Emmanuel Adebayor och Doktor glas

by Oscar on October 16, 2009 · 0 comments

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.

Hjalmar Söderberg skrev de raderna i “Doktor glas” 1905. Det skulle kunna vara det viktigaste kapitlet, själva essensen, i Emmanuel Adebayors självbiografi. För i matchen mot sin gamla klubb Arsenal bekräftade han – 104 år senare – vad som driver människan.

På något sätt är han allt ihop samtidigt, Emmanuel. Älskad (av Cityfansen, så länge som han inte gör vad han gjorde i Arsenal), fruktad (av alla, så länge som han gör vad han gjorde mot Arsenal), avskydd och föraktad (av de flesta, så länge som han gör vad han gjorde i och mot Arsenal). Han är en briljant spelare. Och han är en idiot. Det är det sistnämnda som den här krönikan handlar om. Den handlar om den största jubelidioten på den här sidan av Joey Barton.

Men jag ska inte moralisera angående Adebayors beteende, det har det gjorts tillräckligt. Jag ska hylla idiotin.

Jag förstår verkligen alla Arsenalfans (det trodde jag aldrig att jag skulle säga, haha) som drevs fullständigt till vansinne av hans 90-meters-rush. Hade en gammal Spursspelare gjort det mot Tottenham hade jag själv gått fullkomligt bananas.

Var firandet respektlöst? Det kan du skriva opp. Men tänk så här: vad vore spelet utan dessa svarta får? Eller så här: vad vore spelare som Adebayor utan den delen av sin personlighet? Svarar ni “bättre” på båda frågor kan ni sluta läsa nu, i så fall får ni inte ut något av den här texten.

Jag – likt de flesta andra – reagerade över rushen. Jag äcklades över att se stämplingen mot Robin van Persie.

Men jag tänkte sen lite till och höll fast vid åsikten att stämplingen var ganska hemsk och att rushen var respektlös… och lite kul. För en neutral åskådare, that is. Inte så att jag som fotbollssupporter inte relatera och sympatisera med dem som nu skyr Adebayor likt pesten. Men kul för att det är aktioner likt den som är enande för fans och viktiga för att hålla temperaturen uppe. För det kan vi väl i alla fall bestämma oss för? Att fotbollen blir ännu lite hetare efter något sånt här? Att mötet på Emirates blir ännu mer laddat efter en avskyvärd doja i fejan och 90 snabbsprungna meter?

- Finns inga ursäkter överhuvudtaget, sa Alan Hansen på Match of the Day.
Jag håller delvis med. Och hoppas att Adebayor och andra kommer att fortsätta med sin idioti – den behövs.

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Om man inte heter Emmanuel Adebayor förstås – då vill man helst bli alltihop på samma gång.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: