Efter många samtal, påstötningar via Twitter och Facebook samt några lätt irriterade inlägg här på Anglofil har jag äntligen fått tala med en Viasatmedarbetare som hade mandat att ta beslut.  En trevlig kille ringde tillslut upp mig och jag fick chansen att förklara hur jag såg på den uppkomna situationen och även lägga fram mitt önskemål om lösning/kompensation. Han var väldigt förstående och vi hade en trevlig dialog som ledde till att vi båda, i alla fall jag, avslutade samtalet nöjda.

Nu är jag mer av en “happy bunny” igen.

Tycker fortfarande att Viasat inte skötte detta så snyggt, men samtidigt ska de ha cred för att de nu fått mig att känna mig nöjd igen. Precis det bemötande jag nu fick och möjligheten till dialog borde ha kommit från första början så hade både jag och Viasats kundtjänst sluppit en hel del frustration, men samtidigt lyder ordstävet – Bättre sent än aldrig.

Tack Viasat för att ni revanscherade er!

Min text från i lördags rönte en hel del uppmärksamhet, många hörde av sig per mail och telefon, andra kommenterade på forum och på Facebook och ett gäng kommentarer landade i anslutning till inlägget. I princip alla som hört av sig, kommenterat, gillat på Facebook osv håller med mig. Jag fick tillslut påstötning via Twitter från Viasats kundtjänst, en viss förhoppning om att faktiskt kunna göra konkreta framsteg grusades dock snabbt.

Ovan ser ni den tweet från mig som ledde till att man från Viasats håll tog kontakt. Så här såg den initiala dialogen ut:

Deras sista svar i detta flöde är väl höjden av arrogans? “Vi har svarat på alla dina frågor.” – Pyttsan! Man följer sedan upp med detta:

Klart som fan det var en chock, men att påstå att man gjort sitt bästa för att kunderna ska vara nöjda är ju en egen tolkning av sanningen, minst sagt! Som jag i flera inlägg (utan svar/respons) skrivit på deras Facebooksidor så har jag full förståelse för att den uppkomna situationen inte är Viasats fel och påpekar detta för dem ytterligare en gång samt upprepar och understryker kärnan i problemet.

Det hela är ganska enkelt; en kund beställer en tjänst/vara och accepterar ett pris som omfattar de kontrakterade premisserna, om varan/tjänsten sedan försämras, skadas eller inte levereras tillfullo så har leverantören inte fullföljt sitt avtal.

Nu tappar Viasats kundtjänst lite fokus igen och börjar prata om problemet med sändningarna, jag vill dock fortfarande reda ut kompensationen för att det avtal jag har med Viasat inte fullföljs.

Här kanske det är på sin plats att citera §10.1 som jag refererar till:

10.1 Definition av avtalsbrott

(1) Avtalsbrott föreligger när en part inte presterar i enlighet med avtalet.

Nog för att juridik kan vara en snårskog av tolkningar, men jag anser inte att detta lämnar så mycket spelrum direkt. -”Levereras det jag har i mitt avtal? Nej, således föreligger avtalsbrott enligt ovan citat” – Simple as… Konversationen fortsätter dock:

Nu är man tillbaka och fokuserar på fel saker igen, jag pratar bara om mitt avtal med Viasat. Hur de agerar gentemot sin part som de köpt sändningsrätten ifrån kan jag inte tycka så mycket om, det får de liksom reda ut på sin kant.

Det som känns viktigt för mig är dels att Viasat tar ansvar gentemot mig som kund (och såklart alla andra av deras kunder) och erkänner problemet. För min del vill jag inte sluta se på fotboll från Premier League och det som får sändas är det fortfarande Viasat som har rätten att visa, men jag band upp 1 huvudavtal, 1 tvillingavtal och 1 trillingavtal för att kunna välja fritt på 380 matcher varje säsong. Nu har möjligheten att använda tvilling-/trillingboxarna på “Tipsextratid” tagits ifrån mig – speciellt som det inte finns bredband där dessa står. Alltså är den sk. “kompensationen Viaplay” meningslös för att lösa bortfallet för dessa. Alltså vill jag ha alternativet, om jag vill, att kunna avsluta abonnemangen för tvilling-/trillingbox

Okej, nu kommer vi någonvart. Lite förståelse i alla fall, men vi är långt ifrån att prata om samma problem. Så hur går vi vidare? Då jag förstår att personen jag kommunicerar med inte lär få ta ett beslut som hjälper mig så tänkte jag att de kanske skulle kunna hjälpa mig att få kontakt med någon som kan.

Här avslutas denna konversation för min del, men får faktiskt ett trevligt och konkret meddelande tillbaka.

Som ni ser ovan vill jag bli uppringd och får också besked om att så också ska ske! Kanon, förutom att jag ännu inte fått något samtal… Jag får däremot en ny tweet nästa dag (läs igår tisdag) från dem:

Av förståeliga skäl blir jag rätt lack av detta dels rent felaktiga svar, men ännu mer för att man lovar att ringa och sedan inte kan leva upp till det.

Det kommer inget svar på detta, men jag hoppas och tror fortfarande att man ska leva upp till löftet om att ringa mig (naivt, jag vet!). Något samtal har det ännu inte varit tal om, men till min förvåning får jag nedan tweet idag (onsdag) på morgonen:

Nu börjar jag bli duktigt arg på riktigt. Blir ännu mer förbannad när jag ser att sidan de länkar till har information som på fler ställen vinklats till att framställa saken bättre till Viasats fördel, men framför allt så ljuger man kring det de hävdar är ett domstolsbeslut.  För det första är det inget domstolsbeslut det kommer sig av, utan att English Premier League som svar på domstolsutlåtandet (i härvan efter stämningarna mot Karen Murphy) förbjuder sändning av mer än en 16:00 match. Detta är inte en aktion som är beslutad i domstol, utan EPLs sätt att undvika det som de menar är otillbörlig sändning av matcherna. Jag fortsätter hävda att det är en sak Viasat får ta med SIN leverantör, så tar jag konflikten med MIN (Viasat) leverantör. För det andra kan ALDRIG Viaplay ses som en kompensation, det ÄR en försämrad leverans av avtalad tjänst till samma pris.

Min irritation har börjat övergå i konkret ilska. Inte nog med att att man far med osanning och styvnackat vägrar ta sitt ansvar, man misslyckas kapitalt i sina försök till “kundvård”. Vidare lovar man saker man inte håller gällande att jag ska bli kontaktad, känns dock igen lite när det kommer till vad som står i mitt avtal och vad som nu levereras

Kanske det är ett domstolsbeslut som förbjuder att man ringer mig också? 

Får starkt överväga hur jag ska agera vidare, men samtidigt hoppas ju att man plockar upp luren och pratar med mig (japp, fortfarande naiv kanske). Avslutningsvis så vill jag peka på den första tweet man sände mig där det står att läsa: -”…så hjälper vi dig med en lösning.“

Är problemet löst? Har jag fått hjälp?

Den fotbollsintresserade svensken lär ju inte ha missat att vi från och med idag inte längre kan se alla Premier League-matcher på TV som vi vant oss med sedan Viasat tog över rättigheterna  efter Canal+. Nej idag och förmodligen för lång tid framöver så visar man bara en enda match på den klassiska “tipsextratiden” 16:00, alla matcher som Viasat inte väljer visa kommer endast visas i repris. Matcher som spelas annan tid är 16:00 på lördagar påverkas icke, men de flesta matcherna varje omgång går ju just på lördagseftermiddagarna. Viasats “lösning” till oss kunder (inte alla kunder i nuläget, men de av oss som har parabol i alla fall) är att vi får gratis tillgång till Viaplay i 3 månader. NOT GOOD ENOUGH! Vi återkommer dock till Viasats hantering av det hela och tittar först på varför denna situation har uppkommit, det är ju trots allt inte Viasats fel utan “Engelska Premier League” (EPL)!

Det var här och med henne det började...

Hela den här soppan började på puben The Red White and Blue, i Portsmouth på den Engelska sydkusten. Ägarinnan Karen Murphy tröttnade på Sky Sports dyra licensavgifter för att visa fotboll i publika miljöer och valde att skaffa ett mycket billigare abonnemang från ett grekiskt bolag (ständigt dessa greker) istället. Det tog ingen längre tid innan Premier Leagues advokater hörde av sig och gav henne böter på drygt £8,000 för att hon brutit mot det avtal som man hävdade var exklusivt för Sky och ESPN på de brittiska öarna. Ms. Murphy hävdade dock att det stod henne fritt att välja vilken leverantör hon själv ville – och domaren gav henne rätt! Känner man de engelska fotbollsbyråkraterna så förstod man ju att de inte skulle ge sig med detta utan överklagade så klart. För att inte göra denna story längre än nödvändigt så kan vi konstatera att Ms. Murphy fortsatte vinna även i högsta domstolen. Så enda sättet för Premier League att komma runt detta är helt enkelt att förbjuda de tv-bolag som köpt rättigheterna att visa mer än en match på lördagar 16:00 för att omöjliggöra att konsumenterna köper matcherna från andra än det företag som äger rätten att visa dem i varje given region eller land.

Jag har ingen aning om eller insyn i hur de avtal som Viasat har med Premier League ser ut eller är strukturerat men jag hoppas Viasat/MTGs jurister jobbar hårdare än de någonsin gjort för att hitta något som förbjuder detta agerande från Premier League. Om vi sätter girighet och pengar i centrum förstår jag fullständigt Premier Leagues agerande, men som konsument och fotbollsälskare surnar jag duktigt. Argumentet har i alla tider varit att man inte vill ha TV-sända matcher på lördagar för att inte folk ska välja att stanna hemma och se matchen istället för att besöka arenan. Det håller ju dock inte, med undantag för Wigan och QPR (kunde inte låta bli) har de flesta klubbar mer än 90% kapacitetsutnyttjande på sina arenor vid hemmamatch. Sen handlar det ju om en marknad som inte på något vis är mättad utan efterfrågan bara stiger säsong in och säsong ut, tror att den fantastiska tillväxt vi sett sedan 1992 kan komma att sakta in eller i värsta fall (för girigbukarna) stanna av helt. Om man som konsument inte kan få se sitt lag regelbundet så kommer “average-Joe-supportern” att finna andra sätt att spendera sin tid och sina pengar. Andra ligor, sporter eller aktiviteter.

Står det inte rätt tydligt här?

Det som irriterar mig mest är dock den totala bristen på förståelse, kundfokus och flexibilitet som Viasat visar upp. Som kund förväntar jag mig att om en vara eller tjänst som jag betalar för förändras till det sämre, oavsett skälet till detta, ska jag kompenseras. Jag betalar för 3 boxar och har skaffat två satelliter för att säkra upp att jag kan se precis de matcher jag vill på TV, nu kan jag inte det men kostnaden är precis den samma som innan. Det är inte gratis direkt att ha den set-up jag valt, men jag tycker att mitt intresse är värt den utgiften. Som konsument anser jag då att jag dels ska kompenseras ekonomiskt OCH ges möjligheten att avsluta mitt avtal trots bindningstiden. Jag gick in i ett 24 månaders avtal efter att försäkrat mig om att jag under hela bindningstiden skulle kunna se ALLA matcher på den TV jag råkade vara närmast. Nu tvingas jag befinna mig vid en bredbandsanslutning för att kunna göra samma sak, 50″ -> 21″ (eller ännu värre 13″ om man ska kolla på MacBooken) är ingen liten försämring inte. En av boxarna jag betalar för blir till och med helt meningslös om man ser till Viaplaylösningen då den står där jag inte har (eller kan få) bredband.

I kontakter med Viasat bemöts man av total oförståelse och ovilja att förstå min argumentation och menar på att man jobbar på en lösning. Klart som fan man gör, men det hjälper mig föga i nuet. Jag vill ha svar, och kan jag inte få det här och nu kräver jag att man erbjuder en acceptabel lösning som antingen innebär återbetalning av en stor del av min abonnemangskostnad alternativt en lösning som ger mig mina matcher tillbaks på TVn. Självfallet inser jag att alternativ 2 är extremt svårlöst men ge mig då en “refund” och klipp bindningstiden på alla abonnemang.

Jag har pratat med flera personer på Viasats kundtjänst (tar dock mellan 20-60 minuter innan man kommer fram – kanske läge att ta in mer personal?) och jag förstår att dessa unga pojkar och flickor inte har mandat att hjälpa mig, men de kan i alla fall sätta press på de ansvariga när de blir nedringda så att nån form av framsteg sker. Värre är det när man försöker få svar eller ha nån form av dialog via deras Facebooksidor då bemöts man av “cut and paste-svar” som ofta inte ens är relevanta för de frågor som ställs. I mitt yrke arbetar jag med och ansvarar för kundrelationer hela dagarna, väldigt ofta via Sociala Medier och hade jag bemött våra kunder med samma arrogans hade jag nog ganska snart fått se mig efter en ny anställning.

Den sista tjejen jag pratade med bad mig avvakta tills nästa vecka så ska de kunna presentera nån form av lösning. Jag ger mig till tåls några dagar till innan man får börja fundera på hur man ska agera vidare. Under dessa dagar hoppas jag ansvariga på Viasat dels rannsakar sig själva och säkerställer att alla kundkontakter sköts bättre, snabbare och snyggare!

Sort it out before we go Wolfie Smith on your asses...

EDIT:

Tillägg av bild som tipsats om i kommentarerna nedan.

Klicka för full storlek/läsbarhet...

Edit 2:

Fler än jag som reagerat och skrivit lite om detta; Gästbloggare Hermansson vs ViaSat

Vilken vecka i fotbollsvärlden. Trots att alla ligor värda namnet har stått stilla pga meningslösa landskamper så har det varit allt annat än lugnt.

Sepp Blatter, sin vana trogen, tog en ganska ointressant fotbollsvecka till sanslösa höjder genom att återigen visa vilken rikstomte han är. Antar att ingen av er därute som har det minsta intresse för fotboll har missat hans uttalande om att ”det inte finns rasism inom fotbollen”.

Merparten av fotbollsvärlden har helt rätt fördömt detta, men styrkan i protesterna har varierat väldeliga från nation till nation. Svenska fotbollsförbundet har sin vana trogen valt samma linje som Sverige gjorde under andra världskriget och mest påpekat att ”det där var väl synnerligen olämpligt”. Många andra länder har valt en liknande nivå, men England, vårt härliga England har valt att gå ”all in”. Enligt ”alla” inom den engelska fotbollen MÅSTE Blatter nu avgå och inget mindre är en acceptabel konsekvens av klumpigheten. Nåja, ett undantag till den mediala och folkliga stormen är (såklart) Football Association som väljer en mesig linje i stil med SvFF.

Jag backar personligen alla krav på Blatters avgång, något som jag i och för sig gjort under lång tid då den typ av broilers han representerar måste bort ifrån fotbollen för gott. Media i England har länge fört en kampanj mot Blatter, och detta huvudsakligen för att de anser att FIFA (läs Blatter) stulit VM från dem, bestraffar England hårdare än alla andra och slutligen alla de klumpiga/olämpliga/klumpiga uttalanden som kommit från Blatter de senaste åren. Jag kan inte annat än köpa deras resonemang och backa kampen mot det korrumperade FIFA och framför allt mot den inkompetenta ”gangstern” Blatter. Han borde inte i någon normalt funtad värld kunna sitta kvar, men vi vet ju sedan tidigare att han är skottsäker, bomber biter inte på honom och jag är rätt säker på att botemedlet mot AIDS skulle kunna utvinnas ur hans blod. Karln har givit uttrycket ”untouchable” ett ansikte!

Under de senaste dagarna, har jag som så ofta, lyssnat på många av de så kallade ”phone in shows” som engelsk radio kryllar av och det som slår mig är hur låg utbildning genomsnitts innevånaren har, ”alla” som ringer in lider av svåra konspirationsteorier och värst av allt tror att inget annat land skulle backa dem om de aktivt protesterar. För enligt flera personer som ringt in så är det som så att ”the rest of the world hates the English, like to see us fail and would never wish us any good”.

Hur mycket jag än älskar England har jag fruktansvärt svårt för den mentalitet som visat sig både från privatpersoner, men framför allt från media, senaste dagarna. Varför är så många i England så ”cluless” om omvärlden? Ibland är det lika världsfrånvända som jänkare i gemen, och det känns underligt i dagens ganska akademiska England. Man har nyheter och omvärldsbevakning i världsklass, men ändock tycks man tro att det är The Sun och The Mirror som berättar sanningen om världen.

Man kan bara hoppas att de vinner sin kamp mot Blatter och FIFA, men samtidigt önskar jag att de tvingades till någon slags insikt om hur världen fungerar och framför allt om hur omvärlden faktiskt ser på dem. Konspirationsteorier i all ära, de kan ju vara rätt underhållande ibland, men nu får det vara nog och dags för lite realism,

Sitter och slötittar på lite Champions League fotboll på TV just nu, och det slår mig två saker. Dels hur sanslöst duktiga spelarna/lagen är och dels vilket själlöst spektakel Champions & Europa League för de flesta inblandade utvecklats till. Självfallet vill man ju som supporter att ens klubb skall nå framgång, få möta de bästa lagen på de största arenorna och att få följa sitt lag på kontinenten är inte heller alla förunnat.  Samtidigt som jag är förtjust som ett barn på julafton över mina kommande resor till Odense och Kraków för att se Fulham i gruppspelet av Europa League så kan jag sakna alla upplevelser som man nu sällan eller aldrig får men som var en del av fotbollsvardagen när Fulham låg betydligt längre ner i det engelska ligasystemet. På den tiden var väl enda chansen att se laget utomlands att åka på Wrexham borta.

Som motpol en Europaspelsvecka som denna bjuder vi på en serie foton (c) Jon Hall från Non-league i England. De flesta bilderna är tagna under 2006/2007 [klicka på bilderna för större versioner]:

Worthing United vs Romford Town, FA Cup, 2006

Aldershot målar mot Chemlsford, 2006

Harlow Town gör mål på Burgess Hill, 2008

Running on the terrace. Weymouth vs Bury, FA Cup, 2006.

Tifo, Non-league style - Dorchester United fans borta mot Maidenhead, 2007

Väntan på kvittering för fans till AFC Hornchurch borta mot Welling United, 2006

Watching in the Rain. Poole Town vs Budleigh Salterton, 2006

Wealdstone gör mål på AFC Wimbledon, 2007

Jon Hall är precis som jag Fulhamsupporter, men han har en kärlek till den publika aspekten av fotboll som är något utöver det vanliga. Hans bilder är huvudsakligen på publik, arenor och ögonblicksbilder kring ‘the matchday experience‘ – det är ytterst sällan han tar, eller för den delen publicerar bilder från spelet i de matcher han besöker.

Alla som sett mer av England än centrala London vet nog vad en ‘Council Estate‘ är för något, dessa vidsträckta områden av ‘public housing‘ (Englands närmaste motsvarighet till kommunala hyresrätter). Det räcker väl med att ha sett ‘This Is England‘ för att veta precis vad det är. Idag är ‘council estates‘ något som har en väldigt negativ klang och dessa områden har ofta, helt riktigt, ett rykte om sig att vara problemområden med hög arbetslöshet, droger, brott och dålig levnadsstandard. Det var ju så klart inte så det var tänkt att bli 1885 när staten blev intresserade av att skapa bra, säkra boenden med en vettig hyresnivå för arbetarklassen. Detta skulle reguleras i ‘Housing of the Working Classes Act 1890‘, vilket i sin tur skulle stimulera förbättringar av bostadsförutsättningarna på lokal nivå runtom i England. Först ut i denna satsning blev London County Council när man invigde Boundary Estate år 1900.

Områdena som började poppa upp runt om i landet byggdes i två stilar, dels de med långa rader av 2-3 våningshus och dels med stora gigantiska lägenhetskomplex. Det är dock värt att nämna att höghusen först tillkom efter andra världskriget. Många områden har dock än idag båda typer av byggnader. Innan 1a Världskriget var mindre än 1% av bostäderna i England ‘council‘, men redan 1938 var andelen drygt 10%. I början fungerade dessa områden som det var tänkt, men samtidigt gjorde man inte mycket år slummen i städerna. I alla fall inte förrän införandet av ‘Housing Act 1930‘ som krävde att alla städer skulle ta fram ‘Slum clearance plans‘. Vissa framsteg hann göras innan Andra Världskriget kom emellan. Kriget skulle i sin tur förvärra boendesituationen i landet då nära 4 miljoner hem förstördes av bombmattorna som tyska plan la över delar av England. Konsekvensen blev att man direkt efter kriget tvingades lägga ett helt nytt fokus på byggnationen av nya bostäder och återställandet av hem till de som förlorat sina bostäder under kriget. De städer som drabbats hårdast av bombningarna, London, Coventry och Kingston upon Hull var också de som planerna för återuppbyggnad och nybyggnad var som mest intensiva och radikala. Det var som sagt nu höghus började att byggas på många platser även om ‘Semi-detatched housing‘ var och är mycket vanligare i England och Wales.

För arbetarklassen medförde uppbyggnaden av dessa bostadsområden att man för första gången, för många av dem i alla fall, fick sina första bostäder med varmvatten, toaletter och badrum inomhus.

Efter 2a världskriget var det labour som var vid makten och de hade som ambition att fortsätta bygga council estates för att öka andelen arbetare som fick en bättre levnadsstandard. Ironiskt nog, kan man tycka, var det faktiskt när de konservativa återtog makten som byggandet tog fart på allvar. Man kom till makten, huvudsakligen för att man lovade att bygga minst 300.000 nya bostäder per år, labour hade vara lyckats nå upp till 277.000 som mest (1948). Som mest nådde man upp till 450.000 nya bostäder per år och 1979 bodde så många som 50% av Englands befolkning i ‘council housing‘.

Idag bor dock bara 12% av innevånarna i ‘local authority homes‘, och ytterliggare 6% i ‘housing association units‘. Ytterliggare 10% bor som hyresgäster hos privata värdar. Hur kommer det sig då att antalet som bor i ‘council housing‘ minskat så dramatiskt på bara drygt 30 år då? Huvudskälet är såklart Thatchers styre, som den extrema högerpolitiker hon var så var det självklart att stat och kommun inte skulle äga stora bostadområden utan hon ville att alla som kunde skulle äga sitt boende. Detta ledde till kampanjen ‘Right to buy‘ och denna är det huvudsakliga skälet till att antalet kommunala boende fallit tillbaka rejält. ‘Right to buy‘ är ett upplägg som ger innehavaren av en coucil flat/house rätten att till att köpa sitt boende till ett rabatterat pris. Normalt brukar det krävas att man haft bostaden i minst 12 månader innan man kvalificerar sig för rätten att köpa.

