Upp med handen nu alla som känner till John “Budgie” Burridge. Med tanke på vår mycket kunniga läsekrets så är det säkert ett par av er som känner till honom, och kanske till och med har sett honom spela. Sannolikheten är att många av oss sett honom spela då han innehar ett svårslaget rekord. 15 av de 29 klubbar han representerade under sin karriär var nämligen ligaklubbar och det är inte många spelare som kommer nära den siffran i sin karriär.
Budgies karriär sträckte sig från slutet av 60-talet fram till han la skorna (och handskarna) på hyllan som 45 åring 1997. Med en så lång karriär kan man ganska säkert sluta sig till han var målvakt. Den sista klubben han tillhörde var Blyth Spartans en klubb som då spelade i Unibond Premier, således utanför ligasystemet. Hans 771 ligamatcher är ett otroligt facit om man betänker att det bara finns fyra andra spelare i hela Storbritannien som mäktat med fler än så under sina karriärer. [Nedan finns en komplett översikt över hans ligakarriär]
Den omfattande karriären till trots så vore det synd att säga att prisskåpet hemma hos familjen Burridge är välfyllt. Endast tre ”större” titlar blev över 30 år med Blackpool vann han Anglo-Italian Cup 1971, med Aston Villa blev det seger i Ligacupen 1977 och några år innan han avslutade karriäen vann han den mäktiga Skol Cup 1991 med Hibernian i Skottland. Trots avsaknaden av de stora titlarna så representerade han en hel del större och kända klubbar i sin karriär så som: Aston Villa, Crystal Palace, QPR, Wolves, Derby County, Sheffield United, Southampton, Newcastle United och Manchester City.
I och med att Budgie trappade ner sin karriär på 90-talet och avslutade den 1997 så hann han inte uppleva de stora pengarna inom fotbollen även om han säkert gjorde sig en slant under sin långa karriär. Hans vänner och forna medspelare tror dock inte att pengarna spelade någon större roll för John som spelade fotboll på hög nivå så länge för att han tyckte det var så roligt. Att han spelade för att han älskade sporten förtog inte att han var en av de mest vältränade och seriösa spelarna i England under i princip hela sin karriär. Med hans egna ord:
“For 33 years I was the hardest trainer in British football. People can take the micky out of me, call me a crackpot, but in eating rice and fruit and having self-hypnosis tapes on the bus I was ahead of my time. That sort of thing’s everywhere now, but they call it sports psychology.”
Tillskillnad till många av dagens spelare i England (och i många, många andra ligor i världen såklart) så bytte John klubb ofta för att få spela fotboll, inte på grund av vilken klubb som skulle betala honom bäst. Det var viktigt att lira boll helt enkelt.
Med tanke på hur mycket John älskar sin sport är kom det ju inte som en överraskning när han efter avslutad spelarkarriär gick över till att bli coach och manager. Inte en helt ny roll då han redan innan han slutade jobbade för både Leeds och Newcastle som målvaktstränare. Båda klubbarna fick hans tjänster parallellt samtidigt som han spelade för Blyth och Durham. Han har även hunnit med att jobba som coach med Omans landslag i omgångar och var bland annat den som låg bakom att Bolton signade Omans landslagsmålvakt i Januari 2006. Bland de mer kända spelarna som tränat under John hittar vi Paul Robinson, Nigel Martyn och Tim Flowers.
Hans smeknamn ”Budgie” har ju en koppling till hans efternamn, men det antyder också att han var lite smågalen. Med andra ord ett smeknamn som inte John tyckte särskillt mycket om, men han ansågs nog som lite galen då han var före sin tid både gällande fysisk såväl som mental träning. Eller som Martin Haworth, Man City supporter och internetskribent, väljer att säga det:

The man is an absolute diamond, and as mad as a hatter.
—
Ligaklubbar (matcher inom parantes):
Workington (27)
Blackpool (134)
Aston Villa (65)
Southend United (6) (på lån)
Crystal Palace (88)
QPR (39)
Wolves (74)
Derby County (6) (på lån)
Sheffield United (109)
Southampton (62)
Newcastle United (67)
Hibernian (65)
Scarborough (3)
Lincoln City (4)
Aberdeen (3)
Dumbarton (3)
Falkirk (3)
Manchester City (4)
Darlington (3)
Queen of the South (6)
{ 3 comments… read them below or add one }
Lite kontrast till det här med one club man… läste faktiskt om honom nyligen och han tycks ju dessutom vara lite av en karaktär!
Men det kanske krävs för att orka med…
På rak tass kommer jag på två gubbar till med mååånga klubbar:
Mannen med de nedhasade strumporna, Steve Claridge, representerat inte mindre än 22 klubbar (lite beroende på hur man räknar) från 1983 fram till sommaren 2007. Inte illa.
Gamla stormålvakten Peter Shilton hann med 11 klubbar mellan 1963-1997. Han måste dessutom vara en av få målvakter som varit spelande tränare? Jag kommer iaf inte på någon annan. Minns ni var han spelade sin sista ligamatch?
Peter Shilton gjorde sin sista match den 21 januari 1997 då han spelade för Leyton Orient. The O’s mötte Wigan på Brisbane Road och förlorade med 2-1. Det var i gamla Division 3 som idag heter League Two.
Mycket bra artikel som vanligt
Claridge är också den jag kommer på först av alla journeymen. Jimmy Glass som ni skrivit om förut är väl ytterligare en sådan. Det finns ytterligare ett gäng. Mickey Thomas som åkte in i fängelse i slutet av karriären är en riktigt skön journeyman. Hittade en massa sjuka grejer om honom när jag gjorde första numret av Route One.
Många journeymen verkar ha någon form av problem. Claridge hade stora spelproblem och signat väl nya klubbar hela tiden för att komma åt signing bonusar för att kunna spela mer. Riktigt sjuk gubbe.