Den svenske spionen som sköts i Towern 1915

by Tomas on June 10, 2009 · 7 comments

Klockan kvart över tio på kvällen den 14 juni 1915 steg polisinspektören Thomas Duggan och hans kollega en polissergeant Askew upp för trappan till det lilla pensionatet på 23 Upper Park Road i stadsdelen Hampstead. Ett pensionat, i ett typiskt londonhus beläget alldeles i närheten av Belsize Parks tunnelbanestation, som drevs av systrarna Flora och Eliza Milligan. Just när detektiverna frågat om en mister Melin fanns inne kom denne man in på pensionatet och en stund senare var svensken, 49–årige Ernst Waldemar Melin förd till Hampsteads polisstation misstänkt för spionage åt det tyska riket. Mindre än tre månader senare avrättades han som ende svensk i historien i Towern, dömd för spionage.

Berättelsen om Melin är en både tragisk och bortglömd historia som inte väckte mycket uppmärksamhet i svensk media eller på officiellt håll under första världskriget. Dock innehåller den för sin tid klassiska spioningredisenser som mystiska brev, hemliga koder och osynligt bläck.

Melin var, sedd i historiens ljus, en ganska olycklig person som gav sig in i något som han absolut inte klarade av och ett äventyr som istället kom att kosta honom livet.

“En något äventyrlig läggning”
I Svenskt Biografiskt lexikon står det om Ernst Waldemars son Douglas, som kom att bli en duglig yrkesofficer och framgångsrik upptäcktsresande, att denne uppfostrades hos farföräldrarna ”på grund av att fadern hade en något äventyrlig läggning.” Alltså så äventyrlig att det slutade framför en militär exekutionspluton i Towern, när Douglas bara var tio år! Annars verkade Ernst Waldemar, liksom sin fem år yngre broder, Olof Werling Melin ha en komfortablet utstakad karriär och framtid i det sena 1800-talets Sverige.

Fadern, Olof Melin var en på många sätt aktad man i Göteborg och bland annat ägare till Ångfartygsrederiet Thule som hade flera båtar i trafik på England. Dessutom hade han suttit i riksdagens båda kamrar under mer än 30 år. 70 år gammal flyttade dock Olof Melin och hans hustru Beata Carolina Weling till Djursholm och levede under sina sista år på Engelbrektsgatan i Stockholm. En märklighet var också att Ernst Waldemar inlät sig i något så speciellt som spioneri och detta mot just England eftersom brodern Olof Werling i Sverige kom att gå långt i sin militära bana och dessutom tillbringade hela 12 år, från 1893, i engelska Bournemouth där han verkade som sjukgymnast. Broderns främsta avtryck i historien har dock kommit på ett helt annat område, nämligen stenografins. Olof Werling, som levde ända till 1940, framlade nämligen ett eget stenografisystem som fått namnet, Det melinska systemet.

Kom till London första gången 1887
Mindre lyckad karriär fick alltså brodern Ernst Waldemar som i juni 1887 kom till London där han stannade i ett år innan han åkte tillbaka till Göteborg för att arbeta i Thulebolaget. Han beskrevs också länge som en hårt arbetande och långt ifrån talanglös affärsman. Han gifte sig med Anna Levisson och paret fick sonen Douglas som föddes 1895. Olof Melins företag, Olof Melin & son, bildades 1891 och i detta arbetade Ernst Waldemar, men 1905 upphörde verksamheten och föräldrarna lämnade Göteborg. Då hade det redan börjat gå snett för Ernst Waldemar som alltmer började missbruka alkohol och andra droger. 1906 var också den då 40-årige Ernst Waldemars hälsa vacklande och han tillbringade en tid på olika kurorter för att återvinna sin styrka och komma över drogberoendet. Pengar bistod nu fadern Olof med och 1909 och 10 tillbringade Ernst Waldemar i Paris och London.

Olof Melin hade inflytelserika vänner och Ernst Waldemar fick slutligen chansen till en nystart i den då ryska hamnstaden Nikolajev, belägen i Ukraina, just vid ett flodinflöde till Svarta havet. Där fick svensken en anställning på ett skeppsmäklarkontor och sysslade främst med export av spannmål. 1914 bröt första världskriget ut, en händelse som kom att bli ödesdiger för Ernst Waldemar. Alla skeppskontor i staden stängdes och när svensken förlorat sitt jobb åkte han till Stockholm och till sin far, den 81-årige Olof. I Stockholm stannade han bara två dagar innan han for vidare till Hamburg för att där försöka återknyta en del gamla kontakter och skaffa ett nytt jobb.

Det visade sig dock hopplöst och Ernst Waldemar förstod snart att han inte kunde klara sig på den lilla lön som han fortfarande fick från anställningen i Nikolajev. Dessutom hade fadern genom brev gjort klart för honom att det inte blev mer pengar från Stockholm.

Hittade ett pensionat i Hampstead
I Hamburg hade dock Ernst Waldemar åtminstone en vän, en svensk kommissonär, Gerdes. Denne bjöd på lunch, varvid ett antal tyskar också deltog och i samband med måltiden erbjöds svensken att åka till London och ta reda på vad han kunde om britternas flott- och arméenheter. Efter ett dygns tvekan bestämde sig den ekonomiskt hårt ansatte svensken att bli tysk spion. Melin åkte till Antwerpen där han träffade en tysk agent, Dierks och ett par tyska militärer, en kapten med det svenskklingande namnet Larsson som var specialist på flottan och en arméofficer, Schnitzer.
Med en Baedeker reseguide över Storbritanninen, en speciell kod och 30 pund åkte Melin från Rotterdam till Tilbury med en av Batavierlinjens båtar i början av januari 1915.

Efter en natt på hotell hittade han genom en annons i Daily Telegraph pensionatet i Hampstead för 25 shilling i veckan – exklusive lunch!. Visserligen en bit utanför London city men ändå på bekvämt avstånd till tunnelbanan och dess Northern Line.

På fröknarna Milligans pensionat blev snart Melin sedd som en lättsam och trivsam gäst, med sena vanor både på morgnar och kvällar. Generöst bjöd han de andra boende där på cigaretter och godsaker. En kuriositet som gästerna och fröknarna la märket till var att han ofta pratade om att han använde citronjuice till att badda ansiktet med efter rakningen. Bra för hyn, menade Melin.

Under sina två första veckor i London rapporterade han till sina tyska kontaktmän vilka uniformer och fartygsnamn på flottisternas mössor som han träffade på, samt platserna på de sökarljus som fanns utposterade i London och det faktum att tyska luftskepp, så kallade zeppelinare hade flugit över staden.

Misstänk spioncentral i Haag
Efter ett mellanspel i Antwerpen åkte han tillbaka till London den 26 februari och med denna datum medgav också Melin att han skickat tidningar med ”oskyldiga” rapporter om sjömän som han såg på olika platser.

Den brittiska säkerhetstjänsten hade dock blivit misstänksam mot svensken, inte minst eftersom Melin korresponderade med en tysk, Dierks och dennes ”exportfirma”. Dierks, som Melin kände som Saundersen, hade kontor på 166 Loosduinschekade i Haag och detta kontor var en misstänkt spioncentral i Holland som säkerhetstjänsten höll ett vakande öga på. Med månatlig regelbundenhet fick Melin 50 pundsutbetalningar från adressen i Holland,

Den brittiska postcensuren hade från krigsutbrottet byggts upp till att omfatta mängder med brev och paket och vid krigsslutet 1918 var 4000 personer sysselsatta med att kontrollera 375 000 brev per dag.

Under våren 1915 kom två paket adresserade till Melin på Upper Park Road och dessa var avsända i Tilbury och Gravesend. I paketen hittades några vad det verkade harmlösa brev från något som utgav sig att vara en brorsdotter till Melin vid namn Kate. När breven studerades med specialutrustning stod det klart att det det fanns meddelanden skrivna på tyska och engelska mellan raderna med osynlig skrift.

”Tysk ubåt 29” var skrivet mellan raderna i det ena brevet och när den osynliga skriften framträdde på det andra fanns ett längre meddelande på tyska: ”Med tanke på tillkännagvinadet av torpederingen av The Goliath frågar sig Daily Mail om fartyget torpederades av egna jagare på samma sätt som tre engelska fartyg sänktes tre dagar tidigare. Är detta sant och vilka skepp har förstörts?”

I det andra paketet hittades ett meddelande på engelska: ”Följande fartyg sägs ha sjunkit: Royal Oak, Marlborough, Majestic, Odeon, Clic. Även Revenge har satts på grund öster om Portsmouth. Försök bekräfta om tyska utbåten U12, eller någon annan, har tagits av engelsmännen.”

Juice för hudens skulle efter rakning
Nu ansågs läget så allvarligt att ett polisingripande mot Melin var nödvändigt och Duggan och Askew skickades till Hampstead.

Ernst Waldemar Melin ställde sig inledningsvis helt oförstående och uppträdde aggresivt när poliserna ville undersöka hans rum. Men efterhand lugnade han ner sig och på spiselhyllan i rummet hittades en liten flaska med lemonjuice. Dessutom pennspetsar, Baedeker-guiden, en liten anteckningsbok och ordböcker på tyskan, franska, engelska och svenska. I Baedekerguiden var vissa orter som Glasgow, Harwich, Portsmouth, Leith, Plymouth och Grimsby förprickade medan hotel i Portsmouth, Plymouth och Hull var understrykna. Dagen efter gripandet, den 15 juni, fördes Melin till Scotland Yard och uppgav under förhören att juicen användes som ansiktsvatten efter rakningen men hade svårare att förklara varför en av pennspetsarna bar spår av samma juice. Inledningsvis nekade Melin till att ha något med spioneri för tysk räkning att göra. Snart började dock Melin göra allt fler medgivanden.

Domare var generalmajor Lord Cheylesmore och åklagaren, A H Bodkin hade inte svårt att övertyga rätten om Melins skuld. Totalt framlades fem åtalspunkter beträffande olika spionaktiviteter. George Elliott som var Melins advokat satsade på ett försvar där svenskens inkompetens när det gällde militära kunskaper framhölls och Melin förklarade sig oskyldig till anklagelserna.

En mönsterfånge fram till avrättningen
Faktum är också att Melin i historiens ljus framstår som en misslyckad spion och hans ”krigsinsatser” på tysk sida snarast var produkten av ett akut och desperat penningsbehov.

Den 8 september avkunnades dödsdomen för spionage och han fördes till The Casemates, en bombsäker byggnad, i Towern. Denna Londonfästning vid Themsen som börjat byggas redan 1078 av Vilhelm Erövraren och som genom seklerna hade fungerat som fängelse och avrättningsplats åt ”statens fiender” på alla plan.

Totalt kom tio tyska spioner, inklusive Ernst Waldemar Melin, under första världskriget att avrättas där och ytterligare en under andra världskriget. Dessutom satt Rudolf Hess under några månader fånge där efter sin misslyckade fredsflygning till Skottland.

Det berättas att Ernst Waldemar Melin under sina tre veckor i Towern uppträdde som en mönsterfånge och gentleman. När han på morgonen den 10 september strax före klockan 6 fördes till den på den tiden öppna miniskjutbana mellan Martin Towers och Constable Towers, hade han skakat hand med sina vakter och tackat för deras vänlighet.

Klockan 6 ställde några skyttar från det skottska gardet upp framför Melin som bundits fast vid den stol där de dödsdömda sattes. Och med ett absolut lugn mötte Ernst Waldemar Melin döden för en sak som han med säkerhet aldrig hade trott på!

[Towern]
Londons äldsta samling av byggnader och dess första stora och fortfarande mest attrkativa turistattraktion har en historia tillbaka till 1078 när Vilhelm Erövraren byggde en mindre träborg vid nuvarande White Tower. Detta på en helig plats kallad Bryn Gwyn, där kråkguden Bran ansågs ha blivit begravd. Towern har genom åren tjänat som palats, fängelse, skattkammare, befästning, observatorium och djurpark!

{ 7 comments… read them below or add one }

Nick June 10, 2009 at 15:55

Tack Tomas, en mycket läsvärd och intressant text! Speciellt som detta är en historia som jag inte tidigare stött på.

Nille June 10, 2009 at 18:29

Fantastisk läsning – TACK!

Lars Gyllenhaal January 13, 2010 at 21:24

Mycket läsvärt, inte minst som jag bott i Hampstead-området!

Bästa hälsningar,

Lars

Tomas January 17, 2010 at 12:22

Tack för det! Melin är en märklig man som jag forskar vidare om. Intressant webbsida du har, skall titta närmare på den!

Tommy January 22, 2010 at 16:26

Väldigt intressant!
Hoppas det blir en bok av det här. Får man fråga hur du lyckats hitta allt detta?? National Archives kanske.
Vi har ett manus på gång om en annan i Tysk tjänst, Gösta Caroli, men det var andra världskriget.

roland November 11, 2010 at 21:57

Gösta Caroli-manus? Hör av dig!

Gorilla February 26, 2014 at 11:22

Trodde det var elva spioner, inklusive Melin som avrattats i Towern.
http://www.bbc.co.uk/news/uk-england-25654341

Leave a Comment

Previous post:

Next post: