You can stick your f*cking ABBA up your arse!

by Nick on January 10, 2009 · 1 comment

[En ”blast from the past” i min strävan att komma ikapp med alla resor jag kan minnas och nedteckna dessa]

För drygt fem och ett halvt år sedan hade Fulham sin första svajiga vårsäsong sedan återkomsten till Premier League, den tidigare så helgonförklarade Jean Tigana började till och med att ifrågasättas av fansen. Raset hade börjat ett par månader innan vårt besök i London med 1-1 på hemmaplan mot Burnley i FC Cupen (ständigt dessa Burnley). Det blev värre när Burnley körde över oss på Turf Moor med 3-0 och detta följdes upp med fyra poäng på fem matcher i ligaspelet. Att påstå att det var muntra miner bland fansen vore än smärre överdrift, speciellt som det ryktades om att vi aldrig skulle få återvända till vårt älskade Craven Cottage efter vår ”landsförvisning” till Loftus Road.

Det enda glädjeämnet dagen innan match var väl att till slut få träffa Daniel Crawford, killen som jag via internet skapat en stark vänskap med under vårt arbete med websidan www.HammyEnd.com. Vi spenderade kvällen innan matchen på Golden Lion i Fulham, en pub som alltid haft en stark anknytning till Fulham FC genom åren och fortfarande har en fin samling svartvita foton på väggarna som påminner om tider som flytt. The Golden Lion är en av dessa pubar som helt byter skepnad på matchdagar och om inte Fulham spelar så är puben sporadiskt frekventerad av äldre herrar och damer med både rullator och hund. Charmigt, men inget för den partysugne. Tar man sig tid att språka med någon av de äldre gästerna så får man sig oftast ett par lustiga anekdoter från deras, ofta, händelserika liv till livs.

Under kvällen fick vi se Man City ge Spurs en lektion i fotboll på White Hart Lane. Efter dessa matcher hann vi med Ipswich-Pompey och Reading- Nottingham Forest där ingen av matcherna gav något avtryck. Det var så mycket viktigare att spekulera i Tiganas framtid och huruvida Fulham skulle kunna vända på skutan som kändes dömd för nedflyttning. När benen började svaja och ens egen dialekt började låta som något som rymt från Yorkshire beslöt vi att runda av kvällen och stämde möte på puben ”The Bushranger” i Shepherds Bush påföljande dag. The Bushranger var en av många adopterade Fulhampubar mitt i Hoops-land där vi just nu delade arena med just QPR. Det skulle dock visa sig att, trots att vi hade hemmamatch, det var i allra högsta grad en QPR-pub.

På den här tiden bodde vi alltid hos ”Tanten”, eller Swifthouse som det korrekta namnet är. Vi refererar dock än idag till ”Tanten” när vi pratar om detta lilla etablissemang efter den gamla damen som pysslar om sina gäster som om de vore hennes familj. Swifthouse är sunkigt, oisolerat, billigt med ett fantastiskt läge. Då jag avskyr den patetiska sörja som kallas ”Full English Breakfast” (några brister i sin anglofili ska man väl ha?) så brukar jag nöja mig med en kopp lankigt java medan mitt ressällskap eventuellt kalasar på vattnig äggröra, suspekta korvar och kokt bacon (när ska de lära sig att bacon ska vara krispigt). Då jag oftast är väldigt morgonpigg hade jag denna morgon redan hunnit med en promenad och införskaffandet av morgonens tidningar. Av någon anledning började jag inte med sporten som brukligt är utan vi hade hunnit ända till tunnelbanestationen innan jag inser att Tigana fått gå föregående afton. Som temporär ersättare hade man utnämnt före backbjässen och kaptenen Chris ”Cookie” Coleman. Gissa vad som var på allas läppar när vi kom fram till The Bushranger och möte de andra?

Inte nog med att man redan innan matchen var nervös då vår form uppenbarligen var usel ett managerbyte spädde bara på den känslan. Debatten på puben handlade mest om huruvida beslutet att sparka vår kanske framgångsrikaste manager i modern tid var rätt eller fel. Alla kunde dock enas om att det borde kunna få en direkt effekt på vårt spel som det så ofta är i den första matchen efter ett managerbyte. Trots vår nervositet var uppladdningen synnerligen trevlig då FFC-Newcastle klassas som en lågriskmatch och även fansen från norr var välkomna in tillsammans med hemmafansen. Lite häcklande, med glimten i ögat, mellan fansen på en rolig men sansad nivå fick till och med pubägaren att slappna av. Han var lite spänd på om han gjort rätt inledningsvis.

Själva matchen är väl inte mycket att orda om, i första halvleken var Newcastle riktigt bra, samtidigt som FFC var uselt men tillslut stod vårt Fulham där som värdiga vinnare med två mål mot ett. Alan Shearer hade visat klass med Skatornas 0-1 mål, men i andra halvlek så var det först Sylvain Legwinski som kvitterade och segermålet sattes av kapten, och tillika Newcastlelegenden, Lee Clark.

-”Oh Lee Clark my lord, oh Lee Clark!

Lyckan var total, halsen hes efter långa perioder av sång med ”Cookie Colemans Black & White Army” som nyheten på repertoaren. Denna resa var, numer den vida beresta, FFC Sweden flaggans första besök på en match och döm om vår förvåning när bilder på oss och flaggan vevas gång efter gång på Sky Sports under kvällen.

Kvällen ja, det var ju en historia för sig. Första övertygande segern på ett bra tag, ny manager, goda vänner, flödande öltappar osv. Ja, alla med en halv hjärncell ser säkert med vilken lätthet vi berusade oss.

Precis som innan match var det mycket Newcastlefans på puben och det visade sig att de flesta av dem visserligen var från Newcastle men bodde sedan länge i huvudstaden. Som nämnt ovan så visades den svenska FFC-flaggan på tv under kväll, och detta till jubel och applåder från både oss rätttrogna, men även från våra storsinta motståndare och, hör och häpna även från vissa QPR fans som hittat till puben efter sin bortamatch. I takt med att resultat och målbilder vevades på skärmen steg stämningen på puben ytterligare när det förkunnades att Sunderland förlorat mot WBA med 2-1. När man visade resultat och mål från Skottska ligan jublade vi Svenskar över ett sedvanligt snyggt mål av Henrik Larsson (Celtic förlorade visserligen) och möttes av ett hånfullt -”Henrik Larsson is a Fenian bastard”* från Newcastlefansen i ett försök att elda på stämningen lite till. Vi svarade med ett pubertalt -”Henrik Larsson walks on water”, och det, numera, klassiska svaret från skatorna var:

-”You can stick you f*cking ABBA up your arse!

Sällan har jag garvat så mycket!

Ju längre kvällen led troppade en hel del av bortafansen av men ersattes i samma takt av blå-vit klädda QPR fans så trängseln och stämningen bibehölls, även om en hel del av de blå-vita inte gjorde någon hemlighet av att de ogillade att det var så mycket Fulham på ”deras” pub. Dock inget hotfullt, utan mer suckande kommentarer. Farsan fick dock för sig att jag var i trubbel när en väldigt lång kille i blått och vitt stoppar honom och frågar om ”Nick the Swede” var kvar på puben. Det tog några sekunder innan farsgubben inser att frågan ställdes på svenska och inte engelska. Den långe mannen visade sig vara Fredrik Montgomery från Svenska Fans QPR-redaktion. Jag och Fredrik hade gjort upp om att försöka hitta varandra på puben denna kväll, men det hade ju helt fallit i glömska i och med segeryra och fest.

Fredrik inviterade oss Svenskar och Daniel Crawford (som faktiskt också beskrivit denna dag med sina egna ord här) en trappa upp till en festlokal som ”Swedish Hoops” hade abonnerat för aftonen. En orgie i fotbollsminnen, pilsner och nya bekantskaper följde och det var lika kul att se minerna på de få englesmänn som förvirrade sig upp till övervåningen under kvällen. Man kunde riktigt läsa i deras ögon och uttryck: -”Ur led är tiden, Hoops och Fulham i matchtröjor festar ihop…”.

Har ingen aning om vad klockan var ni vi sa adjö och begav oss av för att jaga rätt på en kycklingkebab och en taxi för färd hem till ”Tanten”.

* ”Fenian bastard” är ett nedvärderade uttryck av protestanter gentemot katoliker och eller medlemmar i IRA och är något som man inte skämtar om med en Celtic supporter. Smått ironiskt då det ursprungligen är en komplimang från myten om de modiga och tappra fenian soldaterna.

** Denna resa hade jag glömt min kamera hemma så tyvärr inga bilder att illustrera texten med.

{ 1 comment… read it below or add one }

Oscar D January 12, 2009 at 22:51

Jävligt skön text Nick!

Leave a Comment

Previous post:

Next post: