Scally – Andy Nicholls

by Nick on June 10, 2009 · 4 comments

En klubb som kanske inte förknippas med huliganer så som West Ham, Millwall, Cardiff, Portsmouth och många fler är, den i modern tid, mindre klubben från staden Liverpool – Everton! Detta till trots så finns det en bok med namnet Scally om Evertons mörkare supporterskara. Boken är skriven av Andy Nicholls som reste med och slogs för Everton i över 30 år. Numer är han avstängd från alla arenor i England och där Englands landslag spelar och med detta i åtanke kan han vara väldigt ärlig och öppen om vad han upplevt då han lär inte kunna få ett hårdare straff på grund av det han berättar. Det man som läsare, precis som alltid när det gäller denna genre är hur mycket är sanning, lögn och ”felaktiga minnesbilder”.

Låt oss slå fast redan från början att detta är en av de bättre böckerna jag läst skriven av en före detta huligan. Dock är en ”varning” på sin plats, innan man börjar läsa ska man nog ta på sig sina ”workingclass hero” glasögon för språket är allt annat än akademiskt. Texterna är fyllda av slag och en slags talspråk, slangen kan säkert förvirra en del läsare men det kompenseras av att talspråket gör boken lättläst. Lite motsägelsefullt kanske men så kändes det jag läste boken.

Vad ligger då bakom titeln? Jo, precis som jag nämnde ovan är boken byggd på en hel del slang och just ”scally” är slang för nordvästra Englands ”chavs”. Wikipedia ger oss en bra summering på vad en scally är:
”Scally or Scallie, is originally short for Scallywag, but is now most-often used in the context of fashion-conscious hooligans. It is a slang term for a social subculture youth, similar to “chav”, but with different origins. The term is used across the UK, predominantly in the north-west of England and particularly in Liverpool and Manchester to describe mostly young, working class people”.

Det var dessa ”scallys” som introducerade det som vi idag kallar ”casual fashion” när de introducerade märkeskläder på läktarna i slutet på 70-talet. Dessa märkeskläder var nästan uteslutande av märken såsom Pringle, Puma, Fred Perry, Addidas, Lyle & Scott, Lacoste etc. Märken som till stor del än idag ingår i garderoben för en ”casual”.

Tillbaka till boken. Att språket som används är rätt enkelt har vi redan fastslagit, men språket är en bisak när storyn som berättas är fängslande och det måste jag säga att den är. Boken är som så många andra böcker i gengren uppbyggd på kapitel dedicerade till en motståndare eller destination. De olika fokusområdena till trots känner man som läsare att det finns en röd tråd i berättelsen och utan denna hade boken blivit väldigt jobbig att läsa då man följer författaren över tre decennium. Boken börjar med en Andy som inte ens har uppnått tonåren på 70-talet och sträcker sig en bit in på det nya millenniet.

Det är ett par saker som får denna bok att stå ut från mängden för mig och dels är det tidsspannet som den omfattar, det faktum att Everton inte är allmänt känt som en klubb med stort huliganfölje och att man behandlar en hel del händelser i boken som också involverar möten med andra supportergruppen som inte nödvändigtvis är kända för att ha ett våldsbenäget följe (men som enligt författaren så har). Det som kan kännas störande är känslan av överdrifter, men det är något som jag alltid känner när jag läser denna och liknande böcker men då man inte var där så är det svårt att hissa eller dissa sanningshalten. Jag ställer mig skeptisk när författaren hävdar att man hade flera tusen ”lads” på vissa matcher, det KAN ju vara sant, men ändock högst osannolikt.

Måste dock lägga denna bok till högen som jag kan rekommendera. Boken känns fräsch, i mångt och mycket ärlig och framför allt så är det kul att få läsa om en mindre känd skara huliganer, en mindre klubb på ”scenen” och deras möten med kända och mindre kända motståndare.

Fakta:
Författare: Andy Nicholls
Publiceringsår: 2004
Förlag: Milo Books (England)
ISBN-10: 1903854253

{ 4 comments… read them below or add one }

Henrik June 11, 2009 at 14:21

Nu har jag inte läst boken och kan därför inte uttala mig om den, däremot så vill jag bestämt hävda att Everton med råge är en av Englands klassiska stora klubbar – och även har kunnat stoltsera med ett “respektingivande följe” vid sidan om.

Man kanske inte har rest lika mycket Liverpool och Man Utd genom åren men man har, för att använda passande språk, alltid varit och räkna med hävdar exempelvis många av Millwalls anhängare.

Seglar vi iväg lite så känns det som att många svenskar förringar Everton lite och glömmer historien; inte bara räknades Everton in i the five big för inte många år sedan, i en All-Time Top-Flight tabell är man Englands mest framgångsrika klubb, man har 9 ligatitlar, men trots att andra klubbar har fler titlar är Everton den klubb som varit mästare under längst period historiskt, vilket kan tyckas märkligt, men förklaringen är förstås att man vann ligan precis innan de båda världskrigen.

Annars har det väl gått lite inflation i sådana här böcker?

Nick June 11, 2009 at 15:13

Visst har det gått inflation i “hooliepornböcker” men för mig personligen är det en fascinerande företeelser och när man snubblar över en bok som är värd att läsa så ger det mig fortfarande mycket nöje. Sen får man ju alltid läsa dessa böcker som “fan läser bibeln” för sanningshalten varierar nog betänkligt och är svår att verifiera.

Visst kan många tendera att glöma Evertons stolta historia, men jag försökte med meningen “…den i modern tid, mindre klubben från staden Liverpool – Everton!” indikera att det finns en tradition för laget/klubben pre-Premier League också ;)

Boken styrker ju också det du säger om att Everton “alltid var/är att räkna med”, men det förtar ju inte att de i den mediala bevakningen haft en mycket lägre profil än många andra klubbar. Det hänger ju säkert också ihop med att “alla” andra firmor har omnämnts i böcker som denna och även fått “reklam” via filmer och dokumentärer de sista 20 åren.

Henrik June 11, 2009 at 15:33

Point taken, broder… min lilla utsvävning riktade sig till dagens historielösa Canal+ supportrar som ser klubbar som Everton, Stoke City och Sunderland som “små pisslag”, en lika tragisk som felaktig attityd.

Nu slutar jag innan vi kommer in på diskussionen “sleeping giants” för den lär ta hela sommaren i anspråk! ;)

Huyton August 15, 2009 at 20:42

Jag har inte heller läst boken, men däremot Nicholas Allts bok (The Boys From The Mersey) som istället handlar om Liverpools dito. Och precis som Andy Nicholls så berättar även Allt om tusentals personer som var “up for it” på Liverpools fighter (samt att de kunde möta nummer som snuddade vid detta när de landade i exempelvis Manchester). Så visst tror jag att siffrorna på antal “lads” stämmer rätt bra (under vissa matcher vill säga). Jag har för mig att Allt menar att man inte ska jämföra 70-talets siffror med 90-talets (då det senare blivit mer organiserat). Ska lägga boken på minnet och läsa vid tillfälle!

Scally används f.ö rätt frekvent fortfarande (och då inte i ett “nedsättande” syfte som “chavs” gör, eller “neds” i Skottland). Scousers älskar att leva och underbygga myten om sig själva ;-) Sen så kanske folk från övriga delar av landet använder det som nedsättande?

Leave a Comment

Previous post:

Next post: