Vilken vecka i fotbollsvärlden. Trots att alla ligor värda namnet har stått stilla pga meningslösa landskamper så har det varit allt annat än lugnt.

Sepp Blatter, sin vana trogen, tog en ganska ointressant fotbollsvecka till sanslösa höjder genom att återigen visa vilken rikstomte han är. Antar att ingen av er därute som har det minsta intresse för fotboll har missat hans uttalande om att ”det inte finns rasism inom fotbollen”.

Merparten av fotbollsvärlden har helt rätt fördömt detta, men styrkan i protesterna har varierat väldeliga från nation till nation. Svenska fotbollsförbundet har sin vana trogen valt samma linje som Sverige gjorde under andra världskriget och mest påpekat att ”det där var väl synnerligen olämpligt”. Många andra länder har valt en liknande nivå, men England, vårt härliga England har valt att gå ”all in”. Enligt ”alla” inom den engelska fotbollen MÅSTE Blatter nu avgå och inget mindre är en acceptabel konsekvens av klumpigheten. Nåja, ett undantag till den mediala och folkliga stormen är (såklart) Football Association som väljer en mesig linje i stil med SvFF.

Jag backar personligen alla krav på Blatters avgång, något som jag i och för sig gjort under lång tid då den typ av broilers han representerar måste bort ifrån fotbollen för gott. Media i England har länge fört en kampanj mot Blatter, och detta huvudsakligen för att de anser att FIFA (läs Blatter) stulit VM från dem, bestraffar England hårdare än alla andra och slutligen alla de klumpiga/olämpliga/klumpiga uttalanden som kommit från Blatter de senaste åren. Jag kan inte annat än köpa deras resonemang och backa kampen mot det korrumperade FIFA och framför allt mot den inkompetenta ”gangstern” Blatter. Han borde inte i någon normalt funtad värld kunna sitta kvar, men vi vet ju sedan tidigare att han är skottsäker, bomber biter inte på honom och jag är rätt säker på att botemedlet mot AIDS skulle kunna utvinnas ur hans blod. Karln har givit uttrycket ”untouchable” ett ansikte!

Under de senaste dagarna, har jag som så ofta, lyssnat på många av de så kallade ”phone in shows” som engelsk radio kryllar av och det som slår mig är hur låg utbildning genomsnitts innevånaren har, ”alla” som ringer in lider av svåra konspirationsteorier och värst av allt tror att inget annat land skulle backa dem om de aktivt protesterar. För enligt flera personer som ringt in så är det som så att ”the rest of the world hates the English, like to see us fail and would never wish us any good”.

Hur mycket jag än älskar England har jag fruktansvärt svårt för den mentalitet som visat sig både från privatpersoner, men framför allt från media, senaste dagarna. Varför är så många i England så ”cluless” om omvärlden? Ibland är det lika världsfrånvända som jänkare i gemen, och det känns underligt i dagens ganska akademiska England. Man har nyheter och omvärldsbevakning i världsklass, men ändock tycks man tro att det är The Sun och The Mirror som berättar sanningen om världen.

Man kan bara hoppas att de vinner sin kamp mot Blatter och FIFA, men samtidigt önskar jag att de tvingades till någon slags insikt om hur världen fungerar och framför allt om hur omvärlden faktiskt ser på dem. Konspirationsteorier i all ära, de kan ju vara rätt underhållande ibland, men nu får det vara nog och dags för lite realism,

Sitter och slötittar på lite Champions League fotboll på TV just nu, och det slår mig två saker. Dels hur sanslöst duktiga spelarna/lagen är och dels vilket själlöst spektakel Champions & Europa League för de flesta inblandade utvecklats till. Självfallet vill man ju som supporter att ens klubb skall nå framgång, få möta de bästa lagen på de största arenorna och att få följa sitt lag på kontinenten är inte heller alla förunnat.  Samtidigt som jag är förtjust som ett barn på julafton över mina kommande resor till Odense och Kraków för att se Fulham i gruppspelet av Europa League så kan jag sakna alla upplevelser som man nu sällan eller aldrig får men som var en del av fotbollsvardagen när Fulham låg betydligt längre ner i det engelska ligasystemet. På den tiden var väl enda chansen att se laget utomlands att åka på Wrexham borta.

Som motpol en Europaspelsvecka som denna bjuder vi på en serie foton (c) Jon Hall från Non-league i England. De flesta bilderna är tagna under 2006/2007 [klicka på bilderna för större versioner]:

Worthing United vs Romford Town, FA Cup, 2006

Aldershot målar mot Chemlsford, 2006

Harlow Town gör mål på Burgess Hill, 2008

Running on the terrace. Weymouth vs Bury, FA Cup, 2006.

Tifo, Non-league style - Dorchester United fans borta mot Maidenhead, 2007

Väntan på kvittering för fans till AFC Hornchurch borta mot Welling United, 2006

Watching in the Rain. Poole Town vs Budleigh Salterton, 2006

Wealdstone gör mål på AFC Wimbledon, 2007

Jon Hall är precis som jag Fulhamsupporter, men han har en kärlek till den publika aspekten av fotboll som är något utöver det vanliga. Hans bilder är huvudsakligen på publik, arenor och ögonblicksbilder kring ‘the matchday experience‘ – det är ytterst sällan han tar, eller för den delen publicerar bilder från spelet i de matcher han besöker.

1966 sändes det första avsnittet av Star Trek i USA, Sveriges Television kontrade med serien om Hemsöborna, ett inrikesbrev och en liter bensin kostade 40 öre vardera, Volvo 140 lanserades, 250.000 amerikanska soldater slogs i Sydvietnam, inget Fredspris delades ut och John Lennon förkunnade ”we are more popular than Jesus now”. Men mer än någonting annat är 1966 året då England vann VM på hemmaplan.

Förutom den berömda finalen där värdnationen besegrade Västtyskland med 4-2 efter förlängning – modern teknik visar för övrigt att Geoff Hurst’s 3-2-mål inte var över linjen – är det en turnering som innehöll många idag bortglömda kontroverser.

Ja, egentligen började det redan innan första avsparken. Sammanlagt 16 afrikanska länder bojkottade VM-kvalet helt efter att FIFA beslutat att det land som vann den afrikanska gruppen dessutom måste kvalspela mot ett land från en annan världsdel för att ha möjlighet och kvalificera sig.

Sedan stals VM-pokalen – The Jules Rimet Trophy – i samband med en frimärksutställning. Även om den återfanns i tid var det ett genant ögonblick för arrangörerna. Desto stoltare var dock ägaren till hunden Pickles som var den som hittade pokalen gömd i ett buskage ute i Norwood i södra London.

VM 1966 var ett målsnålt mästerskap med dåtida mått mätt där det märktes att allt fler länder blivit taktiskt duktigare. Exempelvis vann England sin grupp med målskillnaden 4-0. Men framförallt kritiserades det hårda spelet. Brasilien åkte ur VM efter förluster i gruppspelet mot Portugal och Ungern. Båda matcherna dömdes av engelska domare och de regerande världsmästarna ansåg att de blivit bokstavligen sparkade sönder och samman. Bär i minnet att inga avbytare var tillåtna på den här tiden. Detta var för övrigt första och enda gången Garrincha förlorade en landskamp.

I Grupp D, som spelades på Ayresome Park i Middlesbrough eftersom ägarna till St James’ Park i Newcastle var alltför giriga och inte nöjda med den erbjudna hyressumman, bjöd Nordkorea på en ännu större skräll när man eliminerade Italien redan i gruppspelet. Och i kvarten tog man en chockartad 3-0-ledning mot Portugal efter blott 22 spelade minuter. Sedan gick luften ur koreanerna. Eusébio vände med fyra mål ensam tillställningen i en av VM-historiens märkligaste matcher.

Rivaliteten mellan England och Argentina anses ha sitt ursprung just i kvartsfinalen 1966. Sydamerikanernas lagkapten Antonio Rattín blev utvisad – och fick ledas av planen av polis – innan Geoff Hurst gjorde matchens enda mål ur misstänk offsideläge. Englands förbundskapten Alf Ramsey förbjöd efter matchen sina spelare att byta tröjor med ”the animals”, som han i media citerades kalla argentinarna, något som annars redan då var tradition. Argentinas ilska mildrades inte av att den tyska domaren senare erkände att han inte kunde spanska men visade ut Rattin för att han ”inte gillade hur han tittade på honom”.

De engelska domarna då? I kvartsfinalen mellan Västtyskland och Uruguay (4-0) anklagades engelsmannen för att ha blundat för en tysk hands på mållinjen samt felaktigt visat ut två spelare.

Konspiratörerna noterade att alla fyra semifinalister – England, Västtyskland, Portugal och Sovjetunionen – passande nog kom från Europa.

Inför semifinalerna utsåg FIFA en tysk domare att döma Englands semifinal och en engelsk domare att döma Tysklands dito. Båda länderna vann sina respektive matcher med 2-1. Se där.

Matchen mellan Västtyskland och Sovjetunionen blev ännu en brutal tillställning. Så här beskrev en tidning matchen: ”Germany and the USSR played as if they were at war. The Italian referee Bello, did his best to control the game, but he was not strong enough to do so. The Soviets had one player hurt and another sent off. The Germans were again very psychical, and the Soviets paid them back in kind. It was a game that did justice to the title World Cup of fouls.”

Och Portugal protesterade över att deras semifinal mot England, som ursprungligen skulle ha spelats på Goodison Park i Liverpool, i samma område man varit stationerade under gruppspelet, i sista stund flyttades till London och Wembley.

Det finns inte mycket att säga om finalen som inte redan sagts. Det var där, på Wembley den 30 juli 1966, som BBC:s tv-kommentator Kenneth Wolstenholme myntade det klassiska uttrycket: ”Some people are on the pitch. They think it’s all over”, och la till ”It is now!” samma sekund som Geoff Hurst gjorde 4-2 i den 120:e matchminuten.

De i ärlighetens namn ganska arroganta engelsmännen, vars landslag inte ens velat ställa upp i VM innan 1950, fick i många fall sommaren 1966 ”andralag” att följa och de allra flesta matcherna, oavsett inblandade lag, drog i princip fulla hus. I Liverpool höll man på Brasilien som spelade alla gruppspelsmatcher på Goodison Park, i Middlesbrough tog man orädda Nordkorea till sina hjärtan. Publiksnittet var på över 50,000 åskådare.

Det var ursprungligen tänkt att VM 1966 skulle spelas på sju arenor i sju olika städer: Wembley, Goodison Park, Hillsborough, Roker Park (Sunderland), Villa Park, Old Trafford och Ayresome Park (trots att Middlesbrough nyss hade åkt ner i tredjedivisionen). I Grupp A, Englands grupp, spelades alla matcher på Wembley, med Frankrike-Uruguay som enda undantag. Wembley vägrade nämligen att ställa in fredagens traditionella greyhound racing för lite VM-fotboll. Nödlösningen fick bli White City Stadium.

White vad då? Jo, White City Stadium var en multiarena – långt innan uttrycket ens var myntat – som låg i just White City, Hammersmith, bara en sned utspark från Queens Park Rangers nuvarande hem Loftus Road. Ursprungligen byggd till Sommar-OS 1908 var White City Stadium länge världens största idrottsarena med plats för 150,000 åskådare. Förutom gräsplan bestod arenan av hundbana, löparspår, cykeloval och en gigantisk simtank på ena kortsidan. Både på 1930- och 60-talet använde just QPR under några år arenan som hemmaplan. Tyvärr revs den då väldigt omoderna arenan 1985. På slutet kom den mest att användas till speedway, hundkapplöpning och lite rugby av hobbykarraktär. På marken står idag BBC:s enorma mediakomplex.

Som kuriosa kan nämnas att The Pogues skrev en sång om demoleringen av White City Stadium – med samma namn som arenan – som finns med på albumet Peace & Love från 1989.

”Oh sweet city of my dreams, of speed and skill and schemes, like Atlantis you just disappeared from view, and the hare upon the wire, has been burnt upon your pyre, like the black dog that once raced, out from trap two”, sjunger Mr MacGowan.

För övrigt måste man tillstå att arenorna hade aningen pampigare namn förr i tiden. Wembley hette 1966 till exempel The Empire Stadium och ovan nämnda White City Stadium byggdes som The Great Stadium.

They think it’s all over. It’s now.

England må sakna skadade spelare så som Tom Huddlestone, Jamie O’Hara, Aaron Lennon, Steven Taylor, Matt Derbyshire och Danny Welbeck i Sverige – trots det kommer man på inget sätt sakna profiler.

U21-EM är inte längre ett mästerskap där man letar efter hittills i det närmsta okända men blivande stjärnor. Aldrig förr har så många spelare med meriter från A-landslagsspel deltagit och aldrig förr har så många spelare redan varit etablerade namn i de stora europeiska ligorna.

Undertecknad har nedan valt ut fem saker du inte bör missa – allt i anglofiliska tecken och med skygglappar på.

Varsågod.

ENGLANDS MITTFÄLT

Det är inte omöjligt att England ställer upp med ett mittfält bestående av Mark Noble, Lee Cattermole, James Milner och Theo Walcott i EM – alltså ett mittfält som sannolikt skulle kunna prestera i den absoluta toppen europeisk klubblagsfotboll!

THEO WALCOTT

Arsenal-spelaren får finna sig i att vara EM:s stora affischnamn och konstigt vore väl annars. Sedan Sven-Göran Eriksson retade gallfeber på media genom att ta ut då 16 år gamla Walcott till VM 2006 har han gjort succé i Premier League, Champions League och inte minst i det engelska A-landslaget. Trots det tvekade han aldrig när ”Psycho” kallade. Till höger eller på topp?

ZORAN TOSIC

Den 22-åriga serben har redan kallats för ”den nya Beckham” av Sir Alex Ferguson. Hittills har den vindsnabbe vänsteryttern bara bjudits ett par korta inhopp i Manchester United-tröjan men i EM får vi chansen att se mer av denna blivande superstjärna. Var med och förlorade finalen mot Holland i förra U21-mästerskapet.

GABRIEL AGBONLAHOR

Den unge Aston Villa-anfallaren har tillsammans med John Carew svarat för mer än hälften av klubbens mål den gångna säsongen. I U21-landslaget är han ordinarie och brukar normalt spela tillsammans med Danny Welbeck på topp. I juni får han sannolikt bilda anfall med Frazier Campbell. Är Agbonlahor ett permanent namn för A-landslaget?

KIERAN GIBBS

Vänsterbacken Gibbs håller på allvar att slå sig in i Arsenals startelva sedan en skada på Gaël Clichy öppnat dörren för den före detta Wimbledon-junioren. Hans offensiva spel gav resultat då han gjorde två mål när England genrepade mot Azerbadjan (7-0), vilket också var första gången den väntade backlinjen spelade ihop; Gibbs (Arsenal), Micah Richards (Man City), Michael Mancienne (Chelsea), Martin Cranie (Portsmouth).

Ge oss dina tips! Vad ser du fram emot i U21-EM?

Juni månad ser ut att bjuda på högintressant internationell fotboll här i Sverige, det kan vi konstatera då det endast återstår två veckor tills U21-EM sparkar igång.

Alla deltagande länder har anmält sina trupper och för en smyganglofil vattnas det i munnen.

Ett av de största affischnamnen i sommar är förstås Theo Walcott som finns med i Englands 23-mannatrupp trots Arsenal-managern Arsene Wengers protester. Bakgrunden till fransmannens ilska är att Walcott redan är ordinarie i A-landslaget och att 20-åringen i händelse av att England går till final i mästerskapet endast kommer att få en veckas semester innan Arsenals försäsong drar igång. Med i Englands trupp med meriter från A-landslaget är också Aston Villa-anfallaren Gabriel Agbonlahor och Manchester Citys försvarare Micah Richards.

Stuart Pearce lutar sig mot en trupp som vann sju av de åtta kvalmatcherna och där nästan varje enskild spelare har meriter från spel i Premier League. Men undantag finns. Andremålvakten Joe Lewis spenderade säsongen i tredjedivisionen med Peterborough där han var en starkt bidragande orsak till klubbens avancemang till The Championship, och mittfältaren Andrew Driver spelar till vardags i skotska Hearts och har också bott större delen av sitt 21-åriga liv norr om gränsen.

England har redan hunnit med att göra två ändringar i truppen. Den skadade duon Steven Taylor (Newcastle) och Danny Welbeck (Man Utd) har ersatts av Tottenham-mittfältaren Danny Rose och försvararen Richard Stearman från nyblivna Premier League-laget Wolverhampton.

Mittfältarna Jack Rodwell (Everton) och redan nämnde Danny Rose är med sina 18 år det engelska lägrets yngsta spelare (alla spelare måste vara födda den 1 januari -86 eller senare). Äldst är den 23 år gamla Aston Villa-spelaren James Milner.

I Sveriges U21-trupp hittar vi Blackburn-spelaren Martin Olsson och Spanien mönstrar Newcastle-anfallaren Xisco men utöver det är det ganska barskrapat när det kommer till brittiska spelare i sommarens mästerskap. Exempelvis så ställer Italien och Tyskland upp helt inhemska spelartrupper.

Nu betyder det inte att profiler därmed saknas. I Italien hittar du bland annat Inter-stjärnan Mario Balotelli och Romas Marco Motta, Tyskland ställer upp med spelare som Rouwen Hennings (Hamburg) och Mesut Ösil (Werder Bremen), liksom ytterligare tre A-landslagsspelare, supertalangen Bojan Krkic är en av Spaniens blivande storspelare, men även ett anonymt fotbollsland som Finland ställer upp med proffs från nio lika europeiska ligor. Bara det faktum att inte mindre än sex av U21-spelarna i sommar till vardags tillhör de två Champions League-finallagen ger mästerskapet en viss stjärnglans.

EM invigs den 15 juni då Spanien möter Tyskland och England ställs mot Finland i B-gruppens första omgång.

Anglofil.se fortsätter förstås att bevaka sommarens höjdpunkt!

ENGLANDS TRUPP FÖR U21-EM:

Joe Hart (Man City), Joe Lewis (Peterborough), Scott Loach (Watford)

Martin Cranie (Portsmouth), Kieran Gibbs (Arsenal), Michael Mancienne (Chelsea), Nedum Onuoha (Man City), Micah Richards (Man City), Andrew Taylor (Middlesbrough), James Tomkins (West Ham), Richard Stearman (Wolves)

Lee Cattermole (Wigan), Andrew Driver (Hearts), Craig Gardner (Aston Villa), Adam Johnson (Middlesbrough), James Milner (Aston Villa), Fabrice Muamba (Bolton), Mark Noble (West Ham), Jack Rodwell (Everton), Danny Rose (Tottenham)

Theo Walcott (Arsenal) Gabriel Agbonlahor (Aston Villa), Frazier Campbell (Tottenham Hotspur – lån)

Inför Champions League-semifinalen mellan Arsenal och Manchester United, andra matchen:

1. Arsenal har aldrig tidigare avancerat i Europa på bekostnad av ett annat engelskt lag. Förra säsongen var Liverpool banemän i kvartsfinalen.
2. United å andra sidan har aldrig blivit eliminerade av ett engelskt lag i dessa sammanhang.
3. Statistiskt sett går 58% av de lag som vinner första mötet med 1-0 hemma vidare i Champions League.
4. Robin van Persie är, trots allt, aktuell för spel ikväll.
5. Ikväll möts Arsene Wenger och Sir Alex Ferguson för 39:e gången. Detta H2H har renderat i 15 segrar vardera.
6. Arsenal har spelat 27 raka Europacupmatcher på hemmaplan utan förlust.
7. Faktum är att Arsenal inte släppt in mål på hemmaplan i Champions League den här säsongen.
8. United har kvalificerat sig för semifinal i Champions League sex gånger, ett rekord man delar med Milan och Barcelona.
9. Tre av fem semifinaler har dock slutat med respass.
10. Wayne Rooney, Robin van Persie, Carlos Tevez, Samir Nasri, Alexandre Song, Abou Diaby och Patrice Evra är alla ett gult kort från avstängning.

I sommar avgörs U21-EM i Sverige mellan 15-29 juni. Städerna Halmstad, Helsingborg, Göteborg och Malmö står som värdar för mästerskapet med officiell invigning på Örjans Vall med matchen mellan England och Finland.

Formatet är två grupper om vardera fyra lag där gruppettorna ställs mot respektive grupptvåor i semifinalerna. Finalen spelas måndagen den 29 juni nybyggda Swedbank Arena i Malmö, en arena som under EM kommer gå under namnet Malmö New Stadium eftersom banken inte är en officiell samarbetspartner till UEFA.

Sedan tidigare har Borås Arena ersatts av Örjans Vall i Halmstad efter att hamburgerkedjan Max, inte heller den samarbetspartner till UEFA, vägrat gå med på att ha stängt matchdagar och släcka sin skylt på arenan.

Då ståplats inte accepteras under U21-EM kommer samtliga arenor ha reducerad kapacitet. Värst är det på Örjans Vall i Halmstad som bara kommer att kunna ta in 8,000 åskådare mot normala 15,500. Gruppspelets på förhand hetaste match, den mellan gamla rivalerna England och Tyskland, kommer att spelas här i vad som mer stor sannolikhet är en direkt avgörande match.

Sverige spelar sina tre gruppspelsmatcher i Malmö samt Helsingborg.

GRUPP A

Sverige, Vitryssland, Italien, Serbien

2009-06-16: Sverige-Vitryssland
2009-06-16: Italien-Serbien
2009-06-19: Sverige-Italien
2009-06-19: Vitryssland-Serbien
2009-06-23: Serbien-Sverige
2009-06-23: Vitryssland-Italien

GRUPP B

Spanien, Tyskland, England, Finland

2009-06-15: Spanien-Tyskland
2009-06-15: England-Finland
2009-06-18: Spanien-England
2009-06-18: Tyskland-Finland
2009-06-22: Finland-Spanien
2009-06-22: Tyskland-England

Alla matcher sänds på TV4 eller TV4 Sport.

UEFA-cupen, sorgligt bortglömd av svensk media, lottades även den på fredagen. Alla tre kvarvarande engelska klubbarna får resa österut.

För Manchester City går inte resan längre än till Danmark och FC Köpenhamn.

Aningen längre resor väntar dock Aston Villa och Tottenham. Birmingham-klubben möter CSKA Moskva med Spurs ställs mot Shakhtar Donetsk.

Och skulle då båda klubbarn avancera vidare ställs de mot varandra i en eventuell 16-delsfinal. För City väntar vinnaren av mötet Aalborg och Deportiva La Coruna.

Paris Saint-Germain-Wolfsburg
FC Köpenhamn-Manchester City
NEC Nijmegen-Hamburg
Sampdoria-Metalist Kharkiv
Braga-Standard Liege
Aston Villa-CSKA Moskva
Lech Poznan-Udinese
Olympiakos-Saint-Etienne
Fiorentina-Ajax
Aalborg-Deportivo La Coruna
Werder Bremen-AC Milan
Bordeaux-Galatasaray
Dynamo Kiev-Valencia
Zenit St. Petersburg-Stuttgart
Marseille-FC Twente
Shakhtar Donetsk-Tottenham

Matcherna spelas 18-19 respektive 26 februari 2009.

Lottningen av Champions Leagues 16-delsfinaler bjöd på ett antal smaskiga möten. I det kanske mest upphaussade mötet ställs den före detta Chelsea-managern Jose Mourinho och hans Inter mot regerande mästarna Manchester United.

Liverpool ställs ingalunda mot lättare motstånd då managern Rafael Benitez får besöka sin forna arbetsgivare Real Madrid. Den spanska storklubbens nya manager, den under hösten sparkade Spurs-managern Juande Ramos, hade gissningsvis undvikit engelskt motstånd om han fått bestämma. Matchen blir för övrigt en repris av 1981 års Mästerskapsfinal. Den gången vann Liverpool.

Även för Chelsea väntar ett bekant ansikte i form av Juventus manager Clauido Ranieri som var oerhört populär på Stamford Bridge innan han ersattes av Mourinho. I ett uttalande säger italienaren:

”Jag skulle inte kalla det för en drömlottning, men det kommer bli ett fascinerande möte.”

Arsenal i sin tur inleder hemma mot AC Roma.

Matcherna kommer att spelas 24-25 februari och 10-11 mars.

Chelsea-Juventus
Villarreal-Panathinaikos
Sporting Lisasabon-Bayern München
Atletico Madrid-Porto
Lyon-Barcelona
Real Madrid-Liverpool
Arsenal-Roma
Inter-Manchester United

Finalen spelas i Rom den 28 maj 2009.

Fotbolls-EM 2016 kan komma att spelas i Skottland och Wales rapporterar engelsk media. Nästa vecka ska det walesiska fotbollsförbundet ta ställning till om man ska gå vidare med det skotska förslaget om en gemensam ansökan att arrangera det europeiska fotbollsmästerskapet 2016. Det finns också vaga antydningar om att Nordirland finns med på ett hörn.

Skottland hade som bekant problem med att presentera åtta arenor då man sökte EM 2008. Då EM 2016 ska expanderas till att innehålla 24 lag innebär det att minst 10 arenor behövs. Därmed talar det mesta för att framtida EM-turneringar allt som oftast kommer att få flera värdnationer, så som vi såg senast i somras.

Skulle Skottland och Wales nu lämna in en officiell ansökan under våren tävlar man som det ser ut mot ett ryskt-finskt bud, Frankrike, Grekland, Ungern/Rumänien, Turkiet, och vad BBC erfar, Sverige/Norge.

De självklara arenorna i Skottland är förstås landslagsarenan Hampden Park, Parkhead (Celtic) och Ibrox (Rangers), alla baserade i Glasgow. Problemet är att UEFA tidigare bara accepterat två arenor i samma stad. Vidare rymmer Pittodrie Stadium i Aberdeen bara strax över 22,000 åskådare, medan både Tynecastle och Easter Road i Edinburgh är på tok för små i nuvarande utförande.

I Wales är de uppenbara valen Millennium Stadium i Cardiff, Swanseas nya arena Liberty Stadium samt Cardiff Citys nya arena, vilken i skrivande stund är under uppförande. Och bortsett från Wrexhams arena Racecourse Ground, som idag arrangerar Conference-fotboll, finns det inga fotbollsarenor i Wales som överhuvudtaget tar in över 10,000 åskådare.

Frågan är hur det rådande finansiella klimatet påverkar besluten. För man behöver inte vara någon hjärnkirurg för att inse att det kommer krävas stora insatser för att komma i land med en EM-turnering i Skottland och Wales.

Fotnot: EM2012 ska spelas i Ukraina och Polen.

Hampden Park, Glasgow
52,103 åskådare

Ibrox, Rangers
51,082 åskådare

Parkhead, Celtic
60,506 åskådare

Millennium Stadium, Cardiff
74,500 åskådare

Liberty Stadium, Swansea
20,280 åskådare