Stockholm, Madrid, London – för att se Pompey spela?

by Nick on April 10, 2009 · 2 comments

Nåja, titeln är ju lite missvisande. Jag skulle ju i och för sig se Portsmouth spela men de skulle ju i mina ögon agera statister när Fulham bjöd upp till dans som huvudnummer. Inte visste jag när jag satt i bilen till Arlanda att just statister var exakt vad sydkustlaget skulle vara på Craven Cottage fyra dagar senare.

Som en del av er läsare redan vet arbetar jag inom rese-, och hotellnäringen. Ett jobb som tar mig till mässor och annat trevligt runt om i Europa (i huvudsak), och ibland kan jag kombinera mina jobbresor med mitt intresse för Engelsk fotboll i allmänhet och Fulham FC i synnerhet. Precis som mitt förra besök i London så hade denna resa koppling till en resemässa, denna mässa var i Madrid och jag skulle vara påföljande vecka i Reykjavik. Alternativen var att åka hem över helgen till Stockholm, stanna i Madrid och se Espanyol spela eller flyga via London och passa på att se Fulham ta sig an ”Pompey”. Svårt val för en Anglofil och tillika Fulhamsupporter va? Sen blev säkert inte min kund på Island så upprörd då detta var det billigaste alternativet.

Dagarna i Madrid var en upplevelse, dels för att jag aldrig satt min fot i Spanien (tror det eller ej) innan och min bild av Madrid var allt annat än lik verkligheten. Madrid var vackrare, smidigare och hade en helt annan puls än jag trott. Att sen maten, människorna och mässan var riktigt bra gjorde inte saken sämre. Det var till och med ett visst vemod i mitt sinne när jag hoppade in i taxin mot flygplatsen, detta trots att jag snart skulle återförenas med vänner och se mitt Fulham spela live igen.

Landade på Gatwick för första gången på ganska länge och ringde direkt en av mina Engelska vänner för att se om han var sugen på att träffas över middag med tillhörande pub besök. Då Dan inte hade några andra planer för fredagskvällen tackade han glatt ja och lovade att vänta i lobbyn på mitt hotell. Så snart mina väskor kommit glidande på bagagebandet bar det av mot Gatwick Express och Victoria Station. Då både öltarmen såväl som den som föredrar föda gjorde sig påminda valde jag en taxi till hotellet och trots att taxichaffören körde till fel Hilton först var jag snart på plats i lobbyn och checkade in samtidigt som jag och Dan började vår ”catching up”. Slängde in väskorna på rummet och fräschade upp mig lite efter en dag i mässhallar och på resande fot, sen var det raka vägen ut på jakt efter en krog. Hittade mer eller mindre omgående en lite trevlig Italiensk krog alldeles runt hörnet från hotellet och beställde in lite vin medan vi ögnade genom menyn. Jag är en stor älskare av fisk och skaldjur och hittade snart vad jag ville ha, en chili och vitlökspasta toppad med gambas. Dan var, i mina ögon, lite tråkig i sitt matval och tog en pizza..

Efter en sjukt god måltid, med tillhörande gott vin, glada skratt och huvudsakligen ett fotbollsfokucerat samtal valde vi att gå nästgårds till närmaste pub. En lite trist pub, men med ett imponerande ölurval låg på hörnet och fick duga för en stunds vidare samtal innan vi bröt upp för kvällen. Jag kännde mig som en rätt slagen hjälte när jag sjönk ner i badkaret med ett glas vin och dagens The Guardian.

Vaknade nästa morgon av ljudet från Tvn som jag somnat ifrån föregående kväll och det tog mig en stund innan jag kom på vart jag befann mig. Nytt hotell igen, och efter veckors av resande smälter hotellrummen ihop till en enda sörja av funktionsbyggda rum. Nåväl, språket och dialekten på nyheterna avslöjade vilket land jag befann mig i och jag insåg till min glädje att det var dags för match. Snabb dusch och på med ”matchdags outfit” bestående av det svarta, grymt snygga 3e stället med ”FFC Sweden” på ryggen som har några säsonger på nacken, jeans och bekväma skor på fötterna.

Väl nere i frukostmatsalen sprang jag på en grupp norrbaggar som skulle på samma match som jag vilket föranledde vilda diskussioner om potentiella laguppställningar. Tyvärr var inte diskussionen så givande som den hade kunnat vara då norrmännen visade sig vara fotbollsturister och inte fans till varken Fulham eller Portsmouth. Även om det blir mindre och mindre turister på Fulhams matcher så finns de fortfarande då Craven Cottage utan tvekan är den arena i London där man fortfarande kan komma över biljetter till Premier League matcher utan att bli uppskörtad på svarta marknaden. Mina nyfunna bekanta kunde dock sin fotboll så frukostsamtalet var ganska givande trots allt.

London bjöd på en ytterst kylig förmiddag och trots att oljerocken värmde så saknades något kring halsen. Sagt och gjort, första anhalten på dagen fick bli klubbshopen på Fulham Road. Normalt är jag inte så förtjust i de halsdukar som klubbarna brukar ta fram men kylan fick mig att frångå min vana att inte köpa dessa. Döm dock om min förvåning när jag hittar en helsvart halsduk med en liten, liten FFC-logga på etiketten, precis så ska en diskret souvenir se ut. Bra jobbat marknadsavdelningen!

Samtidigt som jag styrde stegen mot Golden Lion för en första öl så ringde Dan, sin vana trogen, och berättade att han snart var framme i SW6. Det föll sig ytterst naturligt att jag väntade in Dan på puben språkandes till det gamla gardet av pubgäster. Med det gamla gardet menar jag en grupp riktiga engelska gentlemän i 75-80 års åldern som det alltid är lika givande att surra med, speciellt om det gäller gamla Fulhamminnen som man själv aldrig fått chansen att uppleva.

Det dröjde inte länge innan Dan dök upp och efter att han fyllt på vätskedepåerna så sa vi adjö till våra äldre vänner och styrde stegen över Putney Bridge för att som vanligt ladda inför matchen på ”the Brick” – Bricklayers Arms! Trots vår relativt tidiga ankomst var det många bekanta på plats i puben sörplandes på Golden Best och andra delikatesser från utbudet hos en av Londons bästa ölutbud.

Som vanligt i dessa sammanhang ägnades den första stunden efter ankomst till att hälsa på alla nya och gamla bekantskaper och utan att förstå hur det gick till så har man en skog av öl framför sig som man utan att beställa fått från vänner och bekanta. The Brick är en av dessa pubar som aldrig fått för sig att införa ”home supporters only”-regeln utan välkomnar även supportrar till bortalagen som besöker Craven Cottage. De begär inte ens att bortafansen tar av sig sina färger! Jag har frekventerat denna pub under flera år och aldrig sett några problem alls. Det finns dock en episod då ”Fulhams Yngre pojkar” ringde en firma från Reading och bjöd upp dem till dans. Dansgolvet skulle vara vid The Brick men då pojkarna från Reading dök upp flydde de yngre Fulhamkillarna och det tog en stund för det vanliga klientelet att förklara för Readinggänget att de som ringt dem inte längre var på plats. Inga problem uppstod trots en något frostig stämning under en period.

Denna dag stod som sagt Pompey för motståndet, en klubb som jag gillar skarpt från min tid som boende i Portsmouth och även indirekt en klubb som ledde mig till Fulham. Med detta som bakgrund slog jag mig snabbt i slang med en del av besökarna från Sydkusten och delade min uppmärksamhet mellan mina nya bekanta och vännerna från Fulhamleden. Träffade två nya bekantskaper från de svenska Fulhamleden också, Claes och Maria. Då Maria var hovfotograf saknas hon på bilden nedan:

badhochjag1

I vanlig ordning snurrade klockan snabbare än man kunde önska och det var dags att vandra iväg mot Bishops Park för att genom denna gina mot Craven Cottage. Som ni alla säkert vet så tar Portsmouth alltid med sig en stor skara fans vart de än åker på bortamatch och denna dag var så klart inget undantag. Den stora mängden bortafans gjorde att vår passage längs Stevenage Road tog längre tid än vanligt men vi fann våra eminenta platser längst upp på Hammy End mitt bland de sjungande fansen precis innan det var dags för avspark.

Som en del av er säkert vet så var det bara ett lag på planen som ville trilla boll denna dag och till min glädje så var det Fulham som verkligen ville gå framåt och bjuda sina fans på en trevlig eftermiddag. Matchen vanns komfortabelt av Fulham med 3-1, siffror som skulle kunnat vara betydligt större. Nöjda, hesa och törstiga lämnade vi Hammy End för denna gång till en ramsa riktad mot Tony Adams: -”You’re getting sacked in the morning!”. Något den gamle försvarsjätten faktiskt inte fick, men det dröjde bara några veckor innan profetian slog in.

yourenotsinginganymore

Precis utanför arenan sprang vi på ”Eric ”The Great” Nevland Fan Club”! Kul för dessa killar att Nevland kom in som avbytare och på sitt typiska sätt satte Fulhams 2 sista mål.

thenevlandfanclub

En liten avstickare puben The Cottage innan vi slöt cirkeln på Golden Lion, dock utan de äldre gardet denna gång. The Cottage är en av dessa mer klassiska Fulhamhak som som försvunnit i samma takt som gastropubar och bryggeripubar brett ut sig över de brittiska öarna. Nu har dock ägarskapet återgått i regi av en ”landlord” som inser att med sitt geografiska läge så finns det inte en tillräckligt stabil kundkrets utan att flörta med Fulhamfansen och i och med denna flört valde vi att förära den nya ägaren ett besök och genom vårt ekonomiska bidrag i baren hälsa denne välkommen till SW6. Innan vi styrde stegen tillbaka mot Golden Lion så han vi med att prata med en hel del folk som man tappat kontakt med sedan det pinsamma försöket att göra en gastropub av The Cottage. Vi lär komma tillbaka och stanna längre den gången, men nu gick vi mot Golden Lion. I vanlig sunk-brittisk anda hade man en discjockey på plats på puben och trots den lama atmosfär detta kan bidra med blev det en ganska sen kväll innan undertecknad haffade en taxi och for tillbaka till hotellet.

Efter en skön natts sömn var det dags att resa vidare mot Reykjavik. Jag vaknar till solsken och har en lång mumsig frukost innan jag släpar ut mina väskor för att stoppa en taxi. Till min stora lycka så frågar taxichauffören, när jag ber honom åka till Paddington station, -”You going to Heathrow mate?”. Då jag svarar jakande så säger han att jag kan få åka ända till terminalen för 20 pund då han ändå var på väg hem till sin bostad i Windsor så detta skulle vara mer eller mindre på vägen. SKÖNT!

Några timmar senare slår jag på datorn på mitt hotellrum på Island och nås av rapporterna om snökaos i London (och för den delen övriga England). Helt absurt med tanke på hur fint vädret var då jag lämnade staden bara några timmar tidigare.

{ 2 comments… read them below or add one }

camilla April 11, 2009 at 14:37

Tjaa.. fin blogg :) ..
Har du haft någon speciell dröm senaste tiden? Skriv gärna kort i min blogg :D !

Ha de fint :) kram

Swansea April 12, 2009 at 20:33

Intressant artikel, som vanligt.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: