Trenden är tydlig. Premier League-klubbarna spenderar allt mindre pengar på nya spelare. Under det nyss stängda transferfönstret uppskattar Wall Street Journal att de engelska toppklubbarna spenderade £350 miljoner på nyförvärv. Det ska jämföras med £450 miljoner 2009 och £525 miljoner 2008. Dessutom är de £30 miljoner som januarifönstret 2010 omsatte den lägsta noteringen sedan 2003.

Abu Dhabis kungliga familj spenderade under sommaren själva £125 miljoner – strax över 1,4 miljarder svenska kronor – på Manchesters ljusblå klubb. Mer än tre gånger så mycket som Manchester United. Av de 20 dyraste värvningar i Europa var Manchester City inblandade i fem.

Att förändringarnas vindar blåser i Premier League kan man se genom att titta på de så kallade ”big four” – Arsenal, Chelsea, Liverpool och Manchester United – som under de 12 sommarveckorna tillsammans köpte endast två spelare för över £10 miljoner eller mer (Laurent Koscielny, Arsenal, Ramires, Chelsea). Förra säsongen var samtliga fyra klubbar inblandade i fem eller fler affärer i samma storleksordning, rapporterar tidningen.

Den brittiska finanskrisen, de jämfört med Sydeuropa hårdare skattelagarna, truppbegränsningen samt regeln om ”homegrown players” har medfört att Premier League inte längre är världens mest attraktiva liga sett ur spelarnas synvinkel.

Trots att den nya lagen om ”homegrown players” redan är försvagad – de åtta spelare som ursprungligen skulle ha fostrats i klubbens akademi under tre år mellan 16-21 års ålder måste numera bara vara fostrade i en akademi någonstans i England och behöver inte längre vara av brittisk börd – är flera representanter för Premier League positiva till utvecklingen och övertygade om att engelsk fotboll kommer stärkas.

Men samtidigt som jag tror att förändringarna kommer öka unga spelares chans att nå högsta möjliga nivå och lyckas i landslagssammanhang oroas jag över hur regeln kommer påverka landets småklubbar. För när Premier League-klubbarna tvingas investera kraftfullt i sina egna akademier blir det per automatik svårare för övriga 72 klubbar att fostra egna spelare som man sedan säljer uppåt i ligasystemet.

Transferfönstrets fem brittiska dyraste övergångar:

ca £23 milj – Yaya Touré, Barcelona till Man City
ca £22 milj – Mario Balotelli, Inter till Man City
ca £21 milj – David Silva, Valencia till Man City
ca £17 milj – Aleksandr Kolarov, Lazio till Man City
ca £16 milj – James Milner, Aston Villa till Man City
ca £16 milj – Ramires, Benfica till Chelsea

Läs också: Vår passion – miljardärernas lekstuga

Sedan Bernie Ecclestone och Flavio Briatore köpte QPR för £14 miljoner i augusti 2007 har klubben gått igenom 11 olika manageruppsättningar, temporära lösningar inkluderat. Iain Dowie fick till exempel endast 15 matcher. Men under ledning av Neil Warnock har London-klubben fått en drömstart på säsongen och ligger i serieledning inför dagens TV-match borta mot Derby County.

10 snabba inför Derby County-Queens Park Rangers:

• QPR är tillsammans med Torquay de enda lagen i fotbollsligan som ännu inte släppt in mål.
• För första gången på 63 år har QPR inlett serien med tre raka vinster. Derby i sin tur har tre raka förluster ligacupspel inkluderat.
• QPR har inte förlorat borta mot Derby sedan 1990 – då East Midlands-klubben fortfarande spelade på Baseball Ground.
• Pride Park är ritad av samma arkitekt som Riverside Stadium i Middlesbrough.
• Pride Park var 1997 den första nya fotbollsarenan att invigas av drottning Elizabeth II.
• Det vanligaste resultatet hittills i The Championship är 1-1 (6 matcher).
• Förra säsongen slutade Derby på 14:e plats i tabellen – men topptrion Newcastle, WBA och Nottingham Forest fick alla se sig besegrade på Pride Park.
• QPR-anhängaren och musikern Pete Doherty brukade skriva i ett klubbfanzine kallat ”All Quiet On The Western Avenue”.
• Derby County var en av 12 originalmedlemmar i The Football League 1888.
• Inför säsongen kritade buymobiles.net på som ny tröjsponsor för Derby County i en affär värd £2 miljoner.

Bristen på framgångar – nåja, ändock inte en ligatitel på 20 år – tycks inte ha gjort att Liverpool tappat nämnvärt i popularitet. När företaget SportingId sammanställde de på replikatröjor mest tryckta spelarnamnen förra säsongen toppade Fernando Torres listan före lagkamraten Steven Gerrard.

Wayne Rooney fick nöja sig med en tredjeplats, och tog därmed över Ronaldos placering från föregående säsong. Och just Ronaldo har rasat ut från listan trots sin rekordövergång till Real Madrid. Nani, Berbatov och Theo Walcott har också de ersatts på listan över de tio populäraste namntrycken.

Den världsomfattande listan är baserad på officiella matchtröjor med tryck och är en årligen återkommande undersökning. Förutsatt att den är korrekt genomförd vittnar den obönhörligt om engelsk fotbolls storhet i ett internationellt perspektiv.

Premier League har i ett direktiv rekommenderat sina klubbar att inte byte matchställ oftare än varannan säsong eftersom det medför en stor utgift för supportrarna. Men trots det bytte 18 klubbar tröja i fjol och inför säsongen 2010/11 spelar alla 20 lag i nytt matchställ. Exempelvis Tottenham lanserade under sommaren tre nya ställ – för sjätte året i rad.

De 10 populäraste spelarnamnen säsongen 2009/10:

1. Torres (1)
2. Gerrard (3)
3. Rooney (4)
4. Fabregas (6)
5. Arshavin (7)
6. Lampard (10)
7. Drogba (ny)
8. Owen (ny)
9. Carragher (ny)
10. Tevez (ny)

* Inom parantes säsongen 2008/09 placering.

Lördagen den 4 september har Premier League och Championship speluppehåll på grund av landskamper. Detta har föranlett ett upprop av James Doe på Facebook kallat ”Non-League Day”, en dag där han uppmuntrar alla att gå och se sitt lokala lag i Non-League den dagen.

Vi på Anglofil vill ju inte vara sämre, om ni har möjlighet att resa eller är lyckligt lottade att befinna er i England när detta går av stapeln så gör så ni också. Välj ett passande lag och gå och se Engelsk fotboll som fortfarande känns äkta och inte så besudlad av pengar som den kan göra högre upp i ligasystemet.

Dels kostar det inte besökaren nämnvärt mycket, men det gör det stor skillnad för en liten klubb om ett par hundra extra betalande åskådare dyker upp.

Vem vet? Kanske hittar ni ert ”andralag” eller kanske till och med ert första?

Har ni redan erfarenheter från Non-League, eller kanske till och med ett lag ni fastnat lite extra för? I så fall får ni gärna dela med er.

Själv går jag gärna till Kingsfield Stadium och tittar på ”The Cards” om tillfälle ges.

“1966 was a great year for English football. Eric was born.”

Ni minns säkert reklamen alla pratade om. Att negligera Englands största fotbollshändelse för en fransman var minst sagt kontroversiellt.

Men så har få personer satt sådan prägel på den engelska fotbollen i allmänhet, och Premier League i synnerhet, som Eric Cantona gjorde. Hans kultstatus sträcker idag sig långt bortom Manchester Uniteds supporterled.

Idag den 25 januari – exakt 20 år sedan den berömda kung-fu sparken på Selhurst Park – fäller vi upp kragen och skänker den gode Monsieur Cantona en tanke.

Hur minns du Eric?

Lufthansa (in German): “Ground, what is our start clearance time?”
Ground (in English): “If you want an answer you must speak in English.”
Lufthansa (in English): “I am a German, flying a German airplane, in Germany. Why must I speak English?”
Unknown voice from another plane (in a beautiful British accent): “Because you lost the bloody war.”

När första, och kanske enda, pappersversionen av Anglofil.se såg dagens ljus kände vi oss tvungna att definiera vad vi står för. Något av en partiförklaring alltså.

Och även om vi tog uppgiften på största allvar känner vi att förteckningen ändå kanske går att förfina något med just Din hjälp.

Vad älskar du?

Vi älskar… Emmerdale Farm, men vi skiter i handlingen. Vi vill bara sitta med Amos på en pub iklädda gubbkeps och kofta.

Vi älskar… att se när våra respektive går fram och signalerar med pek- och långfinger till bartendern att de vill ha “two pints”. Trots att vi uttryckligen bad dem visa vanligt v-tecken.

Vi älskar… Peter Beardsley, Bryan Robson, Ricky Hill, John Barnes, Tony Adams, Ian Rush, Mark Hughes, Vinnie Jones, Gary Linneker, Hans Segers och Brian McClair för att dom gjort oss till dom vi är idag.

Vi älskar… vänstertrafik.

Vi älskar… India Ale från Nils Oscar (art nr 1464). Britterna må dricka mer öl – men Sverige har några fantastiska micro-bryggerier att rada upp om det ska tävlas!

Vi älskar… Four Yorkshiremen (se genast YouTube om oinvigd).

Vi älskar… Manchester Citys nya tredjeställ. Men det tar emot och erkänna.

Vi älskar… sotsmutsiga tegelbyggnader.

Vi älskar… ”Dirty Millwall” för att man håller myten vid liv. Totalt 98 varningar och 8 utvisningar förra säsongen – och tvärsist i Fair Play-ligan!

Vi älskar… mjölk i glasflaska.

Vi älskar… uttrycket bank holiday.

Vi älskar… Shepherds Pie. (Stek köttfärs och lök, salta och peppra, tillsätt curry, kanel, muskot, tomatpuré, kaffegrädde och köttbuljong och koka köttfärssåsen i några minuter. Lägg köttfärssåsen i en form, lägg på potatismos och strö över riven ost. Gratinera i 250 grader i 5 minuter. Servera med morötter och ärtor.)

Vi älskar… Mark Crossley, då i Nottingham Forest, för att han är den enda som lyckades rädda en straffspark slagen av Southampton-legenden Matthew Le Tissier.

Vi älskar… utan att skämmas fotbollsspelare med namn som Steve Death, Uwe Fuchs, Mansour Boutabout, Stefan Kuntz, Dean Windass, Wayne Wanklyn, John Nutter, Peter Shirtliff, Shane Sheriff, Danny Shittu, Danny Invincible, Dean Gerken och Harry Daft.

Vi älskar… Walker’s Salt & Vinegar crisps (nej det heter inte chips).

Vi älskar… Tommy Barnes och Ginger Collins, Gordon Stewart, Super Mac, Roy Race, Jorma Engmark – inte Edward.

Vi älskar… onyanserat och okritiskt musik från London och nordvästra England.

Vi älskar… Ian Holloway (så länge han inte är manager för mitt lag): “To put it in gentleman’s terms, if you’ve been out for a night and you’re looking for a young lady and you pull one, you’ve done what you set out to do. We didn’t look our best but we’ve pulled. Some weeks the lady is good looking and some weeks they’re not. Our performance today would have been not the best looking bird, but at least we got her in the taxi. She may not have been the best looking lady we ended up taking home, but it was still very pleasant and very nice, so thanks very much and let’s have coffee.”

Vi älskar… uttrycket runners-up.

Vi älskar… Frost, Barnaby, Morse, Bergerac, Lynley, Miss Marple, Foyle och alla de andra brittiska deckarna. Bad guys be warned!

Vi älskar… anagram.

Vi älskar… BBC:s sändningar från ”Night of the Proms” i Royal Abert Hall. Rule, Britannia!

Vi älskar… bubble & squeek.

Vi älskar… engelska “beach-resorts”; Brighton, Blackpool och Bornemouth och omgående smakar det sockervadd i munnen och ögonen grumlas av kitschiga synintryck. Så oerhört smaklöst att det blir stilfullt.

Vi älskar… att sitta fyra timmar på en pub och plöja igenom de engelska söndagstidningarna.

Vi älskar… fotbollsarenor med namn som Moss Rose, Highbury, Spotland, The Shay, Saltergate, Home Park och Underhill lika mycket som vi föraktar Rebook Stadium, Emirates, Stadium:mk och Ricoh Arena.

Vi älskar… Gumbo.

Vi älskar… att England inte vinner fotbolls-VM för det skulle göra engelsmännen odrägliga.

Vi älskar… Joe Strummer (RIP).

Bara så att vi vet var vi har varandra.

Kanske kom den med posten, kanske har du fått den över disk någonstans, ja kanske du rent av kan ha fått den tryckt i handen under ett flyktigt ögonblick i en mörk gränd.

Eller så har du ingen aning om vad som åsyftas.

Det är nämligen så att Anglofil.se har blivit till ett fanzine. Ja, du vet, tryckt (nåja, kopierat…) på papper, halvtaskig kvalitet, gott om felstavningar men med en önskan att förmedla något. Något som vi själva brinner för.

Ett fanzine alltså.

Syftet är lite oklart. Kanske är det för att sprida vetskapen om Anglofil.se? Eller så var det för att sondera terrängen och se om det verkligen finns ett intresse där ute för sådant som intresserar oss? Sånt som fått Dig att klicka dig in på denna hemsida.

Länge försökte vi komma på ett passande namn. ”Anglofil.se” kan ju inte ett fanzine heta förstår ju vem som helst. Våra kreativa vänner föreslog bland annat ”Egg, Bacon & Beans”, ”Waterlogged pitch”, ”Pitch invasion”, ”45 Fame-Filled Minutes”, ”Anglofan”, ”Teacups & pintglasses” eller ”nånting med lager louts”. Men vi kunde inte bestämma oss. Och nu är det för sent, eller?

En ny hemsida är på G. Lite nya grepp och skribenter likaså. Kanske blir det ett nytt nummer av fanzinet också. Vi får se.

Om du hinner får du gärna droppa någon rad nedan. Berätta vad du gillade fanzinet! Eller vad du tycker om hemsidan? Vad är Tom Tittt (shit, alltså), vad är Robin Hood? Något du vill se mer av? Vad ska vi fimpa?

Sandshoe!

Här finns fanzinet att plocka upp!

Original Trainers, Hälsingegatan 2, Stockholm

Fler ställen inom kort…

Idag är det exakt 75 år sedan den allra första Stryktipskupongen avgjordes. Lördagen den 20 oktober 1934 krossade Arsenal ärkerivalen Tottenham med 5-1 i match 1 på kupongen och en svensk klassiker var född.

Inte många känner till att huvudskälet för att Stryktipset kom till var för att få bukt med svartspelet på fotbollsarenorna. Initialt gick överskottet till välgörande ändamål så som Svenska Europahjälpen. Senare blev svensk idrott, och framförallt ungdomsidrott, mottagare genom Riksidrottsförbundet som kom att fördela spelbolagets överskott.

Namnet Stryktipset kom genom att tipparna i början strök över namnet på det lag man trodde skulle förlora.

Vid ett enda tillfälle, en gång på 50-talet, har alla Stryktipsmatcher slutat med en etta.

1969 är året då de stora förändringarna genomfördes. Inte bara utökades kupongen med en match till dagens 13, framförallt inleddes Tipsextra-sändningarna som allt sedan starten gått som en röd tråd genom historien tillsammans med Stryktipset och dåvarande Aktiebolaget Tipstjänst.

Lagnamn som Queens PR, W Bromwich A och Derby Co har fått det att vattnas i munnen på många svenskar genom åren. Platser som Grimsby och Barnsley har fått tippare att drömma sig över Nordsjön. Stryktipset har lyckats lägga ett romantiskt skimmer över en annars så grå plats som Middlesbrough.

Idag är glansdagarna förbi. Tipsextras död, dyra TV-rättigheter och ett enormt utbud av snabba spel och nöjen har gjort det tufft för klassikern. Men trots det så spelar 1,2 miljoner svenskar på Stryktipset varje år.

Så här såg första kupongen ut (inkl resultat):

5-1 Arsenal-Tottenham H.
0-1 Birmingham-Chelsea
0-0 Blackburn R.-Sunderland
2-0 Leeds U.-Everton
1-1 Liverpool-Grimsby T.
0-1 Manchester C.-Derby Co.
1-0 Middlesbrough-Leicester
4-0 Portsmouth-Preston N.E.
3-1 Sheffield W.-Wolverhampton W.
4-1 Stoke C.-Aston Villa
4-1 W. Bromwich A.-Huddersfield
3-1 Plymouth A.-Barnsley

Att Arsenal krossade Spurs med 5-1 i denna första tipsomgång säsongen 1934-35 symboliserar för övrigt säsongen ganska bra – The Gunners vann ligan och Tottenham slutade sist. Ted Drake gjorde imponerande 42 ligamål på 41 matcher för Arsenal – gäller fortfarande som klubbrekord – vilket inkluderade fyra matcher där han noterades för fyra mål. Manchester United slutade för övrigt på femte plats i dåvarande Second Division.

Tack vare Stryktipset och senare Tipsextra har svenskar en relation till spelare som Derek Doogan, Norman Whiteside, Hans Segers, John Barnes, Ricky Hill och Cyrille Regis. Därför lyfter undertecknad idag på hatten för 75-årsjubilaren!

Tack.

En sann historia går så här. Jason Taylor är årskortsinnehavare på Turf Moor där Burnley spelar sina hemmamatcher. I dagarna ska hans klubb spela Lancashire-derby mot Blackburn Rovers. Detta ser förstås Jason fram emot. Inte bara för att det är derby. Det är nämligen så att Jason bor i Blackburn bara hundra meter från Ewood Park där matchen ska spelas. Så långt allt bra. Sedan kliver polisen in i handlingen. Polisen har bestämt att Jason, och alla andra Burnley-fans som önskar se matchen, måste åka en officiell buss från Turf Moor till Blackburn. Jason tror omöjligt att det kan gälla honom, han bor ju runt hörnet! Går han den korta promenaden hemifrån till arenan, oavsett om han har biljett eller ej, kommer han att gripas säger polisen.

Söndagens Lancashire-derby är en match som får det att vattnas i munnen på mig. En match lite i skymundan de internationella medieögonen. Men ett derby minst lika hett som Preston-Blackpool, West Brom-Wolves och Crystal Palace-Brighton.

10 snabba inför Blackburn-Burnley:

• Båda klubbarna var med och grundade ligan. Trots det har man bara mötts fyra gånger på 26 år och senast man spelade mot varandra i högsta divisionen var 1966!
• Burnley har varken vunnit, tagit poäng eller gjort mål på bortaplan den här säsongen.
• Blackburns första arena hette ”Oozehead”.
• Alla insläppta mål på Ewood Park har kommit under matchens tre första eller tre sista minuter. Kolla klockan på söndag!
• Blackburn har närmare till både Preston och Bolton – ändå är Burnley ohotat deras största rival.
• Burnley kallades tidigare för “The Turfites”, “Moorites” och “The Royalites”. Nuvarande “The Clarets” kom först 1910 då man övergav grönt för dagens färger.
• Burnley är en av få klubbar som vunnit alla de fyra högsta divisionerna i engelsk fotboll.
• Inget annat lag har läckt lika mycket som Burnley på bortaplan. På resande fot har man släppt in; två (Stoke), tre (Chelsea), fyra (Liverpool) och fem (Tottenham).
• Margaret Thatcher har varit hedersledamot i Blackburn.
• Enligt uppgift finns det mer än 3,000 övergivna hus i Burnley. Till priset av ett hus i Windsor får du 22 stycken i Burnley sägs det.

Kom ihåg berättelsen om Jason nästa gång en svensk journalist eller politiker säger att man vill ha det som i England.