Sitter och slötittar på lite Champions League fotboll på TV just nu, och det slår mig två saker. Dels hur sanslöst duktiga spelarna/lagen är och dels vilket själlöst spektakel Champions & Europa League för de flesta inblandade utvecklats till. Självfallet vill man ju som supporter att ens klubb skall nå framgång, få möta de bästa lagen på de största arenorna och att få följa sitt lag på kontinenten är inte heller alla förunnat.  Samtidigt som jag är förtjust som ett barn på julafton över mina kommande resor till Odense och Kraków för att se Fulham i gruppspelet av Europa League så kan jag sakna alla upplevelser som man nu sällan eller aldrig får men som var en del av fotbollsvardagen när Fulham låg betydligt längre ner i det engelska ligasystemet. På den tiden var väl enda chansen att se laget utomlands att åka på Wrexham borta.

Som motpol en Europaspelsvecka som denna bjuder vi på en serie foton (c) Jon Hall från Non-league i England. De flesta bilderna är tagna under 2006/2007 [klicka på bilderna för större versioner]:

Worthing United vs Romford Town, FA Cup, 2006

Aldershot målar mot Chemlsford, 2006

Harlow Town gör mål på Burgess Hill, 2008

Running on the terrace. Weymouth vs Bury, FA Cup, 2006.

Tifo, Non-league style - Dorchester United fans borta mot Maidenhead, 2007

Väntan på kvittering för fans till AFC Hornchurch borta mot Welling United, 2006

Watching in the Rain. Poole Town vs Budleigh Salterton, 2006

Wealdstone gör mål på AFC Wimbledon, 2007

Jon Hall är precis som jag Fulhamsupporter, men han har en kärlek till den publika aspekten av fotboll som är något utöver det vanliga. Hans bilder är huvudsakligen på publik, arenor och ögonblicksbilder kring ‘the matchday experience‘ – det är ytterst sällan han tar, eller för den delen publicerar bilder från spelet i de matcher han besöker.

1988 flyttade Scunthorpe United ifrån sitt hem Old Show Ground, bara smaka på det namnet, och spelar sedan dess på Glanford Park. Inget särskilt konstigt med detta kan man tycka, men det var faktiskt den första gången på över 30 år som det byggdes en ny fotbollsarena i England. Sedan dess har 26 av ligasystemets nuvarande 72 lag fått nya hem. Sedan 1988 har ju även flera lag i högsta serien fått nya hem, såsom Arsenal, Bolton, Man City, Sunderland, Stoke och Wigan. I detta räknar vi inte in alla de arenor som som rustats upp, utan bara de klubbar som flyttat till nya arenor.

Denna, med Engelska fotbollsligornas historias mått mätt, snabba förändring stavas till mångt och mycket PENGAR. Det finns självfallet en hel radda med skäl till att fotbollsklubbar flyttar från sina ursprungliga hem men det är övervägande ekonomiska skäl som styr detta. Ett annat är att de arenor som byggdes för väldigt länge sedan inte var särskilt välbyggda och skulle vara svåra och dyra att uppgradera till en nivå som dagens supportrar och ligaregler skulle acceptera. Det finns dock undantag även till detta, och det är de arenor som ritades och/eller byggdes av Archibald Leitch (1865-1939. Dels var Archibald sin tids kanske enda dedikerade arenakonstruktör som byggde på kvalitet, säkerhet och stil, men också för att de flesta av hans arenor på ett eller annat sätt klassas som byggnadsminnesmärken. Separat artikel om Archibald Leitch kommer framöver, men bland de arenor han ligger bakom räknar vi in; Anfield, Ibrox, Celtic Park, Craven Cottage och White Hart Lane. Det finns många, många fler men urvalet bygger på att alla dessa arenor står kvar och har trots ut- och ombyggnad bevarat sin karaktär som dess skapare satt på sitt verk.

Det är just det här med ekonomin som är det stora skälet till att så många klubbar överger sina klassiska hem för rymdskeppsliknande arenamonster utanför stadskärnorna. Visst måste man förstå klubbarnas agerande då det för många av dem är en fråga om att överleva. Dels så är ofta den mark som ursprungsarenan ligger på väldigt värdefull då dessa arenor ligger centralt i samhällena och en nybyggd arena kan också vara en intäktsgenerator. Trots detta svider det ju i en anglofis hjärta att inte kunna promenera från pubarna på huvudgatan till arenan som förr och inte på håll se läktarna och belysningsstolparna höja sig över omgivningen.

Andra faktorer som påverkat takten med vilken klubbarna bygger nytt och flyttar är de katastrofer som inträffade på Haysel, Hillsborough och Bradford i slutet på 80talet. Det stod kanska klart att visa arenor inte klarade att svälja logistiken från ett säkerhets perspektiv, andra arenor var delvis byggda i trä och efter branden i Bradford blev effekten att man eftersträvade läktare i andra material och en helt ny brandklassning tillkom.

Som redan sagts så kan man enkelt förstå vilka krafter som driver trenden att överge charm och historia för potentiellt högre intäkter, men det svider ju från supporterhåll. Det finns ju exempel på rena katastrofarenor såsom gamla Elm Park i Reading som säkert ingen supporter saknar efter flytten till Madejski Stadium. Ett exempel där många fans tycks sakna det gamla är Arsenal som lämnade sin charmiga arena Highbury för att flytta till monsterbygget Emirates Stadium. Här flyttade man från en väl fungerande arena som egentligen bara hade en stor nackdel, bristen på kapacitet i förhållande till efterfrågan, till ett nytt, stort och plastigt schabrak. De fans som redan hade en säsongsbiljett på Highbury verkar ofta sakna deras gamla hem, men alla de fans som nu har chansen att se sitt lag är såklert överlyckliga.

Kanske våra vänner som följer Colchester United kan dela med sig lite om hur man ser på sin flytt från centralt belägna Layer Road till utlokaliserade Weston Homes Community Stadium.

Som deltidsgroundhopper gäller det väl att skynda på om man inte ska tappa ännu fler arenor innan de försvinner.

Om ett år kommer FIFA meddela vilket land som får arrangera VM 2018. England är en av förhandsfavoriterna och idag meddelades vilka städer och arenor som ingår i landets ansökan. Bland de väntade fanns två outsiders – Milton Keynes och Plymouth.

Sammanlagt 17 arenor från 12 städer finns med i Englands VM-ansökan, däribland självklara namn så som Wembley, Old Trafford och St James’ Park. Men besvikelsen var på tisdagen stor i exempelvis Derby, Hull och Leicester som fick avslag på sina ansökningar.

Huvudstaden kommer att få ställa upp med tre arenor istället för två som är brukligt i sådana här sammanhang. Wembley och Emirates Stadium är självskrivna medan Tottenhams nya arena får gå särspel med London Olympic Stadium.

I Liverpool var den enes olycka att ses som den andres lycka. När politikerna inte gav Everton byggnadslov för en ny arena i Kirkby gick platsen till stadens röda lag. Sedan återstår det att se huruvida man ställer upp med Anfield eller New Anfield.

Urvalsprocessen är minst sagt komplex där infrastruktur och boendemöjligheter varit tunga faktorer. Därför kommer det exempelvis inte som en större överraskning att Bristol, landets sjätte största stad, finns representerad trots att The New Bristol City Stadium endast existerar på ritbordet. Om England får arrangera VM 2018 kommer arenan få en kapacitet på 42,000, men då ska man komma ihåg att hemmalaget Bristol City idag har ett snitt på 14,000 åskådare i The Championship.

stadium:mk i Milton Keynes, åtta mil norr om London, rymmer idag 30,000 åskådare men kommer få ytterligare ett etage och utökad kapacitet om ansökan går igenom. Liknande scenarion väntar flera av de befintliga arenorna.

En talesman säger att blandningen av några av världens mest klassiska arenor med framtida arenor och en bra geografisk spridning talar till Englands fördel.

Här är de arenorna i Englands VM-ansökan:

Birmingham: Villa Park
Bristol: New Bristol City Stadium
Leeds: Elland Road
Liverpool: Anfield eller nya Anfield
London: Wembley, Emirates och London Olympic Stadium eller nya White Hart Lane
Milton Keynes: stadium:mk
Nottingham: Nya City Ground
Manchester: Old Trafford och City of Manchester Stadium
Newcastle: St James’ Park
Plymouth: Home Park
Sheffield: Hillsborough
Sunderland: Stadium of Light

Vi har tidigare skrivit om Tottenham Hotspurs nya arena som enligt planerna ska påbörjas under 2010.

Nu har nya uppgifter lämnats ut som visar att farhågorna för ett nytt Emirates Stadium tycks obefogade. Projektet känns spännande och snudd på lockande i den moderna fotbollsarenans tidsålder.

Bland de positiva nyheterna är att arenan invändigt inte kommer få den uppenbara ovala form som så många av den nya stora arenorna, tvärtom har man för atmosfärens skull valt att lyssna på supportrarnas önskemål och har ritat en på pappret underbar stor kortsidesläktare i ett etage.

Den nya kapaciteten ser dock ut att stanna på cirka 56,000 åskådare.

Manchester United ser ju inte bara ut att vinna Premier League, man prenumererar som bekant även på förstaplatsen i publiktabellen. En sammanställning av de 92 visar att flera klubbar förtjänar ett bättre öde och spel i en högre division – om nu bara publiksnittet hade fått avgöra.

Främst är det förstås forna storklubbar så som Derby County, Sheffield Wednesday och Leeds som sett till publik kan utmana de allra största. Men också en klubb som Norwich City – i dagarna relegerade och dömda till spel i tredjedivisionen – kan stoltsera med ett supporterstöd som ger dem en plats i publikligans Premier League.

The Crown Ground i Lancashire, Accrington Stanleys hemmaplan, får för andra raka säsongen skämmas med lägst publiksnitt i The Football League. Blott 1,633 betalande åskådare har i snitt betalat för att se Stanley spela den här säsongen. Alltså drygt tusentalet färre än allsvenska Trelleborgs publiksnitt i skrivande stund.

PREMIER LEAGUE

70 846 - Man Utd
60 035 - Arsenal
48 405 - Newcastle
43 562 - Liverpool
42 661 - Manchester City
41 522 - Chelsea
39 966 - Sunderland
39 661 - Aston Villa
35 925 - Tottenham
35 443 - Everton
33 609 - West Ham Utd
29 440 - Derby County (+)
28 494 - Middlesbrough
27 027 - Stoke City
26 023 - Sheffield Utd (+)
25 873 - WBA
24 802 - Hull City
24 542 - Norwich City (+)
24 194 - Fulham
24 153 - Wolves (+)

THE CHAMPIONSHIP

23 812 - Leeds United (+)
23 146 - Blackburn (-)
22 299 - Nottm Forest
22 243 - Bolton (-)
21 541 - Sheffield Wed
20 894 - Charlton
20 873 - Ipswich Town
20 253 - Leicester City (+)
19 935 - Reading
19 798 - Portsmouth (-)
19 081 - Birmingham
18 216 - Wigan Athletic (-)
18 043 - Cardiff City
17 849 - Southampton
17 407 - Coventry City
16 816 - Bristol City
15 220 - Crystal Palace
15 186 - Swansea City
14 858 - Watford
14 003 - QPR
13 482 - Preston
13 350 - Huddersfield (+)
13 189 - Barnsley
13 082 - Burnley

LEAGUE ONE

12 704 - Bradford City (+)
11 964 - Doncaster (-)
11 533 - Plymouth (-)
10 550 - MK Dons
8 940 - Millwall
7 863 - Blackpool (-)
7 850 - Southend
7 598 - Peterborough
7 498 - Swindon Town
7 170 - Bristol Rovers
6 267 - Carlisle
6 129 - Stockport
6 092 - Brighton
6 019 - Luton Town (+)
5 820 - Tranmere
5 707 - Brentford (+)
5 664 - Shrewsbury (+)
5 636 - Oldham
5 521 - Port Vale (+)
5 306 - Gillingham (+)
5 200 - Northampton
5 109 - Wycombe (+)
5 084 - Colchester
5 020 - Scunthorpe

LEAGUE TWO

4 939 - Exeter City
4 930 - Bournemouth
4 691 - Leyton Orient (-)
4 561 - Walsall (-)
4 536 - Crewe (-)
4 474 - Grimsby Town
4 445 - Notts County
4 423 - Yeovil Town (-)
3 939 - Lincoln City
3 854 - Cheltenham (-)
3 834 - Hartlepool (-)
3 583 - Rotherham
3 448 - Chesterfield
3 342 - Bury
3 276 - Aldershot Town
3 269 - Hereford (-)
3 222 - Rochdale
2 931 - Darlington
2 153 - Morecambe
2 152 - Barnet
2 047 - Dagenham & Red
1 971 - Chester City
1 897 - Macclesfield
1 415 - Accrington

Notera att Premier League ej är färdigspelad och att ändringar därför kan komma. All statistik är hämtad från ligornas officiella hemsidor.

Vilket Old Trafford skulle du helst besöka om du fick välja?

Old Trafford som det såg ut…

…eller dagens Old Trafford?

Den allra sista fotbollsmatchen någonsin på Ninian Park kommer att spelas lördagen den 25 april 2009 när Cardiff City tar emot Ipswich Town i säsongens sista hemmamöte. I händelse av en play-off semifinal kan fristen komma att förlängas med 2 x 45 minuter plus eventuellt tillägg. Men när säsongen 2009-10 sparkar igång kommer Cardiffs stolthet att spela sina hemmamatcher på en helt ny arena på andra sidan Sloper Road, knappt 100 meter bort.

Ninian Park, en gång i tiden byggd ovanpå en sopptipp faktiskt, fick sitt namn efter lorden och brittiske löjtnanten Ninian Edward Crichton-Stuart som stupade i Första Världskriget när han ledde en nattlig överraskningsattack vid La Bassée i Normandie. Namnrättigheterna till den nya arenan har sålts till samma företag som sålde namnet på Arsenals skrytbygge vid Ashburton Grove. Enligt walesisk media kommer namnet att inbringa i förhållande blygsamma £9 miljoner över 100 år, men då har man en klausul som garanterar att ”The Cardiff City Stadium” kommer att förbli en del av arenans namn även i framtiden. I skrivande stund är det dock inte klart med någon arenasponsor överhuvudtaget.

Cardiff City står som ägare till den nya arenan – med kapacitet för 26,500 sittande åskådare – med lokala rugbyklubben Cardiff Blues som hyresgäster. Den nya arenan ligger på marken för en gammal friidrottsarena (Leckwith Athletics Stadium). Totalt beräknas arenan ha kostat £48 miljoner – drygt 600 miljoner kr – när den står klar. Utformningen av arenan – vars design är snarlik Walkers Stadium, Keepmoat Stadium, Rico Arena och andra plastiga 2000-talsbyggen – möjliggör en utbyggnad till uppemot 60,000 åskådare i framtiden.

Ninian Park tillhör det gamla gardet av genuina brittiska fotbollsarenor. Trots flera försök till upprustning genom åren går det vid ett besök inte att undgå den unika känsla en luggsliten arena med bevarade ståplatssektioner, fristående läktare och de klassiska strålkastarna i hörnen ger. En passionerad supporterskara har dessutom på sitt sätt bidragit till att Cardiff borta allt som oftast ses på med skräckblandad förtjusning av gästande fans. Ninian Park har karaktär och det är mer än vad man kan säga om många av dagens nya arenor.

Trots att Cardiff City spelat i det engelska ligasystemet sedan 1910 tilläts klubben under många år att delta i den walesiska cupen och kunde således kvalificera sig för dåvarande Cupvinnarcupen den vägen. Idag känns det avlägset att klubbar som Hamburg, Real Madrid och Porto faktiskt spelat tävlingsmatcher på Ninian Park. Men lika verkligt, eller overkligt om man så vill, är det faktum att det nästa säsong kan komma spelas Premier League-fotboll i Wales mot Manchester United, Chelsea och Liverpool. Och det vore i så fall inte första gången. Cardiff har spelat totalt 15 säsonger i den högsta engelska divisionen, senast 1962, och är också den enda icke-engelska klubb att ha vunnit FA-cupen.

Det är lätt att imponeras av Clwb Pêl-droed Dinas Caerdydd, som är klubbens namn på walesiska, och dess resa. Så sent som 1996 slutade man på 90:e plats i ligasystemet med endast Scarborough och Torquay bakom sig i tabellen. Strax efteråt tog en lömsk figur vid namn Sam Hammam över kontrollen på Ninian Park. Ni minns säkert hans namn från härvan som föranledde mordet av Wimbledon FC. Den libanesiske affärsmannen ville inledningsvis döpa om klubben till ”The Cardiff Celts” men tvingades snabbt överge planerna. Trots att klubben klättrade i ligasystemet blödde man ekonomiskt och hade till slut över £40 miljoner i skulder när ett konsortium lett av Peter Ridsdale köpte ut Hammam julen 2006. Då vilade konkurshotet tungt över Ninian Park.

Ett unikt foto med den nya arenan i förgrunden, Ninian Park
strax bakom och Millennium Stadium i bakgrunden

Klubbens skuldsanering fortgår alltjämnt, men trots arenabygget och en pågående rättstvist mot ett penninginstitut, uppges klubben vara vid god vigör. En av anledningarna är de framgångsrika försäljningarna av spelare som Cameron Jerome, Aaron Ramsey, Robert Earnshaw, Danny Gabbidon, Michael Chopra och James Collins som uppges ha inbringat närmare £20 miljoner till klubben. Pengar som visserligen inte bara gått till avbetalningar utan också en del namnkunniga spelarförstärkningar. Efter att under sommaren ha släppt Robbie Fowler och Jimmy-Floyd Hasselbaink, som båda gott och väl uppnått bäst-före-datum, har man under säsongen knutit till sig namn som Jay Bothroyd, Peter Enckelman, Quincy Owusu-Abeyie, Wayne Routledge, Eddie Johnson och nygamla Michael Chopra i jakten på det glimrande guldet i högstadivisionen.

I skrivande stund ligger Cardiff på sjätte plats i tabellen med åtta matcher kvar att spela. Skulle tabellställningen stå sig får man möta Reading i två play-off semifinaler. Och Cardiff-supportrarna därmed ytterligare ett tillfälle att säga farväl till sin hemmaplan sedan 99 år.

Anglofil.se tar ombord en ny partner! I vår strävan att ge våra läsare så mycket matnyttig information som möjligt när de besöker vår sajt presenterar vi nu stolt ett samarbete med websajten ”Away Days Map” från England.

Away Days Map är en webbplats som bygger på Google Maps teknologi, men är uteslutande fokuserad på Brittiska arenor (nåja, de Engelska plus de lag från Wales som spelar i det Engelska liga systemet).

Informationen ni kan finna via Away Days Map är fokuserad på två områden. Dels hur man hittar dit samt information om sevärdheter, pubar, hotell och restauranger i området. När kartbilden laddats så klickar man helt enkelt på den sak man är nyfiken på för att få namnet och ofta finns också en kommentar i stil med ”away fans friendly pub” eller dylikt. Förenkelhetens skull är pubar utmärkta på kartan med en sejdel, hotell med en säng och… Ja ni fattar!

Nedanför vänstermenyn här på Anglofil.se finner ni en rullgardinsmeny med alla lag-/arenanamn där ni helt enkelt väljer vilken arena ni vill kolla upp.

TREVLIG RESA!

I slutet av 50-talet hade Wolverhampton Wanderers långt gångna planer på att bygga ut sin arena. Inte bara skulle Molineux ha fått en kapacitet på 80,000 åskådare (varav 30,000 sittplatser), utan designen hade varit minst sagt banbrytande för sin tid om nu inte ekonomin satt stopp för planerna.

Klicka på bilderna för att öppna dem i större format

I en svunnen tid var Millwall och Coventry de enda klubbarna i England med tillstånd att ha avspark kvart över tre på lördagseftermiddagarna. Anledningen var att de lördagsarbetande hamn- och bilfabriksarbetarna skulle hinna till arenorna. Tidig avspark var däremot inte så ovanligt, i alla fall inte under vinterhalvåret, så matcherna kunde slutföras innan det blev alltför mörkt.

1974 blev Millwall den första klubben att arrangera ligafotboll på en söndag (mot Fulham). De dåtida lagarna tillät inte klubben att ta inträde på söndagar men det löste man genom att endast släppa in åskådare som köpt ett särskilt framtaget matchprogram, och som lämpligt nog kostade exakt lika mycket som det normala inträdet på The Den. Snart följde fler klubbar efter och söndagsfotboll var ett faktum.

Strålkastarnas intåg i engelsk fotboll på 50- och 60-talet, det utökade antalet matcher, Ligacupens födelse och slutligen TV:s kommersiella explosion är förstås förklaringen till den moderna fotbollens utspridda spelschema. Och det är lätt att bli nostalgisk och sakna den heliga 3-avsparken på lördagarna. En ”fotbollsturist” som jag själv håller dock inne med svordomarna.

Jag själv har en förkärlek till kvällsmatcher. Att närma sig en arena och se strålkastarnas sken, omslutna av kompakt mörker, det är en syn som ger mig rysningar.

Självklart ska det vara en klassisk engelsk fotbollsarena. Vi pratar fyra separata läktare. Vi pratar strålkastarkonstruktioner i hörnen. Helst inbäddat i ett radhusområde med tegel i överflöd. Du hör det dova sorlet av röster, ljudet från hovarna på en nervöst stampande polishäst, kanske en entusiastisk programförsäljare, du vet inte säkert där i mörkret.

Men likt den där stjärnan på himlen som folk tenderar att tjata om den här tiden på året leder strålkastarnas sken dig rätt.

Jag hoppas ni uppskattar dessa fotografier lika mycket som jag.

God Jul, vänner!

Foto: Tim Rigby

Foto: Tim Rigby

Foto: Tim Rigby

Foto: Witte Leeuw

Foto: Thom Zwagers

Foto: Tim Rigby

Foto: Jonathan Gallagher

Photo: Tom Sewell