Vilken vecka i fotbollsvärlden. Trots att alla ligor värda namnet har stått stilla pga meningslösa landskamper så har det varit allt annat än lugnt.

Sepp Blatter, sin vana trogen, tog en ganska ointressant fotbollsvecka till sanslösa höjder genom att återigen visa vilken rikstomte han är. Antar att ingen av er därute som har det minsta intresse för fotboll har missat hans uttalande om att ”det inte finns rasism inom fotbollen”.

Merparten av fotbollsvärlden har helt rätt fördömt detta, men styrkan i protesterna har varierat väldeliga från nation till nation. Svenska fotbollsförbundet har sin vana trogen valt samma linje som Sverige gjorde under andra världskriget och mest påpekat att ”det där var väl synnerligen olämpligt”. Många andra länder har valt en liknande nivå, men England, vårt härliga England har valt att gå ”all in”. Enligt ”alla” inom den engelska fotbollen MÅSTE Blatter nu avgå och inget mindre är en acceptabel konsekvens av klumpigheten. Nåja, ett undantag till den mediala och folkliga stormen är (såklart) Football Association som väljer en mesig linje i stil med SvFF.

Jag backar personligen alla krav på Blatters avgång, något som jag i och för sig gjort under lång tid då den typ av broilers han representerar måste bort ifrån fotbollen för gott. Media i England har länge fört en kampanj mot Blatter, och detta huvudsakligen för att de anser att FIFA (läs Blatter) stulit VM från dem, bestraffar England hårdare än alla andra och slutligen alla de klumpiga/olämpliga/klumpiga uttalanden som kommit från Blatter de senaste åren. Jag kan inte annat än köpa deras resonemang och backa kampen mot det korrumperade FIFA och framför allt mot den inkompetenta ”gangstern” Blatter. Han borde inte i någon normalt funtad värld kunna sitta kvar, men vi vet ju sedan tidigare att han är skottsäker, bomber biter inte på honom och jag är rätt säker på att botemedlet mot AIDS skulle kunna utvinnas ur hans blod. Karln har givit uttrycket ”untouchable” ett ansikte!

Under de senaste dagarna, har jag som så ofta, lyssnat på många av de så kallade ”phone in shows” som engelsk radio kryllar av och det som slår mig är hur låg utbildning genomsnitts innevånaren har, ”alla” som ringer in lider av svåra konspirationsteorier och värst av allt tror att inget annat land skulle backa dem om de aktivt protesterar. För enligt flera personer som ringt in så är det som så att ”the rest of the world hates the English, like to see us fail and would never wish us any good”.

Hur mycket jag än älskar England har jag fruktansvärt svårt för den mentalitet som visat sig både från privatpersoner, men framför allt från media, senaste dagarna. Varför är så många i England så ”cluless” om omvärlden? Ibland är det lika världsfrånvända som jänkare i gemen, och det känns underligt i dagens ganska akademiska England. Man har nyheter och omvärldsbevakning i världsklass, men ändock tycks man tro att det är The Sun och The Mirror som berättar sanningen om världen.

Man kan bara hoppas att de vinner sin kamp mot Blatter och FIFA, men samtidigt önskar jag att de tvingades till någon slags insikt om hur världen fungerar och framför allt om hur omvärlden faktiskt ser på dem. Konspirationsteorier i all ära, de kan ju vara rätt underhållande ibland, men nu får det vara nog och dags för lite realism,

Dokument som BBC Radio 5 Live tagit del av visar på en ökning av fotbollshuliganism i England och Wales. Framförallt ungdomar är allt oftare inblandade i fotbollsrelaterat våld.

Sammanlagt 47% av alla incidenter under förra säsongen involverade ungdomar visar inrikesdepartementets årliga sammanställning som kommer offentliggöras längre fram i höst. Av 3.211 verksamma avstängningar från de brittiska fotbollsarenorna – så kallade ”football banning orders” – är 290 numera utfärdade på tonåringar. Den yngsta endast 13 år gammal.

Rapporten sägs också visa tydligt att incidenterna sker allt längre från arenorna och allt lägre ned i ligasystemet där resurserna är mer begränsade. Därför har också avstängningarna blivit mer omfattande. Många registrerade våldsverkare måste fylla i ett formulär på en polisstation samtidigt som matchen spelas, men flera har också restriktioner för att resa med tåg, ett specificerat avstånd man måste hålla från närmaste fotbollsarena och får inte heller besöka vissa grevskap matchdagar. Ett grepp som svensk polis och populistiska politiker förespråkar.

Man uppskattar kostnaden för fotbollsbevakningen i England och Wales till £25 miljoner förra säsongen, drygt 265 miljoner svenska kronor. Av dessa kunde man fakturera klubbarna £12-15 miljoner.

Flera klubbar, däribland Millwall och Wigan Athletic, för sedan ett par säsonger tillbaka samtal med polis och myndigheter gällande ansvarsfrågan, och därmed kostnaden, för bevakning och incidenter som inträffar utanför arenorna.

En talesman för The Football League, som omfattar de 72 klubbar från The Championship till League Two, säger att ökningen av det så kallade fotbollsvåldet inte är ”betydande” och inte får tas ur sitt sammanhang.

”Vi är förvånade och besvikna att så stora slutsatser och antaganden görs baserat på en ökning med endast 65 händelser, varav flera inte ens i omfattningen att de berättigar ett arresterande, och detta efter en säsong som spänner över 2.000 fotbollsmatcher och över 30 miljoner åskådare.”

De senaste säsongerna har enskilda supportrar och supporterorganisationer, ibland stöttade av klubbar, lokala politiker och även The Football League, kritiserat polisen för dess insatser. Vittnesskildringarna om övervåld, inskränkningar av mänskliga rättigheter eller bara överdimensionerade kommenderingar har stundtals varit många, vilket vi bland annat skrivit om här på Anglofil.se.

Hur många gånger har ni inte sagt, hört eller instämt i en kommentar i stil med: -”Åh nej, inte Hegerfors, den djävla plantan! Nu losar vi definitivt!”.

Alla tycks vi ha starka åsikter om de personer som leder studioteamen, ritar analyser eller fyller våra öron med nonsens under, innan och efter de fotbollsmatcher vi ser på tv. Det spelar ingen roll om det är en damfotbollsmatch, Champions League, Allsvenskan, Premier League, La Liga, Serie A eller någon annan liga som tack vare ett korrupt TV-avtal fått tid i rutan. Det spelar heller ingen roll vilken kanalen, tidpunkten eller målgruppen är, om du är en av de som hörs eller syns i rutan i samband med matchen så får du helt enkelt räkna med starka och högst troligt negativa åsikter om din insats. Det liksom ”comes” med ”the territory”.

Det finns en uppsjö av jobb man av ren självbevarelsedrift kan tänkas undvika. Såsom gränsvakt mellan Syd- och Nordkorea, minröjare, ”drugrunner” för Medellinkartellen eller kanske latrintömmare på Roskildefestivalen. Ett som i min värld skulle klassas i samma kategori är just de ovan nämnda positioner inom TV, alla har en åsikt om dig och väldigt sällan är den positiv. Detta gäller såklart det skrivna mediets riddare också, med sina pseudopennor till ordbehandlare misshandlar de våra ögon och sinnen då de sprutar ur sig bedrövliga texter och försök till analyser. Att man inom denna yrkeskår inte heller lyckats undvika könskvotering ställer bara till det ytterligare, Nora Strandberg behöver inte känna sig ensam eller ”out of dept”, hon är i gott sällskap med sina medsystrar Wegerup, Gatu et al. Innan kommentarerna om hur sexistiskt jag är börjar hagla så är det väl lika bra att nämna att Kristina Kappelin är en av min absoluta favoriter inom den svenska journalistkåren. Om man kan få Italiensk fotboll att verka intressant så skriver man med engagemang, passion och kunnande.

Som ni ser så har jag svårt att beröra ämnet med media utan att bli lite tvär, eller som Mats Olsson skulle säga: Avundsjukan känner inga gränser! Jag måste ju tillstå att en viss avundsjuka finns då dessa människor lever på sitt skrivande, uruselt eller icke, men å andra sidan kan jag vara stolt och nöjd med det arbete jag utför varje dag.

Självfallet finns det en hel del bra exempel på både kommentatorer, bisittare och skrivande journalister, trist bara att de flesta inte är verksamma i Sverige eller jobbar för radio.

Efter denna något svavelosande inledning så kommer vi till det som inspirerade till lite tyckande kring om tyckarna i media – Viasats övertagande av rättigheterna till Premier League! Jag är den första att erkänna att jag blev livrädd när denna nyhet förkunnades, tro det eller ej, jag var ju relativt nöjd med produktionen som Canal+ levererade och såg framför mig en kvalitetssänkning.

Ställer mig upp och förkunnar att: -”Det bidde ju inte så uselt ändå!”