Trots att de flesta bostäderna inte längre är kommunala så finns ju många ‘estates‘ kvar i den form de byggdes. Många är fortfarande i uselt skick och har höga brottsnivåer, men tendenser till bättring finns ju då folk tenderar att vara lite mer omsorgsfulla med saker de själva äger. Vissa ‘estates‘ har dock lång väg att gå innan de uppnår en bra standard.

Det finns områden, främst i norra England, som ingen vill köpa loss och är mer eller mindre omöjliga att hitta hyresgäster till på grund av sin usla standard. Dessa används i princip bara som boende för nyanlända flyktingar som inte har något att säga till om när de tilldelas boende. I andra områden som London och Birmingham så är det ett underskott på kommunala boende då efterfrågan vida överstiger utbudet.

Att bo i ‘council housing’ ses inte som vidare bra och har som jag skrev i början en väldigt negativ klang. Det tyder om inte annat strofen nedan från sången ‘My old man‘ på:

“My old man’s a dustman / He wears a dustman’s hat /

He wears cor-blimey trousers / And he lives in a Council flat.“

Som så ofta när man citerar någon inom Engelsk fotboll är risken stor att citatet kommer från Ian Holloway, så också denna gång. Idag på temat “fula segrar”:

“If you’re a burglar, it’s no good poncing about outside somebody’s house, looking good with your swag bag ready. Just get in there, burgle them and come out. I don’t advocate that obviously, it’s just an analogy.”

Vi dammar av den populära sektionen för nö(r)dvändig kunskap…

I Skottland för många herrans år sedan uppfann man ett nytt spel. Grundregeln var ‘Gentlemen Only…Ladies Forbidden‘.. .och sen fann ordet GOLF det engelska språket.

‘Bank of England’ är också känd som ‘The Old Lady of Threadneedle Street‘.

Den första fyren i England byggdes redan 1619 i Cornwall. En lokal myt hävdar att mannen som byggde den, Sir John Killgrew, egentligen var en pirat som ville lura fartyg nära kusten för att kunna plundra dem.

Alla har vi väl hört uttrycket ‘Peeping Tom‘ och vet vad det betyder, men vart kommer uttrycket ifrån? Jo skräddaren Tom sägs ha varit den enda person som såg Lady Godiva rida naken genom Coventry på 1000-talet. Han blev dock per omgående blind av himlens vrede.

Det brittiska fartyget Carpathia var det första fartyget att svara på nödsignalerna från Titanic. Senare skulle Carpathia gå ett liknande öde tillmötes då hon träffades av två torpeder 1918.

Hippopotomonstrosesquippedaliophobia – är det medicinska namnet för rädsla för långa ord.

Dreamt är det enda engelska ord som slutar på bokstäverna ‘mt‘.

Samuel Clemens alias Mark Twain föddes på en dag 1835 när Haley’s komet var synlig. När han gick bort 1910 så var Haley’s komet synlig igen.

På Shakespeare’s tid surrade man madrasserna kring sängen med rep. När repen spändes tightades madrassen till och sängen blev fastar att sova på. Detta är ursprunget till uttrycket ‘Goodnight, sleep tight‘.

Den kortaste meningen på engelska är ‘I am.‘.

Ligaspelet i Engelsk fotboll tänker du säkert nu, och förvisso har du rätt, men inte det jag tänker på. Det som börjar är min återgång till ständigt missförstådd och ifrågasatt fotbollsnörd. Från mitten på maj till månadsskiftet juli/augusti tror jag omgivningen tar mig för en ganska normal snubbe (de säger i alla fall inget som får mig att ifrågasätta det antagandet), men resten av året är jag tydligen en paria likt de kastlösa i Indien.

