Sheep, Sheep, Sheep shaggers!

by Nick on August 10, 2009 · 4 comments

Som jag nämnde i den förra reseberättelsen så var jag i Madrid i jobbet för en tid sedan för att besöka en resemässa. Nog för att jag älskar att resa och besöka nya platser och få nya bekantskaper, men vintern/våren 2009 har nästan blivit lite väl hektisk på resefronten. Så till den grad att jag såg mer fram emot de få nätterna man fick i sin egen säng mer än alla de nya resmål som man fick besöka.

Denna morgon i Madrid kommer jag ner till frukostmatsalen för att se min Isländska kund sitta med sin mobil tryckt mot örat. Inget konstigt i detta, det är nästan ett normaltillstånd för honom, men han började vinka mig till sig frenetiskt då han fick syn på mig. Skälet till vinkandet var att han behövde veta om jag kunde åka och göra en presentation i London innan jag skulle flyga till den redan planerade mässan i Milano någon vecka fram i tiden, han behövde meddela arrangören omgående. Detta var dock inget problem, jag visste ju att Fulham skulle möta Swansea i cupen på bortaplan helgen innan presentationen. Så med ett leende meddelade jag att det skulle gå så bra så. Vid första tillfälle loggade jag på webben och bokade både hotell, matchbiljett och meddelade gänget i London att jag gärna tog en plats ombord på den hyrda minibusen i mån av plats. Det fanns fortfarande några platser kvar och allt var därmed ordnat, smidigare än någonsin!

Dagarna i Madrid gick fort och därefter åkte jag ju till London för FFC-Portsmouth, en resa som beskrivs här.

Bara dagar efter att jag kommit hem från Madrid/London/Reykjavik-resan så var det dags att borda ett nytt plan som skulle ta mig åter till London. Två snabba GT och en dejt med John Blund så var jag framme på Heathrow. Denna gång hade jag av flera skäl valt Paddington som min bas, dels är det nära Heathrow Express, men också bra ur jobbsynpunkt och enkelt nog att ta en taxi till Hammersmith Odeon som var vår mötesplats nästa morgon för färd mot Wales och Swansea. Nu var ju inte klockan så mycket så i vanlig ordning fick Dan ett samtal och vi styrde upp middag och lite drinkar innan man skulle krypa till kojs. Just hotellet jag bodde på denna gång förtjänar ett kort omnämnande. Nyrenoverat, och riktigt fräscht, om än i en lite väl tydlig inredningsflört med Laura Ashley men ändå. Storleken på rummet var dock extrem, i negativ bemärkelse. Jag har haft pösiga byxor med större storlek. Nåja, jag betalade inte många pund per natt och det var som sagt rent och nytt, jag fick väl helt enkelt sätta mig på ett café när jag behövde jobba.

Kvällen förflöt i traditionell anda med ”catching up”, men då vi hade setts så sent som två veckor tidigare var det snabbt avklarat. Istället flöt samtalet in på kvaliteten på de brittiska tidningarnas ”podcasts”, varför Hodgson alltid gör så sena (eller inga) byten, kommande resor, Bajen, varför Fulham värvar svenskar och sen aldrig ger dem chansen, nya TV avtalet för Sky osv. Jag ni förstår vart fokuset låg även om ämnesområdena var vitt skilda. Glada i hatten tog vi farväl, det var dock en Dan som vandrade iväg med sänkt huvud då han inte skulle med på matchen och nu tycktes ångra sitt beslut.

En helt odramatisk natt senare stod jag och svor över den tidiga timman när jag väntade på min taxi. Dock glad över mitt beslut att skippa tunnelbanan denna arla morgonstund. Väl på plats, beväpnad med en fet java, ena kasse bira och morgonens blaskor, träffade jag en enda person som skulle åka med samma minibuss. Ännu en Dan är sedan dess en vital del av min Fulhamgemenskap. Vi hann prata en hel del innan bussen äntligen dök upp 50 minuter försenad, under väntetiden anslöt fler personer, några gamla bekanta och flera nya bekantskaper. Kylan, den tidiga timmen och förseningen till trots var stämningen hög och man kunde liksom ta på förväntningarna. Fulham har (hade) ju inte haft en anständig ”cup run” sedan 1999-2000 säsongen och nu kändes det som om vi hade något på gång.

När Alan, vår chaufför för dagen,  styrde ut från London hördes ett välbekant knäppande och pysande från diverse burkar i bussen. Undertecknad måste börja bli gammal och avvaktade ett tag, magen och hjärnan var inte överens med varandra om hur saker och ting skulle ordnas. Magen vann för en gångs skull. Etapp 1 av resan tog inte lång stund då flera i sällskapet valt att bo över hos Jon som bor längs vägen mot Wales i Reading (av alla hålor). Mer jubel, presentationer, kramar och galna kommentarer var tvunget att klaras av innan vi kunde åka vidare, denna gång med en dekorerad buss i Engelsk old school stil med banderoller, halsdukar och annat i svart och vitt som skulle fladdra längs bussen under resan.

dsc00061

Vi han inte ens lämna Jons gata innan knäppande och pysande kom igång igen, denna gång anslut jag de övriga men höll på att tappa ölen när en redig smäll hördes från bak i bussen. Det var brudarna som tyckte det var dags för en flaska Cava att öppnas och mugg efter mugg skickades runt i bussen. Jublet visste inga gränser när vi mötte en polisbil samtidigt som chauffören sveper sin mugg. Ett snabbt stopp vid en vägkrog vid västra infarten till Reading gjorde gruppen komplett. Nu satt vi alla där och skålade, Jon, Alan, Tom, John, Rihanna, Fletch, Dan, Rachel, Pool Cue, Dan #2, Shy och jag – det var ta mig fan dags för cup resa!

Ni som åkt i denna form till en bortamatch vet att det finns vissa nackdelar, smidigheten till trots, alla dessa pisspauser. Vi hann inte långt innan de som börjat pimpla redan i London behövde gå, och sedan kom pauserna med korta, jämna mellanrum då ingens blåsa tycktes vara i fas med någon annans. Alla pauser till trots närmade vi oss Wales snabbt och när vi körde över Severn Bridge mindes jag min dåvarande chefs ord då jag åkte denna sträcka första gången. -”Nick, welcome to Wales! Where men are men and sheep are nervous!”.

Så snart vi nått brofästet på den Walesiska sidan så var det uppskyltat mot arenan och parkeringar för besökande fans, dessa vara dock för ”Park and Ride” och vi ville hellre parkera nära arenan. Vårt dilemma var ju att bussen var dekorerad och kanske inte skulle få vara ifred och den ställdes vart som helst. Det löstes med att vi kunde övertyga en konstapel vid arenan om att vi var ju en ”buss” och fick stå med de större bussarna precis utanför vår läktare.

dsc00062

Gällande arenan är det bara att lyfta på hatten och ge credit till Swansea för att spela på en av de absolut bästa NYA arenorna i Storbrittanien. Ny, modern men utan att tappa sin charm och framförallt kändes den inte så plastig som de flesta nyare arenor har en tendens att göra. Innan vi skulle stifta bekantskap med insidan stod ett pubbesök på programmet. Sedan flytten till en nya arenan har man tappat en viktig sak, läget! Den gamla arenen låg centralt inne i staden och den nya hade förlagts i utkanten av densamma. Det nya läget gör tyvärr att antalet tillgängliga pubar är väldigt begränsat i närområdet. Vi fick tyvärr nöja oss med vattnig öl i plastpints på en ”branded” pub mittemot huvudläktaren. Inte vad man önskade, men det fick duga. Även om puben var totalt ocharmig så var det kul att få chansen att språka lite med de lokala fansen under glada former.

dsc00064

Vi såg till att gå in på arenan i ganska god tid för att rigga flaggorna, men kom upp på läktaren sent då vi fastnade i baren under läktaren (i vanlig ordning). Att häng upp flaggorna var enkelt denna dag då man helt sonika lämnade dem till matchvärdarna och dessa hängde upp dem på lämpliga platser i anslutning till bortaläktaren.

Stämningen var hög redan från början, både från oss men framför allt skapade hemmafansen ett mäktigt tryck trots att det var långt ifrån slutsålt. Skönt att spela på bortaplan mot ett lag från de lägre serierna igen då dessa bjuder på en stämning som räkmackebrigaderna i Premier League bara kan drömma om. Då detta, i mångas ögon, var en landskamp så var det en stor mängd sånger för och emot de respektive länderna. Allt levererat med en stor portion ironi.

dsc00070

Även om vi stod upp bra för vårt lag från läktarplats så fick vi se vårt lag bli utspelat av ett spelsuget, kreativt och väldigt charmigt Swansea. Kändes som om underskattning var temat för dagen, kanske lite från oss i publiken också. Trots att Swansea radade upp, mer eller mindre bra chanser i den första halvleken så var det vi som satte det första målet. Nja, helt sant är det inte då det faktiskt var ett självmål efter en tilltrasslad hörna som gav oss ledningen.