Visst finns det saker, personer och delar av produktionen att störa sig på, till exempel Ola Wenström som tagit sig vatten överhuvudet och har lite svårt att hålla ihop studiodelen av programmet, Bosse P som behöver 5-6 dumma uttalanden på sig innan han kläcker något vettigt och att jag har så svårt att vänja mig vid Glenns dialekt trots alla de år jag bodde i Göte-la-borg. Däremot säger ju den sistnämnde ofta vettiga saker så jag får vänja mig antar jag. När vi ändå är inne på dialekt så kommer ju Nivas namn som ett brev på posten. Här börjar jag ju vänja mig, mest för att Niva är den del av studioproduktionen som ger mig stor behållning. Underfundig, påläst, engagerad och med dagens mediamått känns han ärlig och uppriktig.

Sladjan tillför väl inte så mycket, men jag gillar försöket med interaktivitet med tittarna och det kan kanske bli riktigt bra till slut, men å andra sidan gillar jag Sladjan på något sätt så han får gärna chansen att hitta sin roll i ensemblen.

Rit-Ola är ju en nygammal bekantskap som i mina ögon bara blir bättre. Helt ok analyser och behaglig att lyssna på.

Det kan tyckas en småsak, men något som driver mig till vansinne är att man inte klarar att köra ”pling i rutan” på alla kanaler. Här har man lyckats med något nästan unikt i världen när man visar alla matcher men tar inte konceptet fullt ut. Tipslördag/Tipsextra/Premier League med Stryktipset, kalla det vad ni vill, ska ha pling i rutan. Då jag följer ett lag som oftast hamnar i någon ”X-tra kanal” om vi inte möter de största klubbarna måste antingen zappa eller ha mål update via webben om jag vill hålla kupongerna uppdaterade. Det kan tyckas som en skitsak men det stör mig likafullt något enormt.

Nu närmar vi oss den viktiga delen, era tankar och åsikter. Både om fotbollsmedia i allmänhet men också Viasats produktioner i synnerhet.

Dela med er och tyck till!

Trenden är tydlig. Premier League-klubbarna spenderar allt mindre pengar på nya spelare. Under det nyss stängda transferfönstret uppskattar Wall Street Journal att de engelska toppklubbarna spenderade £350 miljoner på nyförvärv. Det ska jämföras med £450 miljoner 2009 och £525 miljoner 2008. Dessutom är de £30 miljoner som januarifönstret 2010 omsatte den lägsta noteringen sedan 2003.

Abu Dhabis kungliga familj spenderade under sommaren själva £125 miljoner – strax över 1,4 miljarder svenska kronor – på Manchesters ljusblå klubb. Mer än tre gånger så mycket som Manchester United. Av de 20 dyraste värvningar i Europa var Manchester City inblandade i fem.

Att förändringarnas vindar blåser i Premier League kan man se genom att titta på de så kallade ”big four” – Arsenal, Chelsea, Liverpool och Manchester United – som under de 12 sommarveckorna tillsammans köpte endast två spelare för över £10 miljoner eller mer (Laurent Koscielny, Arsenal, Ramires, Chelsea). Förra säsongen var samtliga fyra klubbar inblandade i fem eller fler affärer i samma storleksordning, rapporterar tidningen.

Den brittiska finanskrisen, de jämfört med Sydeuropa hårdare skattelagarna, truppbegränsningen samt regeln om ”homegrown players” har medfört att Premier League inte längre är världens mest attraktiva liga sett ur spelarnas synvinkel.

Trots att den nya lagen om ”homegrown players” redan är försvagad – de åtta spelare som ursprungligen skulle ha fostrats i klubbens akademi under tre år mellan 16-21 års ålder måste numera bara vara fostrade i en akademi någonstans i England och behöver inte längre vara av brittisk börd – är flera representanter för Premier League positiva till utvecklingen och övertygade om att engelsk fotboll kommer stärkas.

Men samtidigt som jag tror att förändringarna kommer öka unga spelares chans att nå högsta möjliga nivå och lyckas i landslagssammanhang oroas jag över hur regeln kommer påverka landets småklubbar. För när Premier League-klubbarna tvingas investera kraftfullt i sina egna akademier blir det per automatik svårare för övriga 72 klubbar att fostra egna spelare som man sedan säljer uppåt i ligasystemet.

Transferfönstrets fem brittiska dyraste övergångar:

ca £23 milj – Yaya Touré, Barcelona till Man City
ca £22 milj – Mario Balotelli, Inter till Man City
ca £21 milj – David Silva, Valencia till Man City
ca £17 milj – Aleksandr Kolarov, Lazio till Man City
ca £16 milj – James Milner, Aston Villa till Man City
ca £16 milj – Ramires, Benfica till Chelsea

Läs också: Vår passion – miljardärernas lekstuga

Roman Abramovich, Dave Whelan, Mohamed Al-Fayed, John Madejski, David Sullivan, hmm, just ja, David som inledde sin karriär inom porrbranschen 21 år gammal genom att sälja erotiska fotografier på postorder. Han som i mitten av 70-talet var ett av de stora namnen i Soho och ansvarig utgivare för flera porrtidningar. Senare gav han sig på att producera lågbudgetfilmer som ”Come play with me” och ”Confessions from the David Galaxy Affair” där Sullivans dåvarande flickvän Mary Millington hade huvudrollen. Hennes självmord 1979 hindrade honom inte att fortsätta ge ut porrfilm en bra bit in på 80-talet. 1993 köpte han Birmingham City tillsammans med David Gold, vars bolag Gold Group International ägde underklädeskedjan Ann Summers och var Storbritanniens ledande porrtidningsproducent genom företaget Gold Star. Efter 15 tämligen framgångsbefriade år i Midlands valde duon, mitt under pågående korruptionsanklagelser mot dem, att sälja sina intressen i klubben då laget åkte ur Premier League. I januari 2010 köpte Sullivan och Gold istället 25% var av krisklubben West Ham från isländska Straumur-Burdaras Bank.

Var var vi? Just det, Malcolm Glazer, Mike Ashley, Joe Lewis, Bernie Ecclestone, Bill Kenwright, hmm, den Bill? Samma Bill som i karaktären Gordon Clegg i Coronation Street? Ja, rollen varade bara i ett år men blev startskottet på Bill Kenwrights karriär inom nöjesindustrin. Som sångare kom han att släppa låten ”I could be so good at loving”, som teaterproducent låg han bakom West End-succén ”Blood Brothers” och på TV grusade och besannade han drömmar i juryn för ”Any dream will do”. Men framförallt är han sedan 2004 majoritetsägare i sin barndoms favoritklubb Everton. Bakom de tunga ekdörrarna på Goodison Park frotterar han bland annat med Robert Earl och Jon Woods. Earl som låg bakom restaurangkonceptet Planet Hollywood som genererat honom en icke oansenlig förmögenhet. Och Woods som startade dataspelsföretaget Ocean Software som gav ut kassasuccéer som Jurassic Park och The Untouchables innan man sålde företaget vidare.

Boys and their toys.

Läs även: Bakom stängda dörrar

I november 2007 skrev The Football League ett 3-årsavtal med Sky Sports och BBC Sport värt ofattbara 2,8 miljarder kronor. Arrangemanget innebar att TV-jättarna från och med säsongen 2009-10 förutom rättigheterna till 75 direktsända ligamatcher samt play-off också kommer distribuera Ligacupen och Johnstone’s Paint Trophy till tittarna. Merparten av sändningarna fortgår i Sky’s regi medan BBC:s sändningar i huvudsak fokuserar på Ligacupens semifinaler och final, samt att man sänder höjdpunkter från alla ligamatcher på sin webbplats.

Inför säsongen har också TV4 Sport – som drivs separat med TV4 och Expressen som huvudägare – anskaffat rättigheterna till att sända The Championship i Sverige. Viasat Sport satt dessförinnan på ett utgående kontrakt för hela The Football League vilket då även inkluderade ett fåtal matcher från tredje- och fjärdedivisionen.

- En match i veckan är vår ambition under hösten och vintern, säger Jonas Relesjö, presskontakt för kanalens nya satsning, i ett mejl till Anglofil.se.

- Lördagar kl 16 är då vi helst vill sända The Championship.

I vilken utsträckning kanalen kan påverka valet av matcher vill han dock inte avslöja:

- Enskild avtal kan vi inte kommentera men vi har för avsikt att sända ett stort antal matcher lördagar.

Däremot känner vi till att avtalet glädjande nog inkluderar kvalspelet till Premier League.

På lördag sänder man Coventry Citys möte med före detta Premier League-klubben Middlesbrough. I England har Sky Sports till helgen istället valt ut söndagsmatchen Plymouth Argyle-Nottingham Forest.

TV4 Sport väljer alltså att försöka konkurrera med Premier League på den för oss anglofiler klassiska fotbollstiden lördagar kl 16 – trots att de tittarsiffrorna Anglofil.se tagit del av visar att konsumenterna då väljer bort kanalens sändningar.

Lördagen den 15 augusti nådde till exempel ingen av TV4 Sports två Championship-matcher upp i 10,000 tittare då man tävlade med fem direktsända Premier League-matcher på Canal Plus. Bottennotering kom i första halvlek av lördagsmatchen mellan Newcastle United-Reading som sågs av blott 3,000 tittare samtidigt som konkurrenten sände Everton-Arsenal.

Hittills har fem av sju TV4 Sport-matcher sänts lördagar vilket Relesjö bekräftar också är kanalens uttalade ambition. De två matcher som lockat flest TV-tittare i TV4 Sport är West Bromwich-Newcastle United, som sändes lördagen innan Premier League hade premiär, samt Sheffield-derbyt, som sändes en fredagkväll. Den första matchen hade en peak på nästan 50,000 tittare medan The Steel City Derby låg på strax under 30,000. Kanalen uppger att tittarsiffrorna ligger i paritet med den holländska ligan.

Som stor vän av engelsk fotboll, med tillgång till båda kanalerna för att kunna följa båda ligorna, upplever jag det som olyckligt att TV4 Sport valt att till synes konkurrera med Canal Plus – en kanal som dessutom är i TV4-gruppens ägo sedan juni 2008! – istället för att som jag ser det försöka nå ut till så många tittare som möjligt med sin egna genuina produkt.

Det brukar heta att vi konsumenter är de stora vinnarna när två konkurrenter lockar på vår uppmärksamhet. I detta fall känner jag mig dock som något av en förlorare.

Trots att TV4 Sport även sänder fotboll från spanska ligan, holländska ligan, Superettan, Damallsvenskan, Europa League liksom en massa annan sport och TV-program tror jag att man skulle kunna optimera sina Championship-sändningar genom att i möjlig mån välja andra avsparkstider. Då skulle fler välja att utnyttja den lyx som det faktiskt är att kunna följa dessa klassiska fotbollslag i favoritfåtöljen hemmavid.

Sannolikt är TV4:s samarbete med Svenska Spel en starkt bidragande orsak till att man vill sända The Championship på lördagseftermiddagarna. Det är nämligen då Stryktipskupongen avgörs med pling i rutan vilket innebär viktig exponering för spelbolaget hos de tittare som inte har tillgång till betalkanalen Canal Plus.

I Premier League spelas det 380 matcher på en säsong, i The Championship är motsvarande siffra 552 plus kvalspel. Många av de attraktivaste matcherna spelas faktiskt på andra tider än lördagar kl 16. Under förra veckan bjöd exempelvis den engelska andradivisionen på matcher tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Kan man inte tänka sig att frångå den klassiska lördagsavsparken hoppas jag att TV4 Sport åtminstone kommer se över möjligheten till att utöka sitt matchutbud från England så fler av oss svårmättade anglofiler kan ta del av kanalens Championship-produktion.

The Championship innehåller denna säsong många klassiska fotbollslag så som Ipswich Town, Newcastle United, QPR, Derby County och Nottingham Forest för bara att nämna några. När Sveriges Television 1969 inledde sina fotbollssändningar från England vann flera av dessa klubbar anhängare vilket gör den engelska andradivisionen oerhört intressant att följa för många. Men väldigt få fotbollsintresserade, likt mig själv, knappar medvetet bort stjärnspäckade Premier League för The Championship när man tvingas till att välja.

Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar nedan!

Fotnot: TV4 Sport uppger att den medvetna penetrationen är att 49% av hushållen känner till att dom har kanalen. Enligt en rapport utförd av AGB Nielsen Media Research för år 2008 ligger tittartidsandelen på 1,1% beräknat på Sveriges topp-20 TV-kanaler och innebär att man gått om Eurosport som Sveriges största sportkanal.

I helgen var det 10 år sedan en helengelsk elva senast kom till avspark i den högsta divisionen. Den 27 februari 1999 förnedrades Gareth Southgate, Paul Merson, Dion Dublin och åtta andra Aston Villa-spelare – och tillika innehavare av ett brittiskt pass – med 4-1 hemma mot Coventry City (med bland annat Magnus Hedman och Roland Nilsson i laget).

Inte mycket talar för att vi inom överskådlig framtid kommer att få uppleva ett helengelskt lag i Premier League igen.

Men ärligt talat anglofiler och nostalgiker – ståplats, leriga fotbollsplaner, sparka och spring i all ära – kvaliteten på spelet har utvecklats enormt med invasionen av utländska spelare. Balansgången är inte alla gånger lätt. Tony Adams, Ian Wright, Lee Dixon och David Platt var exempelvis enastående Arsenal-profiler på sin tid, men att påstå att Arsene Wengers främlingslegion under 2000-talet inte spelar mer underhållande fotboll vore befängt.

Tidningen Daily Mail har gått igenom Premier League-klubbarnas trupper och tagit fram de starkaste engelska startelvorna som högstadivisionen har att erbjuda. Och det var ingen lätt uppgift låter man förstå. I flera fall har man fått leta fram i princip helt okända reserv- och ungdomsspelare.

Somliga klubbar – som Manchester United, Aston Villa, Everton och Tottenham – kan dock ställa riktigt slagkraftiga startelvor på benen. Mer oprövade namn hittar vi i klubbar som Liverpool, Sunderland, Blackburn och förstås Arsenal.

Daily Mail skriver att många supportrar ska vara glada över den utländska invasionen – och efter att ha sneglat på följande startelvor kan jag bara instämma!

Det känns som om fler än jag som besöker denna sida kan uppskatta den torra, smått elaka, men ändock sanna humorn som brittiska journalister ibland kan bjuda på. Fick följande dokumentation per mail från Henrik och tyckte att den borde delas med fler.

Ursprungligen publicerad i The Guardian:

BIG SAM (BS): A TIMELINE

666,000 BC: His preferred brand of football is all the rage.

1954 AD: His weight at birth. Sorry, his year of birth.

1999: Colin Todd resigns as Bolton manager with the club 21st in whatever the Championship was called back then. Caretaker boss Phil Brown guides the Trotters into the play-offs before BS is given the full-time job and all the credit.

2000: BS celebrates making his 1,000th signing since arriving at whatever the Reebok was called back then.

2002: BS celebrates making his 1,000,000th signing since arriving at the Reebok. Somewhere amid all the Emmanuel Morinis and Jurgen Sommers are a couple of ageing bargains. Bolton win nothing.

2003: Bolton win nothing.

2004: Greece win the European Championship, Millwall get to the FA Cup final and Second-Choice Steve’s Boro lift the Fizzy Beer Cup. Bolton win nothing.

2005: BS invents dinky little microphone thing for discreetly communicating with distant colleagues but still shouts himself hoarse every day. Bolton win nothing.

2006: BS expresses his pride as Bolton make the last 32 of Eurovase. Second-Choice Steve reaches the final.

2007: BS stomps out of Lancashire in search of “silverware”.

2007-8: BS arrives in Newcastle and quickly showcases his efficient team-building by deploying Alan Smith as a silky playmaker and Claudio Cacapa as the Brazilian Titus Bramble. No sign of silverware. Does, however, get a golden handshake.

Later in 2008: Blackeye Rovers decline BS’s job application, preferring to entrust their club’s fortunes to a total novice.

Today: “Blackeye Rovers are delighted to announce the appointment of BS as manager with immediate effect. BS has signed a three-year-contract.”

Soon: Blackeye Rovers challenge Charlton, Southampton and Nottingham Forest for a place in League Two.

Lycka till i Blackburn Rovers, Big Sam – önskar Anglofil.se!

Det har hänt en del sedan jag spelade mitt första fotbollstaktikspel på Commodore 64 i slutet av 80-talet och, så jag vill minnas det, krönte enorma framgångar med Peter Beardsley i laget. När sedan PC blev var mans ägodel var det först disketter som gällde och obligatorisk start med Halifax eller något annat Conference-lag för att sedan arbeta sig uppåt i ligasystemet. Ni förstår på den tiden kunde man inte göra som Zola, Gareth Southgate eller Roy Keane utan fick arbeta sig upp den hårda vägen. Idag är spelen uppenbarligen så realistiska att managers uppges använda sig av det för att analysera sina motståndare.

Så med en baktanke om att skära ned på pubbesöken investerade jag i dagarna i ett Football Manager 09. Snabbt insåg jag dock att spelutvecklingen sprungit om mig och Beardsley. Så för att uppdatera mina kunskaper tog jag hjälp av Adam Huttunen, mannen bakom hemsidan FMsweden.se, och jag har svårt att tänka mig någon mer lämpad för uppgiften.

Hur stort är egentligen FM idag?
- Ja, spelet har ju minst sagt växt. I Football Manager 2009 finns över 5000 spelbara klubbar från drygt 50 olika länder, och runt 350 000 spelare och ledare. Det går alltså i stort sett att spela med vilket elitlag som helst i världen, och dessutom ett stort antal amatörklubbar. I England utökade man för några år sedan seriesystemet till att även innehålla Blue Square South/North, det vill säga underdivisionerna till gamla Conference, där bland annat AFC Wimbledon spelar idag.

Hur har man lyckats bygga upp en sådan stor och realistisk spelardatabas?
- Efterhand som fler och fler engagerat sig i spelet har man fått tillgång till folk med god kännedom om sina lokala lag som kan föra in dess spelare och all annan info. Det är idag ett stort nätverk av ideellt arbetande scouter som ligger bakom den gigantiska och ständigt uppdaterade databasen som gör FM till ett unikt spel. En kul grej som hände nyligen var att Everton köpte rättigheter till den fullständiga databasen för att kunna använda den i sitt scoutingnätverk. Det om något är ju ett intyg för hur realistiskt spelet verkligen är!

Vilka är de stora förändringarna tillverkarna gjort till FM09?
- Det finns väldigt mycket som är nytt eller som har förbättrats, men det är en grej som sticker ut rätt ordentligt från resten. Årets upplaga är den första någonsin som innehåller en 3D-matchmotor. De som spelat tidigare versioner av FM, som på den tiden hette Championship Manager, minns kanske att man satt och följde matchen med hjälp av löpande textkommentarer, det byggde man sedan ut med en 2D-överblick, vilket givetvis gav oändligt mycket större möjlighet att följa spelet för att kunna se vad i ens taktik som inte fungerar och hur ens spelare presterar. 3D ger allt det – i kubik. Personligen tycker jag att det ökar inlevelsen i spelet att kunna följa matcherna som på riktigt. Inte minst när ens hårt arbetande men kanske inte fullt lika tekniske innermitt drar iväg en “once in a lifetime”-kanon rätt upp i krysset. Då är det svårt att sitta lugn i stolen kan jag meddela! För utomstående kanske man verkar helt galen, men det är det värt.

Sju mål i baken tack vare en domarmiss!
En underbar skärmbild från våra vänner på hoofitup.com ur FM08

En annan är ju van att i princip bara spela, göra lite taktiska förändringar inför avspark samt köpa/sälja spelare. Idag finns det ju hur mycket funktioner som helst. Har du några grundknep du tycker att man bör ta del av även om man är för lat för att bli en riktig FM-experter?
- Jadu, det finns ett stort antal inställningar som man kan pilla med i oändlighet, men måste jag välja några generella tips så skulle det vara att 1) följa spelet under matcherna och göra taktiska förändringar ifall det behövs – i FM 2009 har du dessutom konstant feedback från din assistent om vad laget gör bra eller mindre bra, vilka förändringar som kan vara till nytta och så vidare. 2) Ställa in träningen. Orkar man inte göra detta själv går det snabbt och lätt att ladda hem funktionen från FMSweden.se, men oavsett vad så är detta en nyckelpunkt som inte bör ignoreras. Allt från skador till spelarnas utveckling hänger i mångt och mycket på hur du lägger upp träningen. 3) Värva sansat. Jag vet, jag vet, det är lockande att värva den där superstjärnan eller stora talangen, och det kanske verkar tråkigt att ta det lugnt vid första anblicken. Men tro mig, att vinna med en trupp full av färdiga diamanter är inget emot känslan att göra det med sina egenpolerade sådana, och dessutom är det ofta rätt tråkigt i slutändan när man sitter där med fyra anfallare av världsklass när man bara har två platser på taktiktavlan.

Förr brukade det finnas vissa spelare som var “orealistiskt” bra som man med fördel ville värva. Är det så fortfarande?
- Ja, detta relaterar ju till scoutingnätverket jag nämnde tidigare. Det kommer alltid finnas någon scout som anser att en viss spelare är väldigt mycket bättre än han i själva verket är, vilket leder till att han kan bli överskattad i spelet. Detta problem har dock blivit mindre och mindre. Exempelvis är rena fusklirare som Tó Madeira i CM 01/02 – som i själva verket inte ens existerade – inte längre en del av spelet. Orealistiska attribut upptäcks snabbare tack vare ett bättre system där allt granskas för att hålla balansen, ligor emellan, i schack. I Storbritannien vet jag inte om det finns någon som sticker ut sådär rejält, det skulle kanske vara Lassana Diarra i så fall. Däremot är det en allmän åsikt bland researchers att italienarna överskattar sina spelare – tro det eller ej – och ska man fynda så är det den bästa marknaden, enligt mig i alla fall.

Jag förstår att det var problem med FM09lanseringen inledningsvis?
- Det stämmer att det var väldigt mycket strul vid lanseringen, och det var egentligen rätt stora blundrar från SEGA’s och utvecklarna Sports Interactives sida som låg bakom det. Man har till FM 2009 valt att gå över till ett aktiveringssystem, där man helt enkelt skriver in en produktnyckel och aktiverar sitt spel via internet eller telefon. För det första tryckte man produktnycklar där vissa tecken knappt gick att skilja åt, och för det andra blev servrarna attackerade vilket gjorde att det inte gick att aktivera sitt spel överhuvudtaget under releasedagen. Allt detta är nu hursomhelst löst, och har man problem med sin produktnyckel eller något annat så är det bara att knalla över till FMSweden.se för hjälp!

Avslutningsvis, några tips på vad man kan göra för att få ut mer och ha roligare med sitt FM-spelande?
- En grej att prova på är så kallad LLM – Lower League Management – som går ut på att man tar över ett lag i en bottendivision någonstans och försöker spela så realistiskt som möjligt. Det finns ett gäng riktlinjer att följa som alla går i realismens tecken; exempelvis att inte använda sökfunktionen då detta inte är något som en manager hade kunnat göra i verkligheten. Allt och lite till om det hittar man på vårat forum.

Tack för att du tog dig tid Adam. Nu ska undertecknad bara försöka hitta den nya Peter Beardsley så ska det här nog bli bra! Besök gärna Adams Huttunens hemsida FMsweden.se där du hittar enormt mycket information om spelet liksom forum med andra FM-entusiaster.

Mörkret och kylan är här och nu behöver man inte längre komma med ursäkter för att krypa ner i TV-soffan. Anglofil.se analyserade veckans tablå och hittade ett par höjdpunkter som vi tror motverkar vinterångest och att man därför inte bör missa. Det är nu bara att skriva ut din alldeles egna TV-tablå och njuta!

Tisdag 11/11 kl 08:30, Eurosport
EUROGOALS
Perfekt frukost-TV för den lite morgontrötta… Sänds i flera repriser under veckan.

Tisdag 11/11 kl 13:30, TV4 Sport
FOTBOLLSLEGENDER VI MINNS
Serie om fotbollslegender som nu kommit fram til Sir Alex Ferguson och Bobby Robson. Del 8 av 13.

Tisdag 11/11 kl 13:30, ESPN
UEFA FOOTBALL FINALS
Har du tillgång till ESPN ser du förstås 1963 års UEFA-cupfinal mellan Tottenham och Atletico Madrid istället. Stor nostalgi. Kanalen har faktiskt en imponerande mängd kult-matcher i sin tablå!

Tisdag 11/11 kl 15:15, Canal+ SPORT 1
ARSENAL-MANCHESTER UNITED
Repris av helgens kanonmatch på Emirates Stadium

Tisdag 11/11 kl 22:15, Canal+ SPORT 2
PREMIER LEAGUE: HÖJDPUNKTER
Titeln säger allt.

Onsdag 12/11 kl 13:30, ESPN
THE DEAD GOOD MATCH
Den amerikanska kanalen sänder FA-cupfinalen 1980 mellan West Ham, då i andradivisionen, och Arsenal på Wembley. Sänds även kl 18:30.

Onsdag 12/11 kl 20:45, Viasat Fotboll
TOTTENHAM HOTSPUR-LIVERPOOL
Ligacupfotboll direkt från White Hart Lane.

Torsdag 13/11 kl 22:00, Canal+ SPORT 1
PREMIER LEAGUE WORLD
Intervjuer och reportage från världens mest penningstinna fotbollsliga.

Fredag 14/11 kl 18:00, ESPN
PREMIER LEAGUE 1995/96
Sammanfattning av matchen mellan Liverpool och Newcastle säsongen 1995/96 – en målrik historia som utsågs till 90-talets bästa match i en omröstning.

Lördag 15/11 kl 11:00, Eurosport
EUROGOALS WEEKEND
En lagom uppvärmning på förmiddagen…

Lördag 15/11 kl 12:00, Canal+ SPORT 1
PREMIER LEAGUE-MAGASIN
…som med fördel kan fortsätta på Canal+.

Lördag 15/11 kl 13:45, Canal+ SPORT 1
BOLTON WANDERERS-LIVERPOOL
Kan Elmander & Co rubba Liverpool?

Lördag 15/11 kl 16:00, Canal+ SPORT 1
ARSENAL-ASTON VILLA
Villa är med och utmanar de fyra stora, men kan de rå på självaste Arsenal i London?

Lördag 15/11 kl 18:15, Viasat Fotboll
DONCASTER ROVERS-IPSWICH TOWN
Den engelska andradivisionen direkt från Keepmouth Stadium.

Lördag 15/11 kl 20:15, Viasat Fotboll
FA-CUPEN HIGHLIGHTS
Kan du inte se målkavalkaden – ställ videon! Det är direkt dumt att missa fantastiska FA-cupen med lag som AFC Hornchurch, Eastwood Town, Kettering, Alfreton Town, Harlow och Blyth Spartans. Faktiskt.

Söndag 16/11 kl 14:30, Canal+ SPORT 2
EVETON-MIDDLESBROUGH
Blod, svett och tårar på Goodison Park.

Söndag 16/11 kl 17:00, Canal+ SPORT 1
HULL CITY-MANCHESTER CITY
Kan säsongens överraskningsgäng ta en ny skalp mot bortasvaga City?

Söndag 16/11 kl 20:30, Canal+ SPORT 1
ROMA-LAZIO
Vi tittar helst inte på italiensk fotboll i onödan, men ska man göra ett undantag så är det väl för den här matchen.

Lämna dina egna TV-tips nedan!