Jag börjar tröttna på att bli ifrågasatt för mitt fotbollsintresse, inte ifrågasätter jag andras hobbys och intressen (så länge jag tvingas dela dem mot min vilja vill säga) så varför ska alla ha en åsikt gällande mig? Jag respekterar ju folks håkkyintresse även om jag inte förstår det!

För några år sedan skickade jag ut ett email till en del vänner där jag vänligt men bestämt förklarade att jag inte kunde närvara på bröllop, födelsedagskalas, dop med mera enligt bifogad datumlista (alla Fulhams speldatum för den säsongen). De flesta (fotbollsintresserade) manliga som fick detta såg humorn i det hela (trots allvaret) men den del av mottagarna som ser bättre ut än oss andra i kjol gick ju ”bananas”. ”Hur kan man vara så okänslig”, ”Fattar du inte att bröllop är det viktigaste som finns”, ”Vi andra kan ju inte dansa efter din pipa” och så vidare som i en ändlös överstegsfint av Christiano Ronaldo (ni vet de där som sprattlar men aldrig går framåt).

Svaren jag ville ge löd: ”Jag okänslig? Jag la ju bara upp lite ground rules”, ”Njae, bröllop är inte det viktigaste som finns, även om det brukar tillhöra en sjujävulens fest”, ”Det har jag heller inte bett om, tyckte däremot jag var lite omtänksam som förklarade att jag inte skulle vara tillgänglig vissa datum så ni kunde planera in evenemang som min närvaro är önskvärd på i god tid”. Tur kanske att jag bet mig i läppen den gången och låtsades ge ett tyst medgivande.

Nu är det dock dags igen för månader av;

Jag: ”Nja, jag kan nog inte komma då.”

X: ”Vaddå då, vad är det som är så viktigt som du inte kan flytta på med två månaders varsel?”

Jag; ”Ehumm, jo det är ju derby mot QP-haha den dagen!” (Lägger huvudet på sned och hoppas på förståelse)

X: ”Vaddåförnågotsaru?” (möter mig med en blick som tyder på total oförståelse)

Jag: ”Eh, Fulham spelar match mot sina lokalrivaler”

X: ”Du och din jävla fotboll. Kan du inte missa en match?!” (det är formulerat som en fråga men tonläget säger annat)

Jag: ”Jo, det gör jag ju ibland förvisso, men den här matchen är något alldeles extra”

X: ”Det säger du om alla matcher ju”

Jag: (Inom mig skriker jag, MEN DE ÄR JU DET) ”Jo men…”

X: ”Hur jävla kul tror du att det är när du prioriterar bort dina vänner hela tiden?”

Jag: ”..men det gör jag väl inte alls? Jag försöker ju bara se till att både kunna göra saker med mina vänner OCH se den fotboll jag vill.”

X: ”Men det är ju alltid vi som får rätta oss efter din fotboll hela tiden”

Jag: (Överväger att förklara att fotboll spelas i realtid och ska avnjutas ”där och då” men inser att det vore som att bjuda en alkis på ett glas Ardbeg Supernova. Det skulle gå, men inte uppskattas på rätt sätt).  ”Jag ska göra mitt yttersta för att kunna delta” (jag vet ju dock att jag inte kommer dyka upp förrän framåt kvällen när matchen är färdigspelad. Har vi losat så lär jag kanske inte vara så önskvärd som gäst dock)

X: ”Å vad bra, mer kan vi ju inte begära” (Å jo, det är ju precis det ni gör)

Nåja, jag antar att jag har det ganska bra ur det perspektivet att jag i dagsläget lever singel och säkert har färre kontroverser kring fotbollen än ni därute som lever i tvåsamhet. Oavsett vilket; Nu börjar det! Både ligaspelet OCH reltaionskontroverserna!

Game ON!

“I needed some experience as a No 1 (at Portsmouth) or I’d have ended up in the category as an assistant manager and become Steve Clarke for the rest of my life.”

— Tony Adams, om livet i Azerbajdzjan