0-1 till Fulham och sånger som:
-”That’s why we’re Premiership and that’s why you’re championship!”

-”We’re winning away, how shit must you be?”

-”Wem-ber-ley”

-”Sheep, Sheep, Sheep Shaggers!”

och kanske framförallt -”Ingerland, Ingerland” ekade över en i övrigt (för tillfället) tyst arena från bortaläktaren.

Målet föll sent i den första halvleken och innan vi visste ordet av var vi tillbaka i baren. En snabb bira och sedan kö till muggen var min plan, men den snabba biran blev två och jag var någon minut sen tillbaka till läktaren. Detta gjorde att jag slapp bevittna Swanseas snabba kvittering direkt efter omstarten. Den andra halvleken påminde om den första och vi var många som andades ut när domaren förkunnade att matchen var över och att vi kunde ”se fram emot” ett omspel hemma på Craven Cottage.

dsc00076

Redan i inledningen av den 2a halvleken sprack min röst, och kort därefter försvann den helt. Svårt att vilja sjunga och tjoa men när det enda som händer i halsen när man försöker ta ton är en skarp smärta. Vi hade pratat om att vi skulle låta hemresan ”ta den tid den tar” och kryssa mellan en radda fina ”country side pubs” på vägen mot London. Innan vi kunde åka tog det dock en stund att samla ihop flocken och denna väntan fyllde några med att försöka ”kapa” en piketbuss! Nåja, inte riktigt så allvarligt, men de ovanligt sympatiska poliserna hade glimten i ögat och stor tolerans.

dsc00079
När vi väl drog ut från parkeringen så skedde detta med poliseskort och innan vi visste ordet av låg Swansea bakom oss och chafför Alan körde mot vårt första stopp enligt instruktioner av vår ”Real Ale”-kung Jon som hade hittat en liten pub i byn Usk som enligt rekommendation skulle vara något extra. Tyvärr kunde vi inte komma in på denna pub då den var fylld till bredden av Rugbyfans som skulle se Wales-England. Vi fick helt enkelt nöja oss med puben mittemot (som inte visade rugby) och det var ett helt ok alternativ.

dsc00085

dsc00089

dsc00091

Ett par drinkar senare for vi vidare mot White Hart, en pub ”in the middle of nowhere” som har många hundra år på nacken som dryckesetablisemang. Här blev vi kvar betydligt längre då de dels hade rent ut sagt fantastisk öl i kranarna och de yngre gardet tyckte att ett shots race var på sin plats mitt bland alla små gulliga par som var på plats för att mysa på alla hjärtans dag. De hade nog inte räknat med att en minbus med fotbollsfans (visserligen väluppfostrade sådana) skulle dyka upp.

dsc00098

dsc00102

dsc00105
Ett par timmar senare fortsätter färden mot London och vi gör bara ett kort pubstopp till innan de första släpps av i Reading. Alan var väldigt snäll och åkte runt och släppte av folk på bra platser i förhållande till var de bor eller vilka tåg de skulle vidare med. Något som för min del tyvärr innebar att jag släpptes av sist då Alan skulle köra vidare norrut från Paddington för att komma hem till St.Albans.

Jag stannade och jobbade i London några dagar innan planet mot Milano tog mig till Italien. Men jag skulle snart vara tillbaka!

{ 4 comments… read them below or add one }

Henrik August 10, 2009 at 19:55

Tack, nu blir man inte så lite sugen på att planera in nästa resa. Läge att hamna över 40-strecket när det gäller arenor! ;)

South Norwood August 11, 2009 at 19:42

Alltid kul med dina reseberättelser Nick! är det där Old White Hart i Hook på bilden?

Nick August 11, 2009 at 20:24

Henrik: På dem bara sikta på 46, då är du ju halvvägs i alla fall ;)

South Norwood; Kul att det är värt att ögna igenom i alla fall ;) Nope, denna White Hart ligger i Wiltshire. (Ford, Chippenham mer exakt).

gibben August 13, 2009 at 15:05

Kul att läsa att du trivdes i Swansea! Just nu planerar Jacks of Sweden en resa till matchen mot Cardiff, det kan bli hyfsat tryck på den. ;)

Leave a Comment

Previous post:

Next post: