moskva, den första helengelska finalen någonsin, blev en thriller i tre akter där Manchester United besegrade Chelsea efter straffar och man behöver inte sympatisera med Chelsea för att få en klump i halsen av att se tårarna rinna nedför kinden på John Terry. Inget engelskt lag eliminerades av ett icke-engelskt lag i Champions League under 2008 och jag kan inte se hur man skulle kunna få ett högre betyg än så?

I UEFA-cupen gick det däremot sämre för de engelska klubbarna. Skotska Rangers höll dock den brittiska fanan högt och tog sig till finalen i Manchester där man föll mot ryska Zenit St Petersburg.

För första gången sedan 1991 tog sig inte någon av the big four till final i FA-cupen. Och för första gången sedan Millwalls bragd 2004 tog sig en klubb utanför Premier League hela vägen till Wembley. Portsmouth vann den 127:e FA-cupfinalen med 1-0 över Cardiff City och det var slutprodukten av en fantastisk turnering som bjöd på massor med skrällar och där storklubbarna eliminerades undan för undan. Störst rubriker skapade förstås Barnsley genom att slå ut först Liverpool och sedan Chelsea.

Glädjande nog har även 2008-09 säsongs upplaga av FA-cupen börjat lovande. Inte mindre än åtta non-league klubbar har kvalificerat sig för den tredje omgången som år 2009 spelas först den 3 januari. Tuffast motstånd väntar Blyth Spartans, till vardags i engelska sjättedivisionen, som tar emot Blackburn Rovers på Croft Park i Northumberland.

Så här i efterhand är det lätt att glömma att Tottenham faktiskt vann Ligacupen under senvåren 2008. Inte bara besegrade man Chelsea i finalen, i semifinalen förnedrade man värsta rivalerna Arsenal med 5-1 i en av klubbens mest minnesvärda matcher någonsin. Sju månader senare låg klubben dock i botten av Premier League och man värvade en East End-fifflare utan någon som helst moral att ösa vatten ur den sjunkande båten. Genidrag eller galenskap återstår att se.

Att The Championship var oerhört jämn förra säsongen bevisas bäst av det faktum att Leicester City, trots att man alltså åkte ur och nu spelar i tredjedivisionen för första gången i klubbens historia, hade seriens näst bästa försvar. Inför den sista och avgörande omgången riskerade sex klubbar att göra redan avsågade Scunthorpe och Colchester sällskap ned, men nitlotten föll alltså på Leicester som under säsongen lyckades avverka inte mindre än åtta managers. West Bromwich och Stoke City vann direktuppflyttning, men flest charmpoäng vann utan tvekan Hull City. Nick Barmby och Dean Windass, båda uppväxta i Kingston upon Hull och fostrade i stadens lag, gjorde målen när The Tigers tog klivet upp i högsta divisionen för första gången någonsin via seger över Bristol City i play-off finalen. Max Lundgren, författaren till Åshöjdens BK, hade inte kunnat skriva det bättre själv.

Få jublade dock när historielösa Milton Keynes Dons under 2008 kom över sina första pokaler (Football League Trophy och League Two). Paul Ince blev därmed den första svarta managern att vinna en titel i engelsk fotboll. Ince valde dock att säga upp sig under sommaren och skrev på för Blackburn och vips så var han också den första svarta managern i Premier League. Blott tre segrar på 17 matcher innebar dock att Ince fick sparken från Ewood Park i december och framgångssagan är tillfälligt satt i paus-läge.

Engelsk fotboll fortsätter föga förvånande att visa kort tålamod på managerfronten. Snittet ligger på runt 40-talet managers per säsong som får sparken, säger upp sig, ja eller hur man nu väljer att linda in det. Den här säsongen visade Bournemouth onekligen kortast tålamod då man sa upp Kevin Bond den 1 september efter blott fyra spelade matcher och två poäng. Hittills har sex av 20 klubbar i Premier League bytt manager. Först ut var Alan Curbishley i West Ham som sa upp sig utan att lämna någon egentlig förklaring. Nästa är Mark Hughes, i alla fall om man ska tro på spelbolagen, med Gianfranco Zola och Tony Adams som delade andrahandsfavoriter.

“I wouldn’t trust some of these people to walk my dog.”
Sunderlands före detta manager Roy Keane

“They fabricated everything, including my interview. Martin Taylor never came to the hospital and, above all, he never apologized to me.”
Eduardo da Silva om årets otäckaste skada

Nej, 2008 var alltså inte bara guld och gröna skogar. Inte ett enda brittiskt landslag (s k Home Nations) lyckades kvalificera sig för sommarens EM-turnering i Schweiz och Österrike. Och den ekonomiska galenskapen tycks bara fortsätta. Samtidigt som den arabiska revolutionen nått Manchester har klubbar som Leeds, Luton, Bournemouth och Rotherham bestraffats med minuspoäng under 2008 på grund av sina finansiella problem. Den senare klubben tvingades lämna sin klassiska arena Millmoor för att spela på en friidrottsarena i Sheffield som ett indirekt resultat, i Skottland gick Gretna i konkurs och tvingades dra sig ur ligasystemet, för Leeds kostade poängavdraget klubben direktavancemang till The Championship förra säsongen och Luton, som inledde pågående säsong med -30 poäng, riskerar att degraderas till motsvarande sjundedivisionen om inte lyckas rädda sig kvar i League Two (detta då Conference League ställer hårdare ekonomiska krav på sina medlemmar än vad The Football League gör).

Vi har den här säsongen fått se bilder på hur tusentals säten gapar tomma uppe i Newcastle och hört om hur det till toppmötet mellan Chelsea och Arsenal fortfarande fanns biljetter kvar till försäljning på matchdagen och att Manchester-derbyt samma dag inte ens var helt utsålt. I början på december hade 12 av klubbarna i Premier League lägre publiksnitt jämfört med föregående säsong. Största publiktappet redovisade Newcastle, Sunderland och Blackburn. Det mesta talar för att vi är i början av en negativ spiral där allt färre supportrar har råd att betala för att se fotboll på plats. Tiden då fotboll var att räkna som en arbetsklassport är sedan länge förbi, men också medelinkomstintagare börjar nu få svårt att finansiera sitt fotbollsintresse.

Daily Mails krönikör Piers Morgan gör ytterligare kommentarer onödiga:

”I paid £1,825 each for four season tickets to the Emirates this season, so I could go with my three sons. Which, if we get to, say, 30 league and cup games, works out around £60 a head per match. And these are regular seats, incidentally, nothing flashy or corporate. Whenever we go I incur the following automatic costs: petrol, £20; parking, £10; pre-match fish and chips with mugs of tea, £20; programmes, £12; half-time Cokes, £10. All this means I’m spending £312 to take my sons to a football match.”

2008 har bjudit på två av världens tio dyraste spelarövergångar någonsin då Robinho (£32,5 milj) skrev på för Manchester City och rivalerna Manchester United under något tveksamma omständigheter lockade till sig Berbatov (£30,7 milj) från Tottenham. Den summa för vilken Robinho värvades räcker enligt svenska Röda Korset till mat och vatten i ett år för drygt 400,000 familjer i södra Afrika. Perspektiv.

“Arsenal seems like a French team. The manager is French, we’ve got African players who speak French so obviously there’s a lot of French speaking everywhere. In France, we consider Arsenal like the 21st team of our league.”
Arsenals Samir Nasri

Bortsett från Johan Elmander, som värvades till Bolton från franska Toulouse för £8,2 miljoner, och till viss del kanske också Martin Olsson i Blackburn, så har det svenska bidraget till engelsk fotboll under 2008 varit minst sagt klent. Eventuella Arsenal-supportrar som inte glömt bort Peter Fröjdfeldts insats i Champions League-kvartsfinalen på Anfield, där vår svenska stjärndomare tyckte att Arsenals Kolo Touré drog ned Ryan Babel i straffområdet, skulle nog säga väldigt klent till och med. Efter en EM-turnering som knappast gav Eskilstuna-domaren fler anhängare har han gudskelov stoppat upp pipan för gott.

2008 blev också året då vi fick tacka av legender som Dion Dublin, Teddy Sheringham, John Hartson och Darren ”Sicknote” Anderton som nu lämnat den stora scenen för en plats på läktaren. Den sistnämnde avslutade sin karriär den 8 december med ett spektakulärt volleymål i 88:e minuten som renderade Bournemouth lagets första poäng för säsongen (detta på grund av de 17 minuspoäng man tilldömdes under sommaren).

Dessutom plockade klassiska brittiska arenor som Layer Road (Colchester) och Millmoor (Rotherham) ner skylten under 2008. Hur illa jag än tycker om det så tvingas vi och acceptera att arenarevolutionen är i full gång. Efter den här säsongen är också Ninian Park (Cardiff City) och Christie Park (Morecambe) historia. Dessutom har det knappast undgått någon att klubbar som Liverpool, Everton, Portsmouth och Tottenham ska bygga nytt. Ännu fler undersöker möjligheterna. I säsongens upplaga av Premier League spelar åtta klubbar på arenor som byggts inom den senaste 13-årsperioden.

På Anglofil.se har vi en förkärlek för rekord och onödigt vetande. Därför blir inte en årskrönika komplett utan att nämna Chelseas svit på 86 raka ligamatcher – vi pratar fyra år! – utan förlust på hemmaplan som bröts när Xabi Alonso gav Liverpool segern på Stamford Bridge den 25 oktober. Eller Carlisle-mittfältaren Paul Thirlwell som den 6 december gjorde sitt första mål på bortaplan efter 11 år som professionell fotbollsspelare. Och du har väl koll på Reuben Noble-Lazarus som 15 år och 45 dagar gammal blev den yngsta ligaspelaren någonsin när Barnsley mötte Ipswich den 30 september?

Det går inte heller att sammanfatta året utan att nämna Ronaldo. Ständigt denna Ronaldo. För oavsett vad man tycker om Sir Alex Fergusons guldklimp så går det inte att undgå och imponeras av hans konster och målkänsla. Portugisen vann The Europen Golden Shoe (tidigare Golden Boot) med 31 ligamål förra säsongen. Totalt har Ronaldo gjort 34 mål under kalenderåret 2008 när detta skrivs, och då återstår ändå två matcher att spela.

“I am the first, second and third best player in the world.”
Ständigt denna Ronaldo

Håller vi oss till kalenderåret så är detta 2008 års målgladaste gossar (med reservation för att vi räknat fel):
34 mål – Ronaldo (Man Utd), 30 – Emmanuel Adebayor (Arsenal), 27 – Sylvan Ebanks-Blake (Wolves), 27 – Rickie Lambert (Bristol Rovers), 25 – Fernando Torres (Liverpool), 25 – Jason Scotland (Swansea).

Pågående säsongs skyttekung stavas dock Matty Fryatt och spelar i Leicester City; 19 mål har det blivit fram till skrivande stund.

Nu när 2008 går mot sitt slut har Premier League-cirkusen ånyo bjudit på ett antal magiska ögonblick – och då återstår ändå halva serien! Trots att det inte är tillåtet att plocka russinen ur lussebullarna går det inte att låta bli och nämna Arsenals fenomenala 2-1-seger mot Manchester United, den 11 minuter långa tilläggstiden i matchen mellan Stoke och Tottenham, målexplosionen (4-4) i derbyt mellan Arsenal och Spurs, det faktum att inte mindre än tre Premier League-mål gjorts på fem(!) minuters tilläggstid, självmålskungen Richard Dunne, Agbonlahors hat-trick på sju minuter mot Manchester City, Rory Delaps inkast som hittills resulterat i sex Stoke-mål och ja, förstås Aston Villas uppkäftiga 2-0-seger borta mot Arsenal. Med Liverpool som en värdig titelkandidat 2009 talar det mesta för att säsongens upplaga blir precis lika spännande som föregående. Och det kommer hända stora saker när det så kallade transferfönstret öppnar i januari. Var så säkra.

Har Wolves vad som krävs för att gå upp i Premier League igen? Kan Luton, som är den enda klubben som fortfarande har minuspoäng, rädda sig kvar i ligasystemet? Hur allvarlig är den ekonomiska krisen i Charlton? Kan supportrarnas AFC Wimbledon ta sig upp i Conference Premier? Vad händer med QPR om Ecclestone & Co får göra som dom vill? Hur ser egentligen publikutvecklingen i engelsk fotboll ut? Och vilka av alla dessa arenaplaner kommer verkligen att verkställas?

Anglofil.se kommer fortsätta engagera sig i de frågor vi brinner för även under 2009. Var så säkra.

God Jul & Gott Nytt År önskar Anglofil.